Frågan om huvuddukens betydelse har diskuterats på Dagens Seglora under veckan som gått. En vanlig invändning till förslaget att häva SVT:s förbud mot huvudduk på nyhetsuppläsare har varit att slöjan är en symbol för patriarkatet och därför bör den inte ges utrymme i det offentliga.

Debatten om huvudduk en övning i manligt berättande

Mattias Irving

Frågan om huvuddukens betydelse har diskuterats på Dagens Seglora under veckan som gått. En vanlig invändning till förslaget att häva SVT:s förbud mot huvudduk på nyhetsuppläsare har varit att slöjan är en symbol för patriarkatet och därför bör den inte ges utrymme i det offentliga.

Detta har hävdats av starka feministiska röster, som den egyptiska frihetskämpen Nawal El-Saadawi. Hon menar att huvudduken symboliserar mannens försök att kontrollera kvinnans psyke.

Som en kontrast blev huvudduken ofta buren av kvinnor i revolutionens Iran 1979 som en protestaktion. Plagget blev då under en kort tid symbol för frihet. I dagens alltmer sekulariserade och stundtals direkt religionsfientliga Frankrike har det blivit en alltmer subversiv gest att öppet bära huvudduk. Människor väljer åter att göra plagget till en politisk protest.

Jag förvånas över hur ofta dessa människors fria val negligeras i den svenska debatten. Många som kallar sig feminister – oftast män – vidhåller att den egna tolkningen av plaggets innebörd är den rätta. De menar sig veta mer om huvudduken än den som har fattat ett eget beslut att bära plagget men uppger helt andra orsaker och inte känner igen sig i att plagget skulle ha en förtryckande betydelse.

När det kommer till frågor om symbolik så handlar ingenting egentligen om rätt eller fel. Symboler har naturligtvis ingen objektiv existens. Däremot går det utmärkt att inta en position gentemot en symbolik och att argumentera omkring den. Problemen uppstår när välmenande män förklenar slöjbärande kvinnors förmåga att själva resonera och fatta informerade beslut, och därmed berövar dem en position i debatten.

Debatten om slöjförbud i SVT är förrädisk, för den position som kritikerna angriper existerar inte ens. Den är förbjuden. Hur ska vi mötas i ögonhöjd som politiska varelser om vissa kvinnor inte ens först tillåts att inta den position som de vill debattera ifrån, alldeles oavsett om de sedan visar sig ha bra eller dåliga argument? Det är vad jag kallar ett klassiskt kvinnoförtryck.

Det är en fin distinktion, därför är den värd att upprepas: Det är naturligtvis aldrig fel att kritisera huvuddukens symboliska betydelse och kalla den patriarkal. Men det måste ske med den grundläggande respekten för att dessa frågor i sitt väsen är perspektiviska, och att den som inte håller med en därför måste ha den självklara rätten att bemöta en, utifrån sin egen position.

Misogyni tar sig många former. Näthatarens kommentar är ett ilsket nålstick, ett koncentrat av det manliga förtrycket – sårande, lätt att iakttaga och fördöma. Betydligt lömskare är den tunga filten som är fin och värmande, men omöjlig att röra sig i.

Alltför mycket av kvinnoförtrycket vi ser idag handlar om män som tar sig rätten att definiera vad som är bäst för kvinnor att tycka och tänka, eller till och med vara. Kvinnor som sviker dessa förväntningar möter en alldeles särskild indignation: Näthatarnas tusentals nålstick, eller de välmenandes kvävande filtar. Grundstråket är detsamma.

Det är en viktig lärdom i näthatets tidevarv: Den manliga berättelsen om kvinnans underordning är sofistikerad och genomsyrar vår kultur på alla plan, från topparnas styrelserum till datorhörnan nere i föräldrarnas källarvåning. Mycket av det näthat som riktas mot kvinnor härstammar ur en känsla av svek. Kvinnor som inte bekräftar en manlig berättelse upplevs som förrädare och näthatet kan därför betraktas som en indignerad straffåtgärd, ett sadistiskt försök till kollektiv korrigering av en illojal överlöpare.

Det är en hårt dragen parallell. Men skillnaden mellan de tusen nålsticken och den diskreta tunga filten är bara en fråga om intensitet: Om trycket appliceras på en alltför liten yta går det hål på huden. Vi såras. Men om samma tryck breds ut över hela kroppen dröjer det inte alltför länge innan det knappt upplevs alls. Man lär sig att begränsa sina rörelser där tyget stramar. Det blir som en andra hud. Vanans makt är stor, och normerna är alltid osynliga.

