Det verkar som om ribban har sänkts rejält nu. Det vi vanliga skötsamma aldrig skulle stoppa i oss kan väl ändå de fattiga nöja sig med? Och bli glada över vad som går att få. Vad den ”starke” kan ge. Jag betraktar denna hantering av hästköttslasagne som ett olycksfall i Klara kyrkas diakonala arbete, skriver prästen Helena Myrstener. Diakoni måste bygga på ett ömsesidigt jag-du-förhållande.
Jag är på min vakt. Jag har nyss kommit hem från en resa i centraleuropa med förintelsen som tema. Jag har hört och läst om det mest fruktansvärda. Om människor satta på totalt undantag. Inspärrade, fråntagna sina ägodelar och till sist också sin framtid och sitt hopp. Med en kopp dåligt kaffe till frukost och en vattnig soppa med några potatisbitar som dagens enda måltid. Allt för att bryta ner de ”icke-önskade” människorna.
Jag kommer hem till Sverige igen och av allt i nyhetsflödet stannar min blick på bilden där hästköttslasagne delas ut till behövande i Stockholm av Klara kyrka. Frysta förpackningar av lasagne som ingen annan vill köpa. Fem ton som Axfood skänker till människor som i vår tid är satta på undantag. Fryst mat som sedan får ätas upptinad, eller värmas där det finns en tillgänglig mikrovågsugn för uppvärmning av barnmatsburkar. På McDonald’s eller på Centralen. För som det står i artikelns text, flera som behöver denna mat kan inte tillaga den. Man saknar en fast bostad.
Visst, mat ska inte slängas bort. Men varför inte skänka den till riksdagens personalkantin istället? Eller till VOLVO eller Sony Ericsson? Alla behöver väl äta? Eller? Nej, det verkar som om ribban har sänkts rejält nu. Det vi vanliga skötsamma aldrig skulle stoppa i oss kan väl ändå de fattiga nöja sig med? Och bli glada över vad som går att få. Vad den ”starke” kan ge.
Och lasagnen gick tydligen åt. På en kvart var allt slut. Så stort var behovet. Det finns dessutom mer i Axfoods lager. Nej, snälla, sluta nu. Jag förstår att det är gjort i goda avsikter och i omsorg om människor men ändå: människors hunger utnyttjas. Jag tycker också att det är nödvändigt att göra vad vi kan i detta samhälle när välfärdsystemen urholkas och människor lider brist på pengar och mat. Detta vill jag verkligen slå fast. Men inte på det här sättet. I allt diakonalt arbete måste människans värde och värdighet säkerställas. Respekten för den behövande måste finnas med fullt ut. Värdigheten får aldrig sättas på undantag.
För mig är det viktigt att diakonalt arbete inte bedrivs med utgångspunkt i ett ”vi och dom”- tänkande. Diakonalt arbete ska ske mellan ”mig och dig”. Där vi är ”du och jag” med varandra. Först då möts vi i ömsesidighet och kan dela bröd och liv med varandra som systrar och bröder. Jag är helt övertygad om att Klara kyrkas diakonala arbete också sker på detta sätt. Jag hör prästen Carl-Erik Sahlberg säga, i tv-dokumentären ” Miraklet i Klara” på påskdagen, att man inte ser ner på någon människa i Klara kyrka. Jag tror honom. Jag hör också arbetet där beskrivas som unikt för Svenska kyrkan. Det är säkert också helt riktigt.
Jag betraktar denna hantering av hästköttslasagne som ett olycksfall i Klara kyrkas diakonala arbete men som ändå ställer frågor om diakoni. De förkastade resterna från överflödets bord, hur ska de hanteras? Det unika bidraget som Svenska kyrkan kan ge är bland annat just vikten av att möta andra människor så som man själv vill bli bemött. Att se och upprätta en människa och inte bekräfta och befästa en redan utsatt position genom att till exempel utskänka en vara som inte går att ta in i livsmedelsaffärernas frysdiskar.
Jag är hemma i Sverige igen. Nu har jag firat påsk med allt som hör därtill i matväg: ägg, sill, lax och lamm. Vi är många som har fått njuta av det goda. Men inte alla. Detta är inte acceptabelt och detta måste fortsätta sägas. Under tiden får Axfood dela ut denna mat hur man vill men inte genom Svenska kyrkans försorg. Denna kyrka ska inte medverka till att stämpla människor till en känsla av utanförskap utan möta människor på jämlika villkor. Känslan av att stå med mössan i handen och buga och bocka inför ”överheten” ska aldrig behöva uppkomma för en människa i mötet med Svenska kyrkan.
