Gud handlar med människor också i den största utsatthet. Utanför ramarna. Utanför konventionerna. Här är den kristna och den muslimska traditionen överens. Om detta kan en månskära hos Maria i Hallaröd berätta, skriver Anna Karin Hammar.

Hon stod ofta i ett moln av matanzasrök. Särskilt på lördagskvällarna då HB Hammar, min far, förberedde sin predikan genom att vandra fram och tillbaka i sitt arbetsrum i närvaron av Maria från Hallaröd. Det var förstås en kopia och det hör till min barndoms berättelser hur min far letade upp henne för Hallaröds kyrkas restaurering 1953 tillsammans med en mängd andra helgonbilder från 1400-talet.

Men hur kom det sig att min far, en ganska traditionellt patriarkal och folkkyrklig luthersk präst kom att få så nära förhållande till Maria och till medeltidens katolska helgon att han gjorde allt för att få dem tillbaka till Hallaröd? Och hur hade de en gång lämnat Hallaröd?

Jag tror att det var flera saker som samspelade. Far hade ett stort intresse för historia. Han gillade historiska romaner och han hade också avlagt en licentiatexamen i kyrkohistoria. Men han hade också en känsla många gånger för fair play i sitt arbete. Det berättas om honom att han kom som ung präst till Glimåkra och då fanns det två sorters begravningar i församlingen. De mera etablerade personerna i församlingen begrovs vid en gudstjänst inne i kyrkorummet medan mera obetydliga personer begrovs genom en gudstjänst utomhus på kyrkogården.

Det upprörde min far med denna klasskillnad mellan människor i kyrkans handlingar och han ställde kyrkorådet inför ett ultimatum. Så vitt han skulle begrava så skulle det bara förekomma en form av begravningsgudstjänst. Så kyrkorådet kunde välja. Ville de ha alla begravningarna utomhus på kyrkogården eller ville de ha alla inne i kyrkan? Kyrkorådet valde att hålla alla begravningar inne i kyrkan och så var jämlikheten i församlingen återställd.

Enligt tidningsmaterial var det när min far fick se ett gammalt foto av den i kyrkan år 1634 undanställda altaruppsatsen som han fick i sinnet att försöka återfinna helgonfigurerna om möjligt. År 1634 var det tydligen en enligt referatet ”antipapistisk feber” och allt som kunde knytas till det katolska arvet åkte undan. Då bara på en undanskymd plats i kyrkan men sedan under 1800-talet skingrades det medeltida arvet och helgonbilderna och Madonnan hamnade på olika håll. En hel del visade sig så småningom ha tagits omhand av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och senare ha spritts i dennes släkt.

En av journalisterna frågar sig när han ser det färdiga resultatet med alla helgonfigurer och så Madonnan vid dopaltaret hur kyrkoherden kunde få in allt detta i kyrkan utan att beskyllas för romerska tendenser? Enligt pressklippen svarar min far: De känner mig.

Det fanns ingen katolikskräck hos min far. Det är troligt att restaureringen av Hallaröds kyrka också präglats av tidens kyrkoarkitektoniska krav på äkthet. Det medeltida kyrkorummet skulle återupprättas. Senare förändringar skulle avlägsnas eller åtminstone föras åt sidan (Jfr Lotta Gustafssons doktorsavhandling ”Medeltidskyrkan i Uppland. Restaurering och rumslig förnyelse under 1900-talet.”).

Att restaurera en kyrka är att restaurera ett levande kyrkorum. Maria i Hallaröd står på en månskära. Vad kan det betyda i vår tid?

Går vi till kristen tradition, så är det troligt att gestaltningen har inspirerats av Uppenbarelsebokens tolfte kapitel. Här berättas om en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.

Berättelsen har i modern tid blivit känd i samband med de tolv stjärnorna i Europeiska Unionens flagga. De har fått många att associera till kvinnan i Uppenbarelseboken och till Maria.

Månskäran kan också vara en symbol för islam. I dag kan den påminna om vår tids katolikskräck, dvs den för muslimer. Även om det så sent som på 1980-talet förekom en inlaga till Lunds domkapitel med invändningar mot en ny Mariaskulptur i kyrkan med motiveringen att den kunde öka risken för katolicismens återkomst, så är den stora skräcken i vårt samhälle i dag förbunden med islam.

I dag kan vi välja att se hur Maria bärs upp av judisk och kristen tradition och även av islam. Just nu har världens muslimer iakttagit Ramadan, fastemånaden. Då är det brukligt att man läser hela Koranen. Vi kan anta att många miljoner muslimer har läst om Maria i Koranens nittonde sura som heter just Maria och berättar om hur Maria väntar Jesus. Hon har ingen man och hon har lämnat sin familj.

För en mellanösternmiljö är detta en oerhörd utsatthet. Så kan islams gåva till kristna som berörs av Maria vara att Gud handlar med människor också i den största utsatthet. Utanför ramarna. Utanför konventionerna. Så här är egentligen den kristna och den muslimska traditionen överens. Om detta kan en månskära hos Maria i Hallaröd berätta.