11 kommentarer på “Debatten om huvudduk en övning i manligt berättande

  1. Ulf Gustafsson skriver:

    Mattias!

    Jag håller med om ditt resonemang i stort, men det innebär inte att jag avsäger mig mina åsikter. Jag vill veta mer, då kanske jag ändrar dem.

    Jag tar dig på ordet: Slöjbärandet kan vara en politisk protest. Nu vill jag veta vad de protesterar emot. Är det en god sak som jag samtycker i, kanske jag själv väljer bära slöja.

    Sedan uppskattar jag att människor uttrycker politiska åsikter, protesterar! I demokratisk anda är detta välkommet. Dock tycker jag inte politiska protester hör hemma hos t.ex. Nyhetsuppläsarna i SVT. De får gärna protestera utanför TV-huset, så kan Aktuellt göra ett reportage om det och försöka förmedla det neutralt.

  2. Det här från mannen som jag argumenterade tillsammans med för att stänga ute SD från publicistklubben: ”Debatten om slöjförbud i SVT är förrädisk, för den position som kritikerna angriper existerar inte ens. Den är förbjuden. Hur ska vi mötas i ögonhöjd som politiska varelser om vissa kvinnor inte ens först tillåts att inta den position som de vill debattera ifrån, alldeles oavsett om de sedan visar sig ha bra eller dåliga argument?”

    Lite konsekvens kanske kunde vara av nöden? När är det rätt att stänga ute och när är det det inte?

    Men det mest makalösa är ändå att du lyckats tolka om en kamp *mot* patriarkala förtryckarstruktuerer till kvinnoförtryck. Dina argument hänger ju inte ens ihop: ”Kvinnor som inte bekräftar en manlig berättelse upplevs som förrädare och näthatet kan därför betraktas som en indignerad straffåtgärd, ett sadistiskt försök till kollektiv korrigering av en illojal överlöpare.” Och detta gäller inte moderatkvinnor som vill skicka sina medsystrar tillbaka till spisen? Vad försöker du göra, döda all kritik av det patriarkala? Jag förstår det inte. Jag kan inte med inkonsekvensen. Bara för att det handlar om ”någon annan”.

  3. John Nilsson skriver:

    Mattias Irving skriver:
    ”Den manliga berättelsen om kvinnans underordning är sofistikerad och genomsyrar vår kultur på alla plan, från topparnas styrelserum till datorhörnan nere i föräldrarnas källarvåning”…

    Ja… …för att inte tala om hur den ”manliga berättelsen om kvinnans underordning är sofistikerad och genomsyrar” också våra mest betydande världsreligioner ”på alla plan”… Eller hur?

    (Tyvärr gäller ju detta även kristendomen, trots att Jesus själv nog gjorde sitt bästa för att ändra också på detta, vilket Walter Wink har beskrivit på ett lysande sätt i boken ”The Powers That Be”.)

    Vidare, angående detta med slöjan som en ”politisk” och/eller ”revolutionär” symbol: utesluter inte det i sig slöjan som ett lämpligt plagg att bära för nyhetsuppläsare i SVT, som ju har ett krav på opartiskhet på sig (och som dessutom länge har berömt sig själva med att utgöra ”fri television”)?

  4. Mattias Irving skriver:

    Hej Ulf!

    Det finns inte mig veterligen någon enskild politisk rörelse som medvetet använder just slöjan som politisk markör i Sverige. Däremot desto fler som bär slöja/huvudduk av kulturella skäl.

    Jag förstår din tanke att det är värt att förändra genom att engagera sig politiskt i frågan. Men hur ska det politiska engagemanget se ut, om inte genom att argumentera för varför en som vill bära huvudduk ska ha rätten att läsa nyheterna? Det är precis vad jag har haft för avsikt att göra i mina båda ledare på temat.

  5. Mattias Irving skriver:

    Patrik,

    vi har onekligen diametralt olika syn på frågan. Är inte säker på att jag kan formulera en tillfredsställande kommentar till din undran i en text här.

    Jag finner det för det första besynnerligt att du jämför de båda situationerna, att bjuda in kriminella att diskutera sin egen kriminalitet i pressens finrum, med att bjuda in kvinnor som vill bära huvudduk att få läsa upp nyheterna. Om något så spårar jag att du har ändrat din egen position i den sakfrågan och nu istället lyfter fram Dagerlind för dennes rätt att föra fram politiska åsikter? Missförstår jag dig? I vilket fall har jag givetvis aldrig kritiserat Avpixlats rätt att driva politik, utan har påvisat på vilka grunder deras publicistik borde vara ett ärende för polisen, och även påpekat det som jag tycker är djupt problematiskt med deras politik.

