Svenska Kyrkan är en av landets största skogsägare. Hur kyrkan avverkar och förvaltar sin skog har avgörande betydelse för den biologiska mångfalden och bevarandet av skyddsvärd skog i Sverige. Trots detta är inte skogsbruket i Svenska Kyrkan någon viktig fråga i kyrkovalet. Det är bara MPSK (miljöpartister i svenska kyrkan) som snuddar vid skapelsetro och skogsbruk men de kopplar ansvaret i första hand till ett opinionsbildande perspektiv.
Kyrkan har av miljövänner fått berättigad kritik för hur de förvaltar sin skog. Malin Sahlin på Naturskyddsföreningen som är bosatt i Härnösands stift har sett kyrkan avverka områden som länsstyrelsen pekat ut som så värdefulla att man velat göra naturreservat av dem. När skogsmaskinerna har dragit fram och avverkat skogen återstår djupa skador med efterföljande utsläpp av växthusgaser. Gamla träd och utrotningshotade arter har skövlats och rödlistade arter har försvunnit, meterdjupa hjulspår har slitit av rottrådar och lämnat stora sår i marken. Förändringen i livsmiljön för den biologiska mångfalden går inte att göra ogjort.
Malin Sahlin önskar att Svenska Kyrkan åtminstone skulle ha samma ansvar som t.ex. Statliga Sveaskog som har högre naturvårdsambitioner och högre ambitioner för vad som lämnas kvar på hyggen. I fråga om samarbete konstaterar hon att det är milsvid skillnad i jämförelse mellan Svenska Kyrkan och de andra stora skogsbolagen: Naturskyddsföreningen har en pågående kommunikation med de andra skogsbolagen kring skyddsvärda områden medan korrespondensen med t ex. Härnösand stift har varit obefintlig, vilket gått ut över den nyckelbiotopiska skogen som avverkats.
Fredrik Sätter ansvarar för skogsavverkningen i Härnösand stift. Han har i programmet ”Klotet” i SR förklarat att kyrkans skogsbruk är miljöcertifierad enligt PEFC (Pan European Forest Certfikation scheme). Detta innebär bland annat ett åtagande att inte bedriva skogsbruk på 5 % av marken. Konstig nog är fjällnära skog undantagen. Fredrik Sätter påpekar i programmet att kyrkan frivilligt har avsatt 8 % av skogen för fri utveckling vilket han anser tillräckligt.
Miljöorganisationer som WWF och SNF har uttryckt stark kritik mot PEFC-standarden som de anser genomsyras av ekonomiska intressen. De hävdar att FSC (Forest stewardship council) är bättre för skogens biologiska mångfald på grund av dess skarpare regler. Dessa bygger på öppenhet, förtroende och samverkan vilket ger bättre insyn.
Om kyrkans profetiska förkunnelse i miljöfrågorna inte ska urholkas och programförklaringen att som skogsägare värna om en ”långsiktighet vilken präglas av kärlek till växter och djur” är det dags att ompröva skogspolitiken. Det räcker inte med ekonomiska mål utan skogsförvaltningen måste präglas av den skapelseteologi som lanseras från predikstolarna.