Folk är hungriga och mat finns. Vad är problemet? Lasagnen kan inte säljas i butik eftersom varudeklarationen inte stämmer. Annars är det ju inget fel på den. Jag hade gärna tagit en gratis hästlasagne som lunchlåda och jag hoppas och antar att Klara kyrkas personal också åt av den?
Sankta Klara stämplar inte människor, tvärtom….man upprättar och befriar dem genom att de får möta Herren Jesus Kristus….och som framgick av dokumentären gäller det inte bara vad vi kallar utslagna människor utan även dem som verkar ha allt
Så riksdagsmännen skulle ha fått en gratislunch istället? Eller de anställda på VOLVO eller Sony Ericsson? Dom som redan har skall alltså få, istället för dem som inget har och därför går hungriga. En obegriplig argumentering av Helena Myrstener!
Vad är detta för trams, felet med lasagnen är märkningen så länge den är varudeklarerad som hästkött så är den mat som vemsomhelst kan välja. Att äta.
Hur tycker du att man ska göra i butiker med matvaror med dåligt datum (bäst före), ska det kastas, säljas till lägre pris eller ges bort gratis?
Definitionen sitter i betraktarens ögon, kanske är ”diakonifolket” i Clara just de som kan dela med sig med bevarad värdighet, hos sig själva och mottagaren. Det är en konst och kräver erfarenhet, det har de.
Petrus,men det är ju det jag skriver! Detta kan ätas av alla men det är till de ”fattiga” den ska ges. Detta är problemet för mig.
Gert, mitt svar är: sälj den till halva priset! Men jag tror att jag förstår vad du är inne på. Jag tycker i princip inte att det är rätt att dumpa förkastad mat till ekonomiskt utsatta människor.Detta måste samhället i stort lösa på annat sätt av skäl som jag redan redogjort för i min text.
Helene Myrstener argumenterar som en typisk socialdemokrat.
Nä, vet du vad den minan går jag inte på. Hellre att maten som Axfood skänkt till Clara Kyrka går till de verkligt behövande nämligen de utan tak över huvudet än att det går till personalen på storföretagen som kan köpa jättefin mat i sina personalrestauranger. Det enda fel det är på¨maten är att innehållsförteckningen inte stämmer. En STOR ELOGE TILL AXFOOD som donerat maten till de verkligt behövande.
Helena! Som präst och tillika aktieägare i Axfood finner jag ditt resonemang för besynnerligt, minst sagt. Bolaget får alltså ge bort maten men inte använda den kanal i Stockholm som kanske har bäst koll på hur lasagnen kan nå de hungrigas magar? Nog hade man kunnat försöka sig på en modell där mer PR-effekt kramats ur det hela men jag är tacksam att så inte skedde – det hade ingen tjänat på. Men visst, jag kan om du vill ta upp det på nästa bolagsstämma att Axfood hädanefter ska avstå att ge bort något som överflödsmedelklassen inte vill handla själva – det stötta äpplet, den felmärkta (men helt säkra) maten eller mjölken med kort datum. Istället ska vi ge den, oavkortat, till skribenterna på Seglora som på så sätt kan göra vad de vill med den.
Eller så gör vi som vi gjort och det som kyrka vi bör göra. Vi tar det vi får – vi skådar inte given häst i munnen – utan delar gåvorna till de som behöver. Vid nattvardsbordet såväl som vid matudelningen till de fattiga och hungriga. Att det vi har att komma med, som människor, som kyrka, som matgåvor, ibland är bränt eller kantstött är en annan sak. Men om vi (som kyrka) tackar nej till det som världen valde bort – gör vi inte samma tabbe då som de som ratade hörnstenen som husbyggaren utvalt?
För övrigt riskerar du att blanda samman ”staten” och ”samhället”.