    Jag uppfattar att du ser huvudduk i alla dess former som ett förtryck av kvinnor. Hur skulle du resonera i de fall där kvinnor av fri vilja väljer att bära huvudduk? Menar du att de inte inser att de bidrar till detta förtryck?

    Som jag skrev i min ledare finns det också många kvinnor med kulturell muslimsk bakgrund som är mycket kritiska till slöja och huvudduk. Jag är absolut inte okänslig för den klangbotten som återfinns i bruket att bäda huvudduk, men jag betraktar naturligtvis inte symbolik som beständig över tid. Tid för alltid med sig ett inslag av mutation.

    Det är ett faktum att många muslimska kvinnor i Sverige idag bär huvudduk av egen fri vilja och skulle känna sig avklädda utan den. De utgör en del av vår befolkning. Det är inte ”enskilda knäppskallar” som ska släppas in i SVT-studion, utan det är fråga om att utvidga den extremt konservativa estetik som SVT har gjort till sin vad gäller frågan om vad som ska gälla för ”neutralt” i svenska folkets ögon.

    Som sagt, en gång i tiden blev SR nedringda av klagomål för att en kvinna tilläts läsa upp Ekonyheterna. Det var ett brott mot normen. Men det inkluderade människor att delta och synas i samhället. Det kan väl aldrig vara en dålig sak?

  6. Mattias Irving skriver:

    Hej John!

    Jag menar att alla möjliga klädesplagg har använts vid olika tillfällen för att symbolisera något politiskt. Slipsen symboliserar redan mycket politiskt, även om den inte aktivt använts så.

    Därmed intar inte huvudduken någon särställning jämfört med andra plagg, vilka dock ändå anses ”neutrala” i kraft av att ha funnits med i Svensk majoritetskultur länge. Om de sedan förestår någon särskilt lämplig eller trevlig normalitet kan diskuteras.

    Men det Sverige vi lever i idag är inte detsamma som tidigare. Ska vi respektera alla svenskar så kan vi inte ha förbud som stänger ute vissa av dem.

    Dessutom: Genom att förbjuda istället för att diskutera så har man gjort sin egen berättelse till absolut norm. Motberättelser och alternativa beskrivningar tillåts inte ens att delta i en diskussion.

    Jag menar att FÖRST ska förbudet hävas, så att alla inblandade faktiskt kan delta i diskussionen, SEDAN kan vi ta en diskussion om huvuddukens lämplighet. Då kan också de som bär huvudduk tillåtas ta ett ansvar för sin egen hållning. Det ansvaret tas ifrån dem i samma stund som de underkastas ett förbud. Det är att ta ifrån dem deras politiska aktörsskap.

  7. Islamism kallas den rörelse som använder slöjan som politisk symbol. Det var en hatpredikant som predikar islamism och pratade i moskén i Järfälla häromdagen. Jag vet att svenska media inte rapporterat om saken och det har definitivt inte uppmärksammats på den här sidan, så jag förstår att det kan komma som en överraskning att det förekommer i Sverige idag. Men det gör det.

    Men jag förstår inte en sak. Du har inte missat att det bara är kvinnor som ska skyla sig för sin anständighets skull? Hur kan man inte se det här som en del i patriarkalt förtryck? Det är annorlunda med till exempel Amish eller ortodoxa judar, där alla ska gå i obekväma kläder. Men här handlar det – som så ofta – om just kvinnor och kontroll av deras sexualitet. Har du inga som helst problem med det?

    Man kan inte först tillåta något och sedan diskutera det. Det är helt omvänt. Prova resonemanget på andra förtryckarsymboler så ser du hur illa det skorrar. Först kyskhetsbälten, sedan en diskussion om deras lämplighet?

  8. För övrigt handlar inte diskussionen bara om huvudduk, utan om de ”speciella” mänskliga rättigheter för muslimska kvinnor som förfäktades här för några dagar sedan.

  9. Ulf Gustafsson skriver:

    Mattias I,

    ”Det finns inte mig veterligen någon enskild politisk rörelse som medvetet använder just slöjan som politisk markör i Sverige.”

