Den arabiska våren är inte glömd och vårtecknen spirar fortfarande på flera håll. Svenska kyrkans kyrkomöte rekommenderar regeringen att erkänna Palestina. Den nya påven öppnar med namnet Franciskus vägen för en kyrklig vår. Och vår kan snabbt övergå i sommar vet vi av erfarenhet, skriver Anna Karin Hammar.
Detta är en tid då många av oss letar efter vårtecken. När jag bodde i Lund var ett av de första vårtecknen när människor satte sig på bänkarna utmed Domkyrkans sydsida och njöt av solvärmen. I Uppsala blåser det ofta kring Domkyrkan och det finns inte heller några bänkar, men det finns ett annat ställe där människor sätter sig på rad utmed husväggen. Det är Konditori Fågelsången ett stenkast från Stadsträdgården och Akademiska sjukhuset. Här samlas de första entusiasterna inför vårens solsken.
Finns det några andra vårtecken i vår värld?
Länge talades det om den arabiska våren men talet byttes ibland ut mot den arabiska vintern. I dag talar många om de förändringar som pågår och som i nuvarande historiska skede är både smärtsamma och hoppfulla. Hoppet handlar framför allt om att många människor inte längre nöjer sig med auktoritära regimer utan längtar efter mera delaktighet. De mera negativa sidorna har med krigets konsekvenser att göra. Nära 80.000 döda i Syrien, en miljon på flykt från landet och fyra miljoner internflyktingar.
Det är ingen arabisk vår utan en fruktansvärd tragedi. Övertron på militära lösningar präglar fortfarande alltför mycket förändringsarbete. Att gå varandra till mötes medan tid är kan vara det klokaste människor kan göra.
I hjärtat av Mellanösterns förändringar finns Palestinakonflikten. Just nu när jag skriver detta har president Obama varit i Ramallah och talat med president Abbas. Det återstår att se vad Obamas besök i Jerusalem och Ramallah kan betyda. När den militära logiken slår ut all annan logik är det svårt att finna tecken på vår. Inte förrän världen får ett säkerhetstänkande där mänsklig säkerhet och goda grannar är del av den kultur som främjas kan varaktiga förändringar genomföras.
Den norska Nobel-kommittén valde att ge Barack Obama fredspriset i förväg. Kanske var det en av få felkalkyleringar i ett annars spännande fredsarbete? Eller så har priset slagit rot i hjärtat och president Obama gör det som ingen annan kan göra. Möter Israel inifrån som vän och medbeskyddare och därför också som en för Israel trovärdig partner i de nödvändiga förändringar som krävs i relation till Palestina.
Jag är imponerad av Svenska kyrkans kyrkomöte som inte bara rekommenderade den svenska regeringen att erkänna Palestina som observatör i FN utan som också beslöt att arbeta för Palestina som fullvärdig medlemsstat i FN. Folkrättsligt finns det en föregångare, nämligen erkännandet av Bosnien-Herzegovina.
Ett annat spirande tecken på vår är den nya kultur som kommer med en ny påve i Rom. Med namnet Franciskus som första beslut öppnar sig vägen för en kyrklig vår. Solidaritet med fattiga, kärlek till skapelsen och vår gemensamma jord. En kyrka som ser som sin främsta uppgift att tjäna.
Självklart kommer de första tecknen att prövas mot många vardagars små beslut. Med privilegiet att tillhöra en evangelisk kyrka som bejakar äktenskap för sina präster, jämställdhet och jämlikhet på många plan, undrar jag förstås om den romersk-katolska kyrkan på sikt kommer att vandra samma väg. I så fall blir det nog i turordningen alternativ till celibatet, kvinnor och män som präster och sist respekt för den samkönade kärleken och HBTQ. Men när våren väl fått fart, då kan det väldigt snabbt gå över till sommar. Så är vår erfarenhet i denna del av världen.
Gode Gud, ber innerligt att den Katolska Kyrkan ska hålla en klar linje vad det gäller HBTQ och inte faller till föga för liberalteologiska strömningar/krav. Käre Gud, bevare oss för en sådan vår!
