Ekoteologin hämtar sina rötter från bibeln naturligtvis, här finns en röd tråd av Skaparens intresse för Skapelsen. Men också bland de tidiga kyrkofäderna och mödrarna finns inspiration, Ireneus av Lyon och Gregorius av Nyssa är bara två av dem.

Ekoteologi återför helighet till Skapelsen

MaskrosorEkoteologin hämtar sina rötter från bibeln naturligtvis, här finns en röd tråd av Skaparens intresse för Skapelsen. Men också bland de tidiga kyrkofäderna och mödrarna finns inspiration, Ireneus av Lyon och Gregorius av Nyssa är bara två av dem. Möjligen kan man som en startpunkt för ekoteologin se Joseph Sittlers tal vid kyrkornas världsråds möte i New Delhi 1961. Han menade att kyrkans förståelse av Kristus är irrelevant om den inte relaterar till mänskligt liv som vi ser det i Skapelsen, skriver teologen Magnus P Wåhlin.

Har världens religioner gått in i en ekologisk fas? Ja, jag tror det. Ett exempel på detta var ju ärkebiskopens ”Interfaith Summit on Climate Change” som hölls i Uppsala 2008. Här samlades representanter från olika religioner för att påtala att Guds skapelse håller på att förloras och att det är människans rovdrift på henne som är den primära orsaken. Det senare påståendet fick, som ni vet, stöd i den senaste IPCC-rapporten.

När det gäller de kristna kyrkorna ser vi ett stort teologiskt intresse för hållbarhetsfrågorna. Det är spännande att vara teolog i denna tid då det produceras så mycket spännande teologiska tankar. Teolog är, menar jag, den som är intresserad av vad Gud sysslar med. Det handlar alltså om Guds mission, Missio Dei. Hur ser Guds plan med sin värld ut och vad är människans uppgift i denna Guds värld? Det är de huvudfrågor som ekoteologin sysslar med. Alltså kristna kärnfrågor, minst sagt!

Ekoteologi handlar primärt om att se sammanhang, att allt hör ihop och att teologi handlar om relationer. Relationer är svårt och vi behöver fundera tillsammans om hur vi på bästa sätt håller relationer till Skaparen, Skapelsen, våra medmänniskor och oss själva levande och kreativa. När vi ser hur Gud håller samman allt och i Kristus försonar allt måste det leda till att vi kristna vågar bli politiska och aktivistiska. Här finns ett tydligt befrielseteologiskt inslag i ekoteologin. Ekoteologi är inte teologi för bokhyllan utan för aktiv handling i Guds plan!

Ekoteologin vill återföra helighet till Skapelsen. Vi har levt med en teologi som primärt sett till den enskilda människans relation till sin frälsare. Det har varit i fokus. Oavsett vårt handlande med Moder jord har frälsningen varit individuell och personlig. Kan vi tänka så fortfarande? Är inte Gud intresserad av resten av Skapelsen? Jag tror det och jag tror att Gud vill att vi ska ha lust till den här världen, att här och nu vara Guds medarbetare i upprättandet av ett hållbart liv på den här planeten vi fått att vårda. Det finns ingen ”Planet B”. Vi har fokuserat för mycket på där och då när vi i kyrkorna talat om livet efter detta och hoppet om evigheten. Vi har varit så upptagna med detta att vi tappat intresset för här och nu. Om teologi inte har med människors vardag att göra, inte talar om hur vi lever våra liv i relationer från dag till dag kommer den inte att bli mottagen och förstådd. Detta har ekoteologin förstått och därför handlar den mycket om att återföra helighet till Skapelsen. Gud relaterar till allt Gud skapat, vi ser det i mängder av gammaltestamentliga texter. Och nog är det som det står i Kolosserbrevet 1:20, att Kristus försonar allt, inte bara människan?

När ekoteologin talar om relationer är det alltså inte bara människans relation med Gud som står i centrum. Vi behöver alltså relativisera människans roll i skapelsen. Det handlar om en spiritualitet som inte är alienerad med den naturliga världen utan som finns i en intim relation med allt som Gud skapat. Ibland talas det om panenteism och jag tror detta kan vara en framkomlig väg. Gud och det heliga finns i Skapelsen, bara av det enkla faktum att Gud skapat det, men Gud är förstås också alltid större. I detta tänkande har Sallie McFagues bok från 1993, ”The Body of God”, spelat en stor roll. Boken kom alltså strax efter det stora mötet i Rio 1992.

Ekoteologin hämtar sina rötter från bibeln naturligtvis, här finns en röd tråd av Skaparens intresse för Skapelsen. Men också bland de tidiga kyrkofäderna och mödrarna finns inspiration, Ireneus av Lyon och Gregorius av Nyssa är bara två av dem. Möjligen kan man som en startpunkt för ekoteologin se Joseph Sittlers tal vid kyrkornas världsråds möte i New Delhi 1961. Han menade att kyrkans förståelse av Kristus är irrelevant om den inte relaterar till mänskligt liv som vi ser det i Skapelsen. Hans tal mottogs inte alltför vänligt vid den tiden (Santmire &Cobb, The World of Nature According to the Protestant Tradition, S. 133, The Oxford Handbook of Religion and Ecology).

Det produceras mycket ekoteologi idag, det är spännande! Dock inte särskilt mycket i Sverige och det är bekymmersamt. Biskop Thomas Söderberg samlar dock ett ekoteologiskt nätverk under ledning av Per Larsson och det hoppas jag kan leda till en tydligare medvetenhet också i Sverige om ekoteologins viktiga bidrag till en nutida teologi som kan förstås och tas emot.

Magnus P. Wåhlin
Skolpräst S:t Sigfrids folkhögskola, Växjö

Boktips:

Roger S. Gottlieb (ed), 2006, The Oxford Handbook of Religion and Ecology, Oxford University Press.

Dieter T. Hessel & Rosemary Radford Rueter (ed), 2000, Christianity and Ecology, Harvard University Press.

Per Larsson, 2010, Skapelsens frälsning, Artos.

Sallie McFague, 1993, The Body of God, SCM Press.

Magnus P. Wåhlin, 2010, En annan värld är möjlig! –Teologi i klimatkrisens tid, Ordbruket AB.