En ung man dödades nyligen av fascister på öppen gata i Paris. En känd motståndare till samkönade äktenskap tog sitt liv i Notre Dame-katedralen. Det franska politiska livet är idag omtumlat av starka krafter. Tomas Lindbom berättar om en ohelig allians mellan konservativa och extremhögern.
Clément Méric var en 19-årig ung man. Allmänt omtyckt och respekterad. Sprungen ur en akademisk familj och själv student vid den prestigefyllda högskolan Sciences Po som utbildar nästa generation av höga politiker och statstjänstemän. Clément var aktiv i en antifascistisk organisation på skolan. I förra veckan mördades han på öppen gata mitt i Paris efter en hetsig ordväxling med några högerextrema skinheads.
Dominique Vanner var historiker och journalist. Han hade under hela sitt liv bekämpat invandring från Afrika till Frankrike. Det senaste året var han en hänsynslös motståndare till lagen om äktenskap för alla. Vanner tog vid 73 års ålder sitt liv bakom högaltaret i Notre Dame-katedralen i Paris. En politisk handling mot det som han kallade den kulturella dekadensen i Frankrike.
Under 2013 har katolska grupper och politiska högerpartier av olika schatteringar genomfört stora demonstrationer i Paris. Målet har varit att stoppa lagen om äktenskap för alla. Tills nu när lagen är ratificerad. Nu ställs kravet att beslutet upphävs, senast efter valet 2017. Tonen har skärpts. Vissa extrema grupper drar sig inte för våldsamma trakasserier. Det har förekommit ett flertal mordhot, även mot de egna mer fredligt sinnade ledarna.
Frankrike befinner sig i ett tuffare samhällsklimat. Den ekonomiska krisen slår allt hårdare mot allt fler. Människor klagar på president Francois Hollande och hans regering. Ändå har antalet strejker och demonstrationer mot de ekonomiska missförhållandena minskat denna vinter.
Det öppna och oförsonliga hatet verkar istället riktas mot kultur- och samlevnadsfrågorna. Regeringen står som måltavla för lagen om äktenskap för alla. Denna lag banar enligt motståndarna väg för en allvarlig kulturnivellering. På ett obehagligt sätt kopplas också främlingsfientligheten till denna kulturkamp. Vad är det som sker?
Våldet har alltid funnits som en av flera politiska faktorer i Frankrike. De stora skedena i fransk historia handlar om kampen mellan konstitutionen och revolutionen. Politik är ett drama i spänningsfältet mellan ordning och kaos. Varje viktig politisk fråga har dessa inslag.
Vidare finns det i det franska samhället en gammal spänning mellan å ena sidan anhängare till en värdekonservativ syn på samhället som en kropp. Deras dröm kan uttryckas i viljan att upprätta en gemensam identitet kring Gud, nationen och en västerländsk civilisation som långsamt och organiskt utvecklats genom seklerna. I denna identitet ingår också skilda roller för mannen och kvinnan i familjen och i samhället i stort. Å andra sidan finns modernisterna och de postmoderna som försvarar individuella fri- och rättigheter. Denna kulturkamp är minst lika central hos delar av franska folket som de politiska strider som förs kring fördelningen av landets materiella tillgångar.
Nationella fronten är i dag en självklar aktör i det politiska livet och påverkar med sin aggressiva ton skeendet i denna kulturkamp. De stora religiösa samfundens ledare och den demokratiska högern företräder också en konservativ kultursyn och är principiella motståndare till lagen om äktenskap för alla.
När kultur- och identitetsfrågorna blir viktiga i den franska politiska debatten skärps tonen mellan höger och vänster. Motståndet mot en liberal och frihetlig människosyn blir starkare och aggressivare. Då gör grupper som Nationella fronten och de ultrakonservativa katolikerna gemensam sak med den traditionella politiska högern.
Regeringen angrips för att splittra nationen menar företrädare både för kyrkan och för den politiska högern. Underförstått görs den också ansvarig för upptrappningen av våldet. Självfallet är det tvärtom. De oförsonliga parollerna med starka inslag av homofobi och främlingsfientlighet piskas upp, särskilt av de extrema högergrupperna. Marine Le Pen utmärker sig väldigt tydligt i det tweet som hon skickade ut direkt efter Dominique Vanners självmord. Hon uttryckte sin respekt för motiven till hans handling och skrev: ”En gest avsedd att väcka det franska folket”.
