Är Sverige en fredsbyggande stat eller har det fredliga Sverige allt mer dragits in i imperiebyggarnas maktkamp?
När terrorangreppet mot World trade center, 9/11 2001, skakade världen kändes det som om ett vakuum uppstod, som om hela världen höll andan. I detta vakuum uppstod vad Professor emeritus John W Kingdon kallar ett av historiens öppna fönster. En händelse som är så omvälvande att det ger människor möjlighet att tänka om. När sådana historiska öppningar sker rymmer de en fundamental beredskap, en möjlighet till en oemotståndlig rörelse som kan svepa in med öppningar för politiska och sociala förändringar. Innan krigets fronter byggdes fanns ett val, ett öppet fönster mot framtiden. George W Bush använde inte detta ögonblick för en nyskapande fredskultur. Istället utnyttjade han denna beredskap för nya möjligheter för en gammal imperiestrategi som han benämnde ”kriget mot terrorismen”.
Sverige har nu, från att ha varit en geopolitiskt fredad plats på den globala kartan, hamnat i en konfliktzon. I centrum för konflikten står kampen om Nordkalotten och de råvarufyndigheter som blivit tillgängliga genom avsmältningen av Arktis isar. Ett tecken på denna konflikt var de ryska flygövningar som tidigare i år riktade sig mot svenskt territorium och som avslöjade en låg beredskap hos vårt yrvakna svenska försvar. Allvarligare tecken på områdets betydelse var den stora militärövningen Northern Coasts där Sverige för första gången bjöd in till övningen. Syftet med övningen var att öva olika krigsscenarier där 2500 soldater och sjömän från 14 olika länder deltog.
Knappt hade Natos fartyg hunnit ut ur området innan den ryska militären trädde in på scenen med stormanövern Zapad där pansar-, marin-, luftlandsättnings- samt flygförband av alla typer sattes in. Även u-båtar och strategiskt bombflyg och ballistiska missiler användes. En övning där 70 000 personer deltog. I november är det så dags igen för en stor övning i Lettland och Polen, nära gränsen till Ryssland, där Sverige som deltagare i Natos snabbinsatsstyrka får delta.
Det är lätt att rycka på axlarna och säga att det bara är övningar, men militära övningar är ingen sällskapslek, de är övningar för troliga scenarier i ett kommande krig. De är också uttryck för hur stormakterna bedömer att hotet mot deras intressen ser ut och det är dessa bedömningar som ligger till grund för ekonomisk och militär planering. Militära övningar ökar också spänningen i den region där de utspelas.
Nu måste varningsflaggan hissas: Stormakterna börjar initialt bygga upp sin militära förmåga i området och Sverige och USA lovar i en gemensam kommuniké att ”utveckla samarbetet mellan Nato och partnerländerna ytterligare”. USA vill involvera Sverige och Finland i frågor som rör närområdet, för att de tillsammans med de nordiska och baltiska Natomedlemmarna ska bli strategiska partners till Nato. Denna beredskap omfattar både militärt och politiskt samarbete och kommer enligt Sveriges Natoambassadör att bli ett tema på Natos nästa toppmöte 2014.
Åter till “historiens öppna fönster” som en öppning mot framtiden. Innan stormakterna har byggt upp sina strategiska barriärer i området finns en möjlighet att vara fredsskapande. Det är nu vi kan analysera orsaker till regionens konflikter och förebygga utvecklingen av våldsanvändning. Det är nu vi kan inleda förtroendeskapande åtgärder i relation till våra grannar. Det är nu vi kan bygga fred som inte förutsätter vapenöverläge. Det är i dag vi kan utmana ”säkerhetsindustrin” och kritiskt granska vapenproduktion och vapenhandel. Det är nu vi kan avstå från medlemskap i militära pakter. ”Just peace” (rättvis fred), som accentuerades av generalförsamlingen i Porto Allegro, byggs med ömsesidig förståelse och trygghet.
Kyrkostyrelsens antagna program: Svenska kyrkans sammanställning av intagna positioner om att främja fred genom begränsad handel med krigsmateriel, är ett utmärkt material som borde tryckas upp och bli föremål för studier, gudstjänstaktivitet och opinionsbildning i varje församling. Ett annat programmaterial som borde användas i församlingarna är ”Fred är vägen till fred” ett utkast till fredsteologi som författats av förre ärkebiskopen KG Hammar. Också denna text finns för nedladdning och kommer att presenteras som förberedelse och samtalsdokument inför Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Sydkorea i november. Fredsbyggande börjar lokalt och utgör en beredskap till förändring när historiens fönster öppnar sig.
