Att tala om Guds rike på jorden förpliktar. Hur ska det gestaltas, och vad innebär det för vår kamp för rättvisa och frihet i världen? Olle Sahlström reflekterar över hur få präster som verkar ha modet att ta diskussionen om visionen.

Att gestalta Guds rike kräver mod och vision

Olle Sahlström

Att tala om Guds rike på jorden förpliktar. Hur ska det gestaltas, och vad innebär det för vår kamp för rättvisa och frihet i världen? Olle Sahlström reflekterar över hur få präster som verkar ha modet att ta diskussionen om visionen.

Jag vet, jag har skrivit en krönika om det förut, om Guds rike. Nyss läste jag igenom den krönikan. Rubriken löd ”Varför går jag i kyrkan?” Jag ville väl helt enkelt bara säga att det inte räcker för mig att gå i kyrkan en gång i veckan, jag vill också få mig till liv min tros riktning. Inte tro på Jesus, utan följa honom. Men vart leder vägen? Det var det som jag ville säga då.

Nu undrar jag varför jag aldrig hör präster i sina predikningar tala om just Guds rike och under våren har jag ställt min fråga till säkert ett tiotal präster: Varför talar du inte om Guds rike?

En såg mycket förvånad ut, men hade just då inte riktigt tid att besvara frågan. Han skulle återkomma, sade han. Men det har han inte gjort. En annan såg mer förvirrad ut och sade lite sökande, att hon inte var säker, men kände att det var svårt att tala på ett konkret sätt om Guds rike. Som att det var alltför abstrakt eller på något sätt oklart vad som egentligen avsågs. Ytterligare en svarade rappt, att det där Olle är en viktig fråga, den tycker jag att Du ska predika om! Och det kanske jag kan, men min fråga var ju varför varken han eller någon annan präst i min närhet ens har nämnt det rike som enligt en, vad jag förstår, någorlunda samstämmig kör av ledande teologer anser vara kristendomens själva kärna och hjärterot. Så vad återstår för mig annat än spekulera om orsakerna till tystnaden?

Är det måhända Luthers tvåregementslära som spökar? Det vill säga tanken att Gud styr världen med hjälp av två regementen, ett andligt och ett världsligt. I förstone tror jag inte det. Jag misstänker att få präster i Svenska kyrkan går och funderar på den under en arbetsvecka. Å andra sidan kan den ändå spela en roll, fast mer omedvetet.

Läran om två regementen är svårgenomtränglig teologisk snårskog och nog var det väl så att Luther själv kunde inta en rad sinsemellan oförenliga ståndpunkter. Men så mycket vet jag att han själv tog den till hjälp vid det stora bondeupproret 1525.

Till en början menar han att böndernas krav är rimliga och han uppmanar till förhandlingar mellan upproriska fattigbönder och furstarna. För att snart skifta fot och med hög stämma kräva att furstarna ska slå ner upproret med våld. Ju mer våld desto bättre. Och jag kan tänka mig att lärans innebörder med tiden kom att förenklas så till den grad att den kanske särskilt under sent 1800-tal och under 1900-talet av lutherska teologer kom att legitimera den tyska kyrkans knäfall för nazismen; Gud verkar också genom furstar varför de ska åtlydas.

Eller är präster i Svenska kyrkan som så många andra institutioner och politiska som fackliga organisationer präglade av en i hög grad visionstrött tid? Förutom, kanske, Sverigedemokraterna? Jag menar, de är väl ändå det enda partiet som bär fram en tämligen tydlig vision av vilket framtida samhälle de vill ha? Jag menar, när talade socialdemokratin senast om socialism?

Eller finns en omedveten rädsla för skarpa teologiska konflikter bakom tystnaden? Visst kan en predikan rymma några ord eller så på ett mer allmänt plan om Guds rike, men om det är sant att Riket är kristendomens teologiska nav, borde ju var och varannan predikan runtom i landet borra djupt och konkret i frågan. Men så är det väl ändå inte?

Guds rike här, i jordelivet? Så mycket i evangeliet talar ju för det. Riket i och mellan oss. Som i glimtar här och nu och som en möjlighet för en annan värld. Ja då blir Guds passion för de längst ner, för rättvisa och frihet från alla former av förtryck påträngande, anstötliga och omvälvande. Inte minst för kyrkan själv. Är det där det sitter. Orsaken till tystnaden. Anstöten i Jesu ord?

7 kommentarer på “Att gestalta Guds rike kräver mod och vision

  1. Eskil Jonsson skriver:

    När jag läste din artikel så har jag liknande erfarenheter. Jag har vid ett flertal tillfällen sedan mer än 20 år efterlyst artiklar i EFS Budbäraren som tydliggör vad Guds rike egentligen betyder för oss idag. Upplever nämligen att Guds rike ofta får stå för ”kristenheten” i meningar som att vara ”anställd i Guds rike” eller att ”utbreda Guds rike”. När det handlar om kyrkotillväxt eller församlingsplantering har man också använt uttryck ”Guds rikes tillväxt”. När jag ifrågasatt denna tolkning kan jag ha fått till svar att tillväxten är ”både kvantitativ och kvalitativ”, vilket jag tolkat ungefär som ”goddag yxskaft du förstår dig inte på teologi”.