/Johannes Tirén
Marcus,mat måste också vara kulturellt accepterad för att vi ska vilja köpa och äta den.Häst och t.ex. hundkött är inte det i vårt samhälle och detta är ett skäl till all upprördhet kring hästkött i lasagnen. Att äta hästkött är helt enkelt inte lika socialt accepterat att äta som ko eller gris. Av samma skäl äter vi heller inte katt eller andra husdjur.Hylla och tacka gärna AXFOOD om du vill men jag tycker att du ska känna till detta först. För det gör AXFOOD men kan uppenbarligen ändå få cred för sin ”goda gärning” av somliga!
Johannes Tirén,
Jag håller med dig om att det är mycket problematiskt med all mat som slängs idag med t.ex.kort datum. Men jag tycker att det är svårsmält att du som präst inte tycker att det är viktigt att ”skåda given häst i munnen” när det kommer till det som de ”fattiga” ska tilldelas i samhället. För ska vi tala om Jesus så gav han väl alltid det allra finaste han hade till människor?
Hej Helena! Först ett klargörande – ”given häst i munnen” syftade på ordspråket och inte på lasagnens köttslag. Insåg att det kan tolkats åt bägge håll…=)
Jag ser följande problematik:
1. Världen är inte perfekt.
2. Vi har som kallelse att i Jesu efterföljd göra något åt 1.
3. Dock, som ett led i 2. – så länge 1. kvarstår som predikament så måste vi ibland välja saker som inte håller måttet i det himmelska men som är tillräckligt bra för jordiska förhållanden. En jämförelse. Där jag jobbar funderar vi på ett nytt instrument till vår nya samlings/gudstjänstsal som enbart används sommartid. I den bästa av världar hade vi haft vinterisolering, underhållsvärme och en halvmiljon-(eller mer)kronorsflygel, Steinway eller en Bösendorffer kanske. De är det närmaste ”himmelska klaviaturinstrument” vi kan komma idag. Men pengarna finns inte. Vi har däremot råd med ett riktigt bra digitalpiano, kanske kan vi lägga 50 000 kronor på det. Ett bra instrument förvisso, men inte det finaste vi kan. Det betyder inte att vi inte vill ge våra (100% frivilligarbetande) musiker goda förhållanden men att vi inte kan lägga obegränsat med resurser från begränsad och gemensam kassa på det.
Likannde med lasagnen. Idealiskt hade varit att inget fusk skett och att den inte tillverkats. Nu är världen inte perfekt – somliga går med trasiga skor medan andra inte äter häst av kulturella skäl och/eller kan välja bort den och en hel del annan fullt ätbar mat ”bara för att det går”. I denna ofullkomliga värld lever vi och verkar. I denna ofullkomliga värld vore det en absurditet om lasagnen slängts bort när nu ingen ville köpa den. I denna ofullkomliga värld är det ett steg i rätt riktning att Axfood är beredda att ge bort allt som hållits nedfryst och klarar de rent tekniska kraven på livsmedelssäkerhet.
Om valet står mellan påskbuffé med lamm, lax och gemenskap å ena sidan, och hästköttslasagne att värma i mikron i ensamhet, å andra sidan, så är valet lätt. Men om valet står mellan lasagne och ingenting? Också denna påsktid står alltförmånga människor inför det senare av dessa valsituationer.
Så länge som så är fallet så gör Klara Kyrka rätt i att dela ut maten som inte gick att sälja.
Helena Myrstener – Och vad är det för fel på ex. Gustafskorv. Hästkött är en accepterad mat, även om vissa inte vill äta det. Inte konstigare än att griskött är acceptabelt fastän en del aldrig skulle äta det av olika skäl.
Johannes, du har rätt vi lever i en ofullkomlig värld, ändå måste jag få argumentera för en mer fullkomlig. Nöden har ingen lag,visst, men Svenska kyrkan har ett förtroende att förvalta.Ett förtroende som handlar om att bemöta människorpå bästa möjliga sätt.
Leif W. Östborg, den kära gamla Gustafskorven, tänk att den till slut skulle dyka upp också här!Vårt förhållande till hästkött ser säkert olika ut, har man vuxit upp med Gustafskorv så har man!Vill du hålla fast vid att hästkött är helt socialt accepterad mat idag, så gör gärna det. Jag anser fortfarande att det inte är så. Smaklig Gustafskorv!
