Idag på nationaldagen berättar Anna Karin Hammar i ett tal i Öregrund om vad det innebär att tillhöra en nation. Talet publiceras som nationaldagskrönika här på Dagens Seglora.

I dag firar vi nationaldagen. Men varför gör vi det? Vad innebär det att tillhöra en nation? Tre saker vill jag lyfta fram.

Att tillhöra en nation – det är att ha ett pass

Häromdagen kom vår utrikesminister Carl Bildt inte in i Ryssland uppe i gränstrakterna i norr, för han hade glömt passet. Snopet. I hans fall gjorde det inte så mycket, men det kan finnas allvarligare situationer.

Jag träffade i Malmö en gång en muslimsk professor född och uppvuxen i Pakistan och som bor i Tyskland. Han heter Munir Ahmed. Han kom till Tyskland som ung student och tog sin doktorsavhandling där och blev sen professor och tysk medborgare. Han berättade för mig hur han som fattig student skulle köpa ett skrivbord. Han hade inte råd att köpa ett nytt skrivbord utan han gick på ett ställe för begagnade möbler och hittade ett som han tyckte om och hade råd till.

Efter några år föll det ut ett vykort som hade varit gömt under skrivbordslådan. Han läste vykortet, och förstod att det aldrig blivit skickat. Det var skrivet av föräldrarna till sonen Gabriel Silberstein och de hade skrivit vykortet till honom dagen efter Kristallnatten. Då hade de judiska familjerna haft en förfärlig upplevelse i Tyskland då deras affärer och synagogor attackerades och judarna själva hotades. Föräldrarna var nu så glada att sonen var i säkerhet utomlands.

Munir Ahmed glömde bort vykortet men en dag tio år senare begav han sig på semesterresa till Grekland. Han kom till Delfi en mycket varm och het dag. När han vandrar där kommer han i samspråk med en man som bär en kavaj över armen trots att det är en dag då man vanligtvis lämnar kavajen hemma. De förstår snart att de har Tyskland gemensamt. Munir Ahmed får för sig att han ska berätta om sitt skrivbord som hade tillhört en judisk familj och han berättar om vykortet till en Gabriel Silberstein. Då svarar den andre mannen med kavajen: det är jag som är Gabriel. Och han kunde berätta att hans föräldrar hade blivit dödade i Auschwitz.

Själv hade han kommit i säkerhet i USA. Men, sa han, du undrar säkert varför jag har kavajen med mig en sådan här varm dag. Det kan jag berätta, det är för att jag inte går någonstans utan passet.

Att tillhöra en nation – det är att ha ett pass. Ibland kan det behövas mer än annars.

Att tillhöra en nation – det är att ha något gemensamt fast man kommer från olika håll

En del nya medborgare känner sig inte hemma och en del gamla medborgare känner sig inte heller hemma. Den som heter Fatima eller Mohammad har ofta svårare att få ett jobb i Sverige än Sara och John. Det finns vetenskapliga studier på det. Samtidigt blir många ängsliga och håller om det svenska och är rädda att det ska plånas ut.

Vad ska vi göra? Många saker, men en är att titta på den svenska flaggan, med korset. Vad betyder det, att Sverige är bara för kristna? Nej se på korset som sträcker sig mot öster och väster, norr och söder. Det säger välkommen alla, vart ni än kommer från. Eller som det står i en psalm i psalmboken ”Öster, väster, norr och söder Korsets armar överskygga Alla äro våra bröder (och systrar) som på jorden bo och bygga.” (Skriven av Anders Frostensson ÅR 1936, Sv. Ps.102:3)

Många tycker att Svenska kyrkan är en garant för det svensksvenska. Det låter ju så, men kliver man innanför dörren så är det texter som översatts från hebreiska och från grekiska som läses, det är en person från Mellanöstern som står i centrum för alltsammans och många av sångerna och psalmerna kommer i dag från Tyskland men också från Argentina och England och många länder runt världen. Tittar du in i katolska kyrkan kan du få uppleva ännu flera språk och människor från alla världens hörn.

Svenska kyrkan har inte lika mycket mångfald som den katolska kyrkan. Man skulle kunna säga att Svenska kyrkan är ibland på vissa orter mera som ett rapsfält medan katolska kyrkan är ofta är mera som en sommaräng. Det är mångfalden som gör den vacker!
Sverige består både av rapsfält och av sommarängar. Och det är en stor rikedom att få tillhöra ett sådant land. Vi har växtrikedomen gemensamt!

Att tillhöra en nation är att ha något gemensamt. Och vi har mer än passet gemensamt. Även om vi inte har samma religionstillhörighet har vi livet gemensamt. Och korset i den svenska flaggan betyder att vi alla hör ihop, från öster, väster, norr och söder.

Att tillhöra en nation – det är att fira vad vi kan bidra med till andra nationer i världen.

Många politiker skulle nog vilja nämna grön teknik och personvagnar och lastbilar och mycket annat. Lite yngre kanske vill nämna Zlatan och Loreen som gjort Sverige känt i världen. Jag vill nämna två svenskar som bidragit med mycket medmänsklighet. Den första är Raoul Wallenberg, den andra är Britta Holmström.

Raoul Wallenberg är känd av alla. Britta Holmström bodde i Lund och fick en vision att hon skulle hjälpa flyktingar under andra världskriget. Hon kom att grunda det som idag kallas Individuell Människohjälp, IM. När det skickades hjälppaket till Polen under kriget var hon noga med att till kvinnorna lägga i paketet med förnödenheter också ett vackert nattlinne. Hon förstod att den som var på flykt också behövde skönhet, och inte enbart mat för dagen.

Jag tror faktiskt att själva ordet medmänsklighet kommer från hennes arbete. Många har följt i hennes efterföljd. I Öregrund är vi glada över Birgitta Dahl som kämpade för förbud av aga mot barn och barnets rättigheter kom sedan att spridas i världen genom Lisbeth Palmes engagemang för barnkonventionen.

Att tillhöra en nation – det är att fira vad vi kan bidra med till familjerna av nationer i världen.

En nationaldag, det är helt enkelt att fira att vi tillhör en stor och brokig, besvärlig och underbar släkt, en människosläkt!