    Varför var det då relevant att skriva följande i texten.
    ”Människor väljer åter att göra plagget till en politisk protest.”
    ”Hur ska vi mötas i ögonhöjd som politiska varelser om vissa kvinnor inte ens först tillåts att inta den position som de vill debattera ifrån, alldeles oavsett om de sedan visar sig ha bra eller dåliga argument?”

    Du argumenterar inte för att muslimska kvinnor skall få bära huvudduk när de läser upp nyheterna. Du argumenterar för att det skall förmedlas ett politiskt budskap i samband med att nyheterna läses upp. (Ja, jag vet att allt är politiskt, även slipsen.)

    Frågan är varför just slöjan är det som skall tillåtas och inte kors, eller tatueringar, eller piercing, eller queer, eller solglasögen? Det är ett politiskt val och identitetspolitik, där vissa identiteter anses mer värdefulla än andra. Om det var individens rätt du förfäktade kunde du ha uttryckte detta tydligt. Ur individens perspektiv finns det många sätt att ”känna sig avklädda”.

    Sluligen. Till vem riktar sig den politiska signalen att tillåta just slöja vid nyhetsuppläsning? Till de främlingsfientliga, som skall upplysas om att de har fel och att muslimer är en del av det svenska samhället? Till de konservativa muslimerna som anser att kvinnor skall skyla sig? Det är i alla fall inte en tydlig signal till kvinnor att de får välja hur de klär sig.

  10. Mattias Irving skriver:

    Hej, Ulf!

    Givetvis är det relevant att diskutera att symbolik inte är någonting statiskt. Det kan väl inte ha undgått dig att detta är min utgångspunkt i texten? De många dubbla innebörderna exemplifieras av politiska och kulturella skeenden, men är självklart inte begränsade till dessa.

    Jag argumenterar för att SVT ska utvidga sina estetiska överväganden kring normalitet, och det gör jag genom att påpeka på vilka sätt huvudduk (vilket jag här använder synonymt med ordet slöja) är ett plagg som bär på samma rika mångfald av betydelser som andra plagg, egentligen att huvudduk ju inte specifikt behöver vara ett politiskt/religiöst ställningstagande, utan en del av en normalitet som inte passar in i SVT:s bild av vad ”normalt” är.

    Jag menar givetvis inte att alla individer har rätt att komma och klä sig hur som helst, att SVT skulle tvingas avstå helt från sina klädkoder. Jag problematiserar vilka SVT menar sig ha för ambition att representera. Det är väldigt stor skillnad på att bara inte råka ha en kvinna i huvudduk i stallet bland nyhetsuppläsare, och att aktivt förbjuda kvinnor som vill bära huvudduk från att ens ha en chans att ansöka om jobbet. Är det exempelvis så viktigt att en svensk minoritet inte ska synas i rutan, att jobbet riskerar att inte gå till rätt person? Det tycker jag är signalen som SVT sänder ut genom sitt förbud.

    Jag håller inte alls med dig om att bärandet av huvudduk inte skulle vara en signal att kvinnor skulle få välja hur de klär sig, som du skriver i slutet. Det är som att likställa bärandet av huvudduk med ett tvång att bära huvudduk. Då är vi ständigt åter tillbaka till ruta ett i diskussionen, där plagget upplevs som i sin essens förtryckande av kvinnor. Och det är faktiskt en diskussion där de berörda måste tillåtas att säga sitt. Och det kan de bara göra om de släpps in i samtalet.

  11. Ulf Gustafsson skriver:

    Mattias!

    Självklart är framgår det att symbolik inte är något statiskt. Symboliken kan också vara olika för olika personer. Det är därför vi måste diskutera vad som symboliseras med slöjan.

    Jag sympatiserar med din tanke om att SVT skall utvidga sin syn på vad som är ”normalt”. Dock sympatiserar jag inte med att välja ut slöjan som ett utvalt gott exempel på detta. Slöjan har en negativ symbolik också, och de (inom den kultur där den vanligtvis bärs) som uppfattar den som förtryckande behöver också höras.

    Jag undrar med mina frågor vilken minoritetsåsikter du stödjer. De som anser att man skall bära slöja för att uppfattas som mulimsk kvinna eller de som anser att muslimska kvinnor själva skall få välja hur de klär sig.

    Slutligen menade jag inte att bärandet av slöja *absolut* inte skulle vara en signal för kvinnor skall få välja hur de klär sig. Min avsikt var bara att påtala att jag tror att den andra signalerna är starkare.