Varför skall KK slå in på samma väg som SvK?
Vi är 1,2 miljarder katoliker som tillhör KK av fri vilja och övertygelse, de flesta av oss respekterar kyrkans ordning och för övrigt respekterar vi även även SvK´s ordning liksom den respekterar vår.De reformer som är önskade inom KK behöver inte alls -och är knappast- desamma som medlemmar ur andra samfund tar sig friheten att föreslå, vi har vår egen tradition som vi bygger vidare på. Jag rekommenderar läsning av Anders Piltz´ senast krönika i ämnet på http://www.signum.se. Mvh, Torgny Rabe
Det finns många katoliker som längtar efter de reformer som jag beskriver. Här finns en kritisk text rörande den nye biskopen av Rom av en av teologerna i den romersk katolska kyrkan. Kan kanske vara av intresse i debatten om reformer och om vilka reformer som är önskvärda. http://religionandpolitics.org/2013/03/18/theology-has-consequences-what-policies-will-pope-francis-champion/
Vänliga hälsningar med hopp om vår!
Anna Karin Hammar
Torgny Rabe! Tack från en än så länge medlem i Svenska Kyrkan. Må vi se till att den vår vi ber om verkligen kommer från Gud och inte från annat håll!
Jag instämmer med Anna Karin Hammar. Har precis varit i Lund på seminarium där reformkatoliker vittnat om sin längtan efter den typen av reformer. Vi är många som ber om den våren i Vatikanen och på andra platser i kristenheten.
-Vägen öppnas för en ”kyrklig vår” genom valet av den nye påven, skriver Dú, och hävdar att detta betyder solidaritet med de fattiga, en tjänande kyrka och en kyrka med kärlek till skapelsen och som vill tjäna.
Men, snälla Du, har inte detta alltid varit kyrkans ledstjärnor och uppgift? Se organisationens Caritas, tänk på fredspristagaren med verksamhet i Indiens slum, osv! Vad har den stora katolska kyrkan annars haft för mål och avsikter?
Så visst har väl sommarens värme och ljus präglat kyrkans insatser långt innan denne påve tog på sig ämbetsdräkten?
Snarare än mediedefinitionen ”reform-katoliker” anses de nog av de flesta katoliker vara politiska nyliberaler inom KK.
Mvh, Torgny Rabe
Torgny Rabe
”Snarare än mediedefinitionen ”reform-katoliker” anses de nog av de flesta katoliker vara politiska nyliberaler inom KK.”
Under förutsättning att du anser Jesus,Petrus och Paulus och deras ursprungliga ”rörelse” vara en sorts reformjudendom dvs ”politiskt nyliberal” judendom så går jag gärna med på den definitionen.
Viktigt att understryka att KK eller rättare sagt RKK inte är någon synonym för den ursprungliga Jesusrörelsen. I så fall ligger Ortodoxa kyrkorna betydligt bättre till med sin (bokstavligt talat) ORTODOXA syn på tex påveämbetet och sin sundare syn på präster och celibat.
Hur du än vrider och vänder på tingens ordning- Jesus, Petrus och Paulus kan inte benämnas romerska katoliker.
Shalom
// Irène
http://www.katolskvision.se/blog/?p=8968
Bengt Olof Dike
”solidaritet med de fattiga, en tjänande kyrka och en kyrka med kärlek till skapelsen och som vill tjäna – har inte detta alltid varit kyrkans ledstjärnor och uppgift?”
Om du med ”den stora katolska kyrkan” syftar på GUDSFOLKET är svaret JA
Om du med ”den stora katolska kyrkan” syftar på HIERARKIN är svaret NEJ
Kolla kyrkohistorien ”snälla du ” och du finner omedelbart att GUDSFOLKET och HIERARKIN sällan där gått hand i hand.
och se dig omkring ”snälla du” och räkna Gudsfolkets tjänande kvinnor och män i caritativt arbete, inom skolor, sjukhus och social omsorg.
Och räkna sedan kvinnor och män inom den tjänande hierarkin och du ser att TJÄNANDET fått helt ONÖDIGA könsbestämda uttryckssätt.
