Omar Mustafa har valt att lämnat sina uppdrag för Socialdemokraterna. Historien är vid det här laget välkänd för de flesta.

Sorglig historia utan vinnare

Omar Mustafa har valt att lämnat sina uppdrag för Socialdemokraterna. Historien är vid det här laget välkänd för de flesta. Expo publicerade en viktig artikel som ifrågasatte de inbjudna talarna till flera av Islamiska Förbundets sammanhang.

Omar Mustafa valde att bemöta artikeln genom att säga sig stå upp emot antisemitism, en hållning som aldrig varit ifrågasatt av vare sig Expo eller av Svenska Kommittén mot Antisemitism. Däremot var han till en början vag om han tyckte det var rätt eller fel att bjuda in personer med djupt antisemitiska åsikter. Efter kritik förtydligade han sig och försäkrade att Islamiska förbundet skulle se över sina rutiner med inbjudna föreläsare.

Det räckte inte. Drevet var igång.

Kanske öppnade Omar själv för spekulationer om hans eventuella egna antisemitism, när han blandade in sig själv i den större frågan, istället för att hålla diskussionen till Islamiska Förbundets rutiner för de inbjudna föreläsarna. Det ursäktar inte på något sätt det publicistiska haveri som följde, där falska uppgifter cirkulerade i tidningarna.

Ingen ryckte in och korrigerade Mona Sahlin när hon i Aftonbladets TV-program påstod att Mustafa yttrat sig antisemitiskt. Aftonbladet gjorde istället nyhet av det felaktiga uttalandet. Expressen påstod, till synes taget ur tomma luften, att Mustafa hade miljoninkomster, och att ett teologiskt dokument som låg uppe på Islamiska Förbundets hemsida skulle vara föreningens stadgar.

Det som var berättigad kritik från Expos sida och som Dagens Seglora instämde i övergick till att bli rena hatkampanjen mot Omar Mustafa. Den journalistiska granskningen var enkelriktad. Det blev tydligt fram emot slutet på veckan att det inte längre fanns någonting som Mustafa kunde säga som skulle räcka för att på allvar tysta de många frågorna. Bredvid en mediebevakning som bara kan karakteriseras som ett bottennapp stod nämligen en handfallen socialdemokrati.

Slutligen uppmanade Veronica Palm för S i Stockholm Mustafa att avgå. Hon förklarar beslutet med att ”situationen blev ohållbar”, men klargör inte om Mustafa fick gå på grund av att han inte ansågs dela partiets värderingar, eller om det var en följd av att S inte kunnat hantera mediedrevet.

En tragisk aspekt i historien om Omar Mustafas korta tid i partistyrelsen är att förtroendekrisen inte bara handlar om S, utan också om det antirasistiska arbetet i Sverige idag. Är vi uppgiften mogna att ställa de viktiga frågorna, göra den nödvändiga granskningen? Frågorna måste fortsätta ställas. Vi måste fortsätta att markera mot antisemitismen, islamofobin, homofobin.

Det finns uttalanden från Mustafas förflutna som väcker allvarliga frågor. Det finns flera viktiga frågetecken omkring Islamiska Förbundets syn på kvinnor och homosexualitet. De förtjänar att lyftas. Men finns det verkligen en beredskap att ställa dessa frågor på ett seriöst och konstruktivt sätt, som öppnar för att den tillfrågade faktiskt kan göra bättring och sikta på framtiden?

Mustafa har fungerat som en viktig reformator i sitt eget religiösa sammanhang. Han är en hängiven antirasist. Hans förtydligande i frågan om antisemitism och inbjudningspolicy godtogs av Expo. Han hade lärt sig en läxa och skulle kunna fortsätta som en viktig brobyggare mellan det muslimska civilsamhället och politiken.

Konsekvent antirasism kräver också konsekvent mediebevakning. När medier under pågående drev sjunker så lågt som till att publicera rena falsarier så drabbar det inte bara den som utsätts för drevet, utan det drabbar även den större striden mot rasism, misogyni och intolerans.

Det är många oklarheter runt Mustafas avgång och hela affären är en historia utan vinnare. Interna sår har skapats i Socialdemokratin och misstro har såtts hos många muslimer som sett det viktigt att engagera sig politiskt. Nu måste den socialdemokratiska partiledningen tydliggöra att man faktiskt kan vara troende muslim och socialdemokrat.

Redaktionen

6 kommentarer på “Sorglig historia utan vinnare

  1. Jag tycker Seglora har kommenterat den här historien – som är väldigt komplex – på ett föredömligt sätt. Bravo!

  2. John Nilsson skriver:

    Vad menar Dagens Segloras redaktion med ”konsekvent antirasism”?