    Har också skrivit om detta problem tidigare i ”Att vara eller inte vara kyrka” (SMR 2001) och det är kyrkovetenskapligt granskat så jag tänker nog stå på mig trots att jag ”bara” är ekonom.

  2. Leo Holtter skriver:

    Olle, du gör det där vanliga felet, att placera SvK i ett lufttomt rum. Det går inte att bortse från att Kyrkan styrs av sekulära partier som inte accepterar att kyrkan talar om Guds rike. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och alla de där nomineringsgrupperna med sin identitet i politiska ideologier har inte, vare sig Luther eller Jesus som vägledare för sina ställningstaganden. De styrs av sina egna ideologiska föreställningar om vad som är rätt och fel.Det är bara att läsa vad de skriver i sina valplattformar.

    Därför är det, enligt min uppfattning, en huvudfråga att bekämpa den förlamande sekulära politiska makten över kyrkan. Märkligt nog är det många bl a Dagens Seglora, som anser att det existerar en kyrka, fri från sina organisatoriska bojor.

  3. olle sahlström skriver:

    Till Eskil och Leo.
    Tack för era synpunkter och tankar. Eskil: Dina erfarenheter bekräftar väl min värsta farhagor. Guds rike är kristendomens kärna och som sådan är den ren dynamit, dess sprängkraft är inte att ta miste på. Leo: Jag tror inte att du ska utgå från att jag bortser från partiernas roll, också jag tror att den spelar en roll för utslätningen av det kristna budskapet. Samtidigt tror jag att den utslätningen blir nödvändig, historiskt sett, i samband med att kristendomen tidigt blir en statsreligion. Då händer det saker med Jesu enkla lära.
    hälsar

    Olle

  4. Leo Holtter skriver:

    Självklart utgår jag inte från att du bortser från partiernas roll. Det vore kanske en förolämpning, men du skrev inte om det i din krönika och då ansåg jag det inte helt ohemult att påminna om de krafter i kyrkan som medvetet och aktivt bekämpar allt tal om Guds rike. T o m i den tidning du skriver dina krönikor anser en av grundarna att en efterföljelse innebär fundamentalism och varnar för Breivik.

  5. Mattias Irving skriver:

    Leo, du drar det alldeles på tok för långt nu. ”En efterföljelse” kan betyda många olika saker. Du får det att låta som att vi menade att all efterföljese var av ondo. Vad vi varnat för är de många olika skepnader som främlingsfientlighet kan ta, även i tron. Vi har varnat för vissa sätt att argumentera som varit ohederliga eller bidragit till att skapa utsatthet för de andra abrahamitiska religionerna i Sverige.

    Vet inte riktigt när det blev något negativt att ”varna för Breivik”, men till för inte så länge sen var fascisterna det tredje starkaste partiet i Sverige i opinionen. I Norge är oviljan att ta kulturellt ansvar för Breiviks tillkomst utbredd, vilket inte minst Martin Aagård på Aftonbladet har skrivit om. I Danmark reses ständigt nya förslag för att skapa en A- och en B-liga för medborgarskapet. Danmarks muslimer och flyktingar lever en hård och misstänkliggjord tillvaro. Att ”varna för Breivik” är inte orimligt så länge hans vanvettiga idéer cirkulerar och får inflytande.

  6. Leo Holtter skriver:

    Jag vidhåller nog min uppfattning, som jag också skrev om när det begav sig, att Ewa Lindqvist Hotz läsning av Johannes 10 med åtföljande varning för Breivik kändes märklig och helt utan relevans, märk väl Mattias, just i det sammanhanget.

    Jag vet inte heller Mattias, när det blivit något negativt att varna för Breivik. I de kretsar jag befinner mig i och de jag skriver mina blogginlägg till, är det inte något negativt att vare sig varna för Breivik eller den växande högerextremismen. I de kretsarna är det också fullt legitimt att fråga sig hur det kunde komma sig att Ilmar Reepalu och Morgan Johansson föreslog temporärt medborgarskap.

    Av någon anledning ställer du frågan i en kommentar till mig. Jag får väl tolka det så, att du av någon för mig outgrundlig anledning, anser att jag tycker det är fel att varna för Breivik. Nåväl, allmänt tyckande faller väl också under åsiktsfriheten.

  7. Arne carlsson skriver:

    Att Olle påminner om att det krävs mod och vision för att gestalta Guds rike känns angeläget långt utanför problematiken om kyrkoval och norska fascister. En som lyfter fram Guds rike som det centrala temat i Nya Testamentet och i Jesu förkunnelse är Jon Sobrino i boken Christology at the Crossroads.