// Irène
Iréne Nordgren,
jag har faktiskt inte gjort någon sådan uppdelning, som Du – något märkligt, måste man säga – gör. Varken beträffande hierarkin eller i genustermer! Min slutsats gällde kyrkan som just kyrka, betraktad med öppna ögon och inte sneda, sorterande sådana.
Man kan av Din kommentar få uppfattningen, att det katolska prästerskapet in corpore inte vill tjäna och inte arbetar i kärlek till skapelsen.
Menar Du verkligen att det förhåller sig så?
IN: Nu böjar det här gå överstyr, som så ofta när Katolsk Vision är i farten.
För det första har jag aldrig sagt att de nämnda är/var katoliker, så lägg inte Dina ord i min mun är Du snäll. Min huvudargumentation är att vi 1,2M katoliker
är så av fri vilja och att vi-om Du så vill –
även väljer och vrakar bland de s.k. ”reformkatoliker” som presenterar sig. En del av er ser vi ha mer en politisk än
kongrationell agenda. För övrigt,Jesus var Messias befriaren, inte från romarna utan från avståndet till Gud, och Petrus och Paulus var inga politiker jag trodde Du visste det.
Mvh, Torgny Rabe
Bengt Olof Dike
”jag har faktiskt inte gjort någon sådan uppdelning, som Du – något märkligt, måste man säga – gör. Varken beträffande hierarkin eller i genustermer!”
Att du som man ”FAKTISKT” inte gör uppdelning i hierarki- och genustermer utan finner det ”MÄRKLIGT ” att jag som kvinna gör det – är ”faktiskt” som det brukar vara – inte ”märkligt” alls.
// Irène
Torgny Rabe
”vi 1,2M katoliker…..”
”En del av er ser vi ha mer………”
”Vi ” ?
Talar du om dig själv i ”vi-form ” eller ser du dig som språkrör för 1,2 miljarder katoliker ?
// Irène
Iréne Nordgren,
Min reflektion var helt baserad på sakfrågorna och inte genusaspekten. Nu ser jag till min besvikelse, att Du tyvärr helt bortser från de förra – bland annat om Du anser att katolska präster inte står i tjänandets och kärlekens tjänst? – och polemiserar utefter den senare.
Men handen på hjärtat, Iréne, är genusaspekten verkligen viktigare än att med just kärlek, tjänande och värme förmedla Ordet?
Bengt Olof Dike
”är genusaspekten verkligen viktigare än att med just kärlek, tjänande och värme förmedla Ordet?”
Du låter lika naivt aningslös som den vite, kristne slavägaren som frågar sina svarta likaledes kristna slavar vars tjat om jämställdhet han tröttnat på
Är rasapekten ”verkligen viktigare än att med just kärlek, tjänande och värme förmedla Ordet?”
// Irène
Iréne Nordgren,
nu tycker jag att Du definitivt kommit ur saklighetens spår med Din avslutande fråga, som ju därtill kan tolkas som ett slags jämförelse med vad Du anser om Din egen kyrkas kritiserade hierarki. Och det var väl ändå inte avsikten?
Skall man tolka Ditt (senaste) inlägg så att Du underkänner katolska kyrkans mission (evangelisation) och tjänandets budskap? Om svaret är ja, blir i varje fall jag förvånad!
Helt klart kunde jag sagt ”vi är många” i stället, eftersom vare sig Du eller jag kan tala för alla katoliker, det kan bara påven som Du väl vet.
Mvh, Torgny rabe
Torgny Rabe
”Som du väl vet” har påven en skyldighet att LYSSNA på vad Gudsfolket tycker och tänker.
Om vi håller oss till de 2 senaste påvarna före Franciskus så har dessa båda visat att de är i total avsaknad av denna ädla konst vilket medför att de tyvärr då inte heller kan göra anspråk på att företräda alla katoliker.
Nu återstår att se hur Franciskus lust och förmåga att lyssna kommer att gestalta sig när smekmånaden är slut.
Rättigheter och skyldigheter hör ihop även för påvar.
// Irène