”Att se och upprätta en människa och inte bekräfta och befästa en redan utsatt position” En viktig tanke och, tycker jag avgörande inställning för diakoni. Precis som du också skriver tidigare:
”För mig är det viktigt att diakonalt arbete inte bedrivs med utgångspunkt i ett ”vi och dom”- tänkande. Diakonalt arbete ska ske mellan ”mig och dig”. Där vi är ”du och jag”
Karin på diakonibloggen.com
Tack Karin Ahlqvist! Jag har längtat så efter att någon med diakonanknytning skulle höra av sig i denna debatt och nu skrev du! Tusen tack!Finns det någon ytterligare med samma anknytning och tycker något annat än jag så är detta naturligtvis också välkommet.
Jag har minsann ätit hästkött när jag var liten och inte har jag tagit någon skada av det. Att Axfood skänker denna mat till Clara Kyrkan som gör ett fantastiskt jobb bland de tilltufsade är hedersamt. Jag ser ingen som helst anledning att denna mat skall gå till storföretagens personalrestauranger utan det som Axfood gjort är hedersamt och det skall de ha all credit för. Att du tycker att Svenska Kyrkan inte skall befatta sig med detta är beklagligt, särskilt när du är präst i Svenska kyrkan. Det är rent utsagt pinsamt att du kan ha denna ståndpunkt du för fram!
Att Klara kyrka gör ett unikt diakonalt jobb i Svenska kyrkan har jag också skrivit. Hanteringen av lasagnen anser jag vara ett olycksfall i arbetet.Vem det är som står för pinsamheten kan vi två nog inte komma överens om.
Är det ett ”olycksfall i arbetet” att ge mat till de som verkligen behöver det istället för att kasta bort maten pga felmärkning??? Att kasta bort mat eller skänka maten till storföretagen det är verkligen ett olycksfall i arbetet. Vad är det för fel att ge mat till de som verkligen behöver den????? Detta som du håller på med är hyckleri på högsta nivå att du kan ha denna ståndpunkt. Av mina 32 år som jag vandrat på denna jord har majoriteten av dem varit sossestyrda och jag känner igen argumentationen. Argumentationen har gått ungefär så här ”Satsa på storföretagen istället för på småföretagen” Detta är vad du argumenterar om nu. Axfood ska ha all heder att de skänkt maten till Clara kyrka och du Helena Myrstener: Jesus sade att ”allt vad du gjort mot dessa mina minsta har du även gjort mot mig” I detta fall är de hemlösa de minsta och de missunnar du dem att få äta sig mätta och du missunnar även Jesus att få äta sig mätt.
Det spelar ingen roll om det är oxfilé eller hästlasagne. De har iallafall all rätt i världen att få äta sig mätta!
Marcus, jag förstår nu att det verkligen är ett problem för dig det jag skrev om att ge hästköttet till olika storföretag istället.Detta skrevs med ironi: jag tror nämligen inte att det hade varit möjligt att servera deras anställda detta.Det hade varit en otänkbarhet att skänka maten dit. Denna mat, som är både socialt och kulturellt ifrågasatt, hade varit en otänkbarhet i detta sammanhang.Men till de fattiga och hemlösa ska det dock duga.
Kan det duga åt mig som inte är hemlös kan det säkert duga åt de hemlösa också. Varför ska vi som har det ordnat för oss vara så vansinnigt kräsna och skylla på att det skulle vara socialt och kulturellt ifrågasatt att äta hästkött eller gris för den delen. Gud har skapat människan att råda över naturen och i och med syndafallet blev människan tvungen att odla sin föda och jaga för att få mat. Man åt vad man fick tag på. Om din text var ironisk kunde du uttryckt dig på ett tydligare sätt.
Min pappa brukar ofta handla hästköttskorv speciellt till jularna. Den är lite dyrare men väldigt god. Jag tycker att man bör låta de som är hungriga själva få välja om de vill ha den felfria hästköttslasagnen eller om de kan hitta någon mat som de tycker bättre om någon annanstans.
Varför ta ifrån dem en möjlighet att stilla sin hunger?
Varför tro att vi vet bättre om vad de vill ha?
Varför kan vi inte låta dem få göra sitt eget val och behandla dem som vuxna människor?
Idag kom ett nytt avslöjande om hästköttslasagnen, nämligen att den innehåller skadliga och förbjudna läkemedel. Tycker att det sätter Myrsteners text i ett nytt och mer angeläget ljus.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16610637.ab