    Wikipedia skriver om lagen mot ”hets mot folkgrupp”:

    ”Begreppet folkgrupp avser enligt justitiekanslern inte svenskar.[4] Att svenskar undantas förklarar justitiekanslern med att

    ”syftet vid tillkomsten av straffstadgandet om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av straffstadgandet„

    — Justitiekanslern, [4]”

    Är det denna typ av ”konsekvent antirasism” som Omar Mustafa och ni på Dagens Seglora förespråkar? Vari ligger det konsekventa i att undanta svenskar från ett lagskydd mot ”hets mot folkgrupp”, när detta lagskydd för övriga personer i Sverige inkluderar ”nationellt ursprung”?

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Hets_mot_folkgrupp

  3. Mattias Irving skriver:

    John,

    juridiken ska spegla samhället vi lever i. Skilj därför på diskriminering – som inte får förekomma på några grunder – och hets mot folkgrupp, som är ett särskilt skydd för historiskt utsatta grupper.

  4. Bengt Olof Dike skriver:

    Ledaren (som andas Helle Kleins dator, att döma av det hon sade i P1-programmet efter fem i dag) väcker frågan om Dagens Seglora anser att uppmaningen till Mustafa att lämna partistyrelsen har etnisk grund eller är baserad på hans åsikter. Att döma av flera debattartiklar i olika medier försöker många hävda det förstnämnda. Samtidigt förringas, förtigs eller ursäktas hans utmanande åsikter i flera fall, även i ledaren ovan. Vad säger Dagens Seglora om uttalandet att Sverige bör sända JAS-plan mot Israel – ett uttalande som Marie Demker fann ”naivt”, inte värre? Anna-Lena Lodenius ansåg tvärtemot att naiviteten finns hos oss svenskar vad gäller synen på islamiska organisationer (Aftonbladet Debatt 13/4).
    Är Dagens Seglora också naiv? Visst finns det många bottnar i den här affären. En är exempelvis den icke diskuterade maktkampen i Stockholms arbetarekommun, där krafter puttade undan Ylva Johansson. En annan är Omar Mustafas åsikter och värderingar, vilka uppenbarligen inte i alla avseenden sammanfaller med Socialdemokraternas och samhällets. Eller – handen på hjärtat, Helle – skulle Du vilja uppdra åt Mustafa att exempelvis företräda Dig och vara Din röst vid något tillfälle? Att skylla på mediedrev är som bekant vanligt i dag, när det blåser kalla vinder, men så värst många och allvarliga sakfel har det faktiskt inte varit i mediernas uppgifter den här gången. Det finns också uttalanden av Moderaternas riksdagsman Waberi, som verkligen borde nagelfaras och föranleda frågor till Reinfeldt – eller hur?
    Detta givetvis noterat utan generaliseringar om muslimer. Och jag har väldigt svårt att förstå den högljudda kritik, som hävdar att utestängningen av Mustafa har etnisk grund och inte handlar om hans åsikter.

  5. Mattias Irving skriver:

    Hej Bengt Olof!

    Många frågor på en gång. Vet inte hur många av dem som vi har anledning att svara på, men jag ger gärna en överblick över hur jag ser på frågan. Vad gäller de tre tweetar som Expressen dammsugit fram (ur Mustafas twitterflöde på sammanlagt 970 tweetar), så finns det ingen anledning att ta dem på allvar. Det har heller ingen gjort. Jag har förstått att Mustafa har förespråkat upprättandet av en flygförbudszon i samband med att många andra föreslagit detsamma. Man kan ju tycka olika om sakfrågan, men det är knappast ett ärende för partiet. Där är ett exempel på ett falsarium som Expressen gjort sig skyldiga till. Ett annat är miljoninkomsterna. Huvudlöst. Ett tredje: Islamiska Förbundets ”stadgar”, som visar sig vara ett teologiskt dokument. Sahlin påstod felaktigt att Mustafa uttryckt sig antisemitiskt, och slutligen: Vilka Mustafa gillat på Facebook. Knappast nyhetsvärdigt om man inte gör en lite noggrannare koll än så. Jag gillar exempelvis flera högerextrema sajter, bland annat en ungersk fascistgrupp, för jag vill hålla mig a jour med deras verksamhet.

    Det är viktigt att fortsätta ställa relevanta frågor om Islamiska Förbundets val av inbjudna talare. Samtidigt har Mustafa behandlats bedrövligt illa av både medier och av S. Dessa båda tankar går utmärkt att hålla i huvudet samtidigt. Och liksom du så hoppas jag att ett visst strålkastarljus faller även på Abdirizak Waberi framöver.

  6. Magnus Wallin skriver:

    Jo, det finns nog anledning att fråga sig om S kan ha en person i styrelsen som nedkallar stridsutrustade JAS över Israel. Vilket ju synes vara ett faktum.
    Bara det ovan räcker för att inse att utvecklingen var riktig och att Stefan Löfven har visat att han kvaliteter för större uppgifter, i.e en bra statsminister för Sverige. Han kommer i alla fall inte skicka ned Omars JAS-plan i annat fall än som fredsskipare beställda av FN.
    Israels och Palestinas nationer har nog med problem utan fientliga JAS ditskickade av S;s styrelse.