Kyrkorna behöver ta ett helhetsgrepp på mission och utveckling, menar ekonomen Eskil Jonsson i sin nya bok The power of the West in the economy of grace. Arne Carlsson recenserar.

I ett tal i förra veckan i Italienska Cagliari gick påven Franciskus till ett generalangrepp mot de krafter som styr världsekonomin. Han förespråkade istället ett system där människan, inte pengarna, är i fokus: ”I det här oetiska systemet finns det en idolbild i centrum, och världen har börjat avguda penningguden. Vi vill inte ha det här globala systemet som skadar så mycket” sa han i ett tal som återgavs i the Guardian.

Det är samma insikt och samma religiösa kraftkälla som Eskil Jonsson ger uttryck för i sin bok ”The Power of the West in the Economy of Grace”. Eskil Jonsson är både välkänd och erfarenhetsmässigt väl förankrad i den ekumeniska fredsrörelsen, bl. a. som Director för Life and Peace Institutet i Uppsala och han har också varit finansiell rådgivare i internationella ekumeniska organisationer.

Eskil Jonsson hävdar att kyrkorna, för att inte tappa sin profetiska och ekumeniska identitet, behöver ta ett nytt helhetsgrepp på mission och utveckling som hittills dominerats av västländernas syn på modernisering och utveckling. Även ordet ”mission” förstås ofta som organisations- och utvecklingshjälp styrda av västs värderingar och ibland begränsade till att predika evangelium.

Det krävs ett alternativt ekonomiskt tänkande för att inte kyrkan, genom sin närvaro i den globala utvecklingen, ska legitimera en orättfärdig ekonomisk världsordning. Modern nyklassisk ekonomi tar för givet att egoismen är en naturlag som underförstått ska leda till jämvikt i ekonomisk utveckling. Eskil Jonsson visar dock på en betydande och växande kritik av dessa antaganden i den nyklassiska teorin. Under rubriken Corporate Social Responsibility (CSR) samlas rörelser, fackliga organisationer och ekumeniska kritiker till motstånd.

I perspektivet av klimathot och ekonomisk kris skissar Eskil Jonsson en ekologisk alternativ utveckling med långsiktiga och hållbara utvecklingsmål istället för kortsiktiga vinstintressen. En förvaltarskapstanke där andliga, humanitära och materiella värden ses som gåvor av nåd vilka är beroende av varandra inom ramen för en gemensam identitet och världsbild.

Delar i en sådan världsbild hittar han också i ett ökande intresse bland vetenskapsmän som sysslar med socialvetenskap och etikforskning. Även hos ekologiska experter finns dessa tankar som lägger allt större vikt vid sociala och andliga aspekter för att stödja en hållbar utveckling. En forskare som visat intresse för ömsesidigt ansvar i ekonomisk utveckling är nobelpristagaren Elinor Ostrom. Hon visar att i förvaltningen av det gemensamt ägda är samarbete och tillit effektivare än konkurrens, en upptäckt som hon sedan tillämpar på miljöområdet.

”The Power of the West in the Economy of Grace” är en nationalekonomisk grundritning. Den erbjuder ett ekonomiskt tänkande där utmaningen att vara en profetisk kyrka i den globaliserade kontexten behöver nya begrepp och redskap. Alternativet som Eskil Jonsson formulerar är en ekumenisk förvaltarskapstanke med gemensamt ansvar för klimat och ekonomisk kris snarare än konkurrens mellan individualistiska intressen. Den är ett bidrag till vetenskaplig forskning inom etik och ekonomi, likaväl som en inspirationskälla för biskopar, präster och lekmän som vill vara med och forma en alternativ ekonomisk utveckling.

Arne Carlsson