En tidning som borde ligga på varje praktiserande teologs nattduksbord är det nya fullmatade numret av den katolska tidskriften Signum (3). Där slingrar sig befrielseteologins starka rottrådar genom hela numret.

Befrielseteologin lever

En tidning som borde ligga på varje praktiserande teologs nattduksbord är det nya fullmatade numret av den katolska tidskriften Signum (3). Där slingrar sig befrielseteologins starka rottrådar genom hela numret. Det skjuter upp skott både i nyfikna skrivningar om den nyvalde påven Franciskus och i Olle Kristenssons spännande artikel:” Andra vatikankonciliet och befrielseteologin”. Han avslutar sin artikel med en travestering av Mark Twain: ”Ryktet om befrielseteologins död är betydligt överdrivet.”

Varningarna är säkert befogade för överdrivna förväntningar på katolska kyrkans förnyelse i samband med den nytillsatte påven Franciskus. Men tidningens ledare skapar också förväntningar genom att påminna om betydelsen av namnvalet Franciskus. ”Påven Franciscus sätter periferin i centrum. Han ger saker och ting dess rätta proportioner och värden. Det marginaliserade och det till synes marginaliserade kommer i fokus: de icke-europeiska katolikerna, södra halvklotet, den enkla livsstilen, de socialt utstötta, de värnlösa…”

Fredrik Heiding har skrivit en artikel: ”Ny vår för Franciskus” där han refererar en intervju som gjordes tre år innan kardinalen Jorge Mario Bergoglio blev påven Franciskus. Två argentinska journalister publicerade en intervjubok med Bergoglio där syftet var att komma närmare människan Bergoglio och lyfta fram hans andliga sida. Att Bergoglio har ett gott förhållande till judendomen märks i det personligt hållna och med värme formulerade förordet av Abraham Skorka.

Heiding refererar i sin artikel till ett fängslande avsnitt i boken där Bergoglio ger sin syn på befrielseteologin. Han förtydligar att Troskongregationen i Vatikanen riktade kritik mot befrielseteologin, men aldrig fördömde den. I sak var Troskongregationen överens med befrielseteologerna: det prioriterade ställningstagandet för de fattiga är inte förhandlingsbart. Problemet var att befrielseteologerna hade ideologiska, politiska – delvis marxistiska – drag. Bergoglio markerar att kyrkan inte får vara partipolitisk, men den kan förvisso vara politisk, exempelvis i offentliga uttalanden mot brott mot mänskliga rättigheter, mot exploatering, diskriminering och brist på utbildning och livsmedel.

Refererande till samma intervjubok fördjupar Margaret Hebblethwaite påven Franciskus förhållande till jesuiterna i hemlandet. Det var komplicerat, inte minst under ”det smutsiga kriget” i Argentina på -70talet. Vad hände egentligen i det beryktade fallet med de två jesuitprästerna Orlando Yorio och Franz Jalics, som menade att Bergoglios brist på stöd för dem i deras fattiga stadsdel gav militärregimen grönt ljus att arrestera och tortera dem? Ett uttalande som den ende överlevande av dem har tagit tillbaka och förklarar att han inte längre tror att Bergoglio kan lastas för vad som hände. Mindre kritisk är också Leonardo Boff som hävdade att Bergoglio “räddade och gömde åtskilliga förföljda under militärdiktaturen” och Adolfo Pérez Esquivel, mottagare av Nobels fredspris som torterades för sitt arbete för mänskliga rättigheter i Argentina, säger att han ”inte tror att Bergoglio hade något samröre med diktaturen” även om ”han saknade modet att delta i vår kamp mot den”. Bergoglio säger själv i intervjun ”… när jag har sett på vad jag har gjort med andras ögon, så har det hänt att jag blivit förskräckt”. Artikelförfattaren konstaterar att vi inte kan veta men anta att han här talar om tiden som ”provinsial” under militärdiktaturen.

I en mycket intressant artikel om Andra Vatikankonciliet och befrielseteologin konstaterar Olle Kristensson att Andra vatikankonciliets (1962 – 1965) betydelse för den latinamerikanska kyrkans förnyelse knappast kan överskattas. I ett förberedande möte till en av Biskopskonferenserna i Latinamerika, som hade till syfte att följa upp konciliet, hade den välkände teologen Gustavo Gutiérrez ombetts att tala om ”utvecklingens teologi”, (Teologia del desarollo) Det berättas då att Gutiérrez kom in i salen, gick fram till svarta tavlan och strök ordet desarollo. Sedan skrev han dit ordet Libération. Många räknar detta som befrielseteologins födelse.

Olle Kristensson visar hur viktig Konferensen i Aparecida 2007 är för befrielseteologin eftersom man där så tydligt betonade kontinuiteten med de tidigare fyra biskopskonferenserna i Latinamerika där denna teologi stått i centrum. Även om det fanns kritiska röster mot att fler av teologerna var påverkade av marxistiskt tänkande så påpekade Leonardo Boff, som hör till de mest radikala, att ”Marx varken är far eller gudfar till befrielseteologin”.

Arbetet på konferensen var för övrigt inte bara ett sätt att föra över konciliedokumenten till Latinamerika utan innebar också att kreativt nyskapa den teologiska reflektionen i en kontext som präglas av fattigdom och orättvisa strukturer. En kombination som i dokumentet om freden i Medellin hade kallats för ”institutionellt våld”. Befrielseteologin kan ses som en ”hoppets hermeneutik” där hoppet ses som en Guds gåva och där kyrkans uppgift är att peka på att det finns skäl för hoppet också i svåra situationer.

Signum nr 3 innehåller också, förutom en stimulerande artikel om Sören Kirkegaard med anledning av 200 årsjubileet av Kirkegaards födelse, några reflexioner av Sten Hidal över Antje Jackeléns ”herdabrev” Gud är större. Sten Hidal refererar inledningsvis till en positiv recension av Ulf Jonsson, professor i religionsfilosofi och chefredaktör för Signum, och konstaterar att berömmet är motiverat. I själva verket har det knappast publicerats ett herdabrev som är så teologiskt givande som detta under överblickbar tid. Det både stimulerar till och ger ett värdefullt bidrag åt det ekumeniska samtalet. De kritiska frågor som Hidal ställer till en, som han själv uttrycker det “kyrklig programskrift med budskap långt utanför Lunds stift” är stimulerande. och Antje Jackeléns replik är bara den motiv nog för att ha Signum inom räckhåll i din läshörna.

Arne Carlsson

1 kommentar på “Befrielseteologin lever

  1. […] Dagens Seglora, Arne Carlsson, uppskattar det senaste numret av Signum. I ett inlägg (Befrielseteologin lever), som publicerades på Dagens Seglora i går, menar Carlsson att: ”En tidning som borde ligga […]