Utställningen ”Juden Jesus” på Judiska museet går mot sitt slut: den pågår till 30 september. Den handlar om Jesus som en judisk man, placerar honom i det sammanhang där han faktiskt levde. För kristna och muslimer (samt en del judar, ateister och agnostiker i kristet präglade samhällen) är Jesus inte bara en person i det förflutna. Han är en kulturell resurs som kan användas för att legitimera övertygelser, handlingar och organisationer. Han är någon att tro på eller ta avstånd från, att undvika eller hålla fram, någon att ständigt omtolka, förhandla om, ha konflikter om samt att forska om. ”Juden Jesus” är del av dessa processer. Judar och kristna, forskare och företrädare för religiösa gemenskaper, skapade den tillsammans för att förmedla kunskap samt främja interreligiös dialog och förståelse.
Juden Jesus började manas fram av judiska lärde på 1700-talet efter att kristna i sekler berövat Jesus hans judiska drag. I februari manade Helle Klein i Dagens Seglora fram minnet av överrabbin Gottlieb Klein som på 1910-talet föreläste om juden Jesus, försvarade sig mot kritik för det, samarbetade med kristna teologer och forskare. Kleins efterträdare som överrabbin i Stockholm, Marcus Ehrenpreis, skrev i boken Talmud om hur samtida religionsforskning fått betydelse för judisk – kristna samtal. (Senare nämns judisk Jesusforskning): ”Den tusenåriga isen börjar smälta.Kyrkan och synagogan inleda på sina håll ett fredligt samtal med varandra.” (s.74). (Då var tusenårig is som smälter en bild för hopp. Idag är det katastrofens konkreta början.)
Genom denna och andra texter talar ännu röster från 1930-1940-talens värld. De talar om juden Jesus, om forskningens och samtalens makt att förändra, men när jag nu hör dem talar de också till mig om deras vanmakt. Ehrenpreis Talmud publicerades 1933, året Adolf Hitler kom till makten och judeförföljelser började i Tyskland. Några år senare utvecklade bibelforskare i Tyskland (ohållbara) hypoteser om Jesus som arier, som ett led i att få bort det judiska ur kristendomen. Att tala om ”juden Jesus” blev därmed både att försvara god forskning och att göra motstånd mot antisemitism. Men våldet fortsatte.
Därför måste alla som arbetar med nytestamentliga texter och alla som lever av berättelser om Jesus upprepa fakta: Jesus var jude. När ”Juden Jesus” stänger ska vi fortsätta tala om juden Jesus i sammanhang där berättelser om honom bidrar till att forma identitet och praxis i nuet. Var och en måste ju göra motstånd mot antisemitism där hen står. Samtidigt vet vi att främlingsfientlighet, antisemitism, högerextremism växer i tider av politisk och social oro. De växer när arbetslösheten ökar, när människor inte litar på samhället. Det behövs demokratiska politiska projekt som skapar jobb och social trygghet .Var drivs de projekten, så att vårt tal om juden Jesus blir del av en rörelse som förmår det våra föregångare inte förmådde: stoppa utvecklingen innan det är för sent?
