När religionen görs till privatsak är det oftast kvinnan som får lida. Feministisk frigörelse får inte grunda sig i antagandet att kvinnan blir friare ifall religion motas bort från den offentliga arenan, skriver lektor Susanne Wigorts Yngvesson inför internationella kvinnodagen som firas i morgon.

Privatisering av religionen begränsar kvinnors frihet

Susanne Wigorts Yngvesson 150x150När religionen görs till privatsak är det oftast kvinnan som får lida. Feministisk frigörelse får inte grunda sig i antagandet att kvinnan blir friare ifall religion motas bort från den offentliga arenan, skriver lektor Susanne Wigorts Yngvesson inför internationella kvinnodagen som firas i morgon.

I större delen av världen är religion en djup identitetsfråga. När det gäller kvinnor betraktas dock religion ofta – ur en västlig agenda – som upphov till allt möjligt förtryck. Påven hinner knappt skicka pressreleasen om att han ska sluta förrän den sekulariserade världen ropar tack och adjö till en abortmotståndare. Jag vill inte förneka att religioner och kulturer har ett tungt ansvar för orättvisor som riktas mot kvinnor. Men i den här artikeln ska jag istället försöka vända kritiken mot vår egen västliga blick.

Vår del av världen är djupt rotad i synen att religion är något privat som inte har med det offentliga livet att göra, mer än som traditionsbärare. Det är en del av den moderna epokens förståelse av utveckling och upplysning. En förnuftig människa kan enligt det moderna paradigmet inte samtidigt vara religiös eller andligt troende. Stora delar av ateismens kritik mot religiös tro utgår från en sådan världsbild.

Så är också förståelsen av våra demokratiska institutioner utformad. En sekulär stat är något som jag definitivt försvarar, men jag anser att en sekularistisk politik är förtryckande, särskilt mot kvinnor. Ett exempel på en sekularistisk politik är förbudet i Frankrike mot att bära slöja på offentliga platser.

När religion hänvisas till en privat sfär så är det särskilt en begränsning för kvinnor. Det beror bland annat på att religion tolkad som privat, blir symboliskt kvinnlig även i den politiska sfären (i Simone de Beauvoirs mening konstruktionen av det kvinnliga). Därmed blir den dubbelt förtryckande för just kvinnor.

Flera muslimska feminister som engagerar sig för politiska och sociala mänskliga rättigheter säger att feminister från väst har en given agenda: de vill befria muslimska kvinnor från religion. Trots att dessa kvinnor inte vill bli befriade. Bakgrunden till västs engagemang är välvillig men kan leda till dåliga konsekvenser, dels på grund av befrielseagendan, dels eftersom den är villkorad av sekulariserade normer.

En intressant kritisk röst är Yvonne Yazbeck Haddad, professor i islamsk historia i Georgetown. Hon ställer den utmanande frågan: ”Är internationella kvinnoorganisationer villiga att ge rum för den sorts verkliga pluralism som en sådan [muslimsk] annorlunda förståelse av mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter måste innebära?”

Den sortens utmaning som kommer från Yazbeck Haddad tror jag kan bidra till att befria kvinnor i väst som berövas tillgång till sin andlighet. Det religiösa behöver emanciperas till en kultur där slöjan kan tolkas som befriande och där religion betraktas som en väsentlig erfarenhet i den offentliga och politiska sfären.

I Sverige har vi länge i det politiska talat om befrielse från religion – trots att majoriteten tillhör Svenska kyrkan. Men hur lär vi oss ett språk som befriar oss till religion? Hur hittar vi till religiösa rum där vi inte nöjer oss med att vara privata? Det finns feministiska röster i vår egen teologiska tradition och i världen som kan hjälpa oss med den saken.

Susanne Wigorts Yngvesson
Lektor i etik vid Teologiska högskolan Stockholm

11 kommentarer på “Privatisering av religionen begränsar kvinnors frihet

  1. Men vilket lysande förslag, så här på kvinnodagen. Speciella mänskliga rättigheter och kvinnliga rättigheter för muslimska kvinnor, så att slöjan kan tolkas befriande!

    Man blir mörkrädd.

  2. […] människor, allt beroende på vad de råkat födas in i för sammanhang? Den här vägen vandrar Susanne Wigorts Yngvesson, lektor i etik (!) vid Teologiska högskolan Stockholm, i en gästkrönika…. Vad tycks om följande, så här på […]

  3. Lars van der Heeg skriver:

    Ett exempel på denna ”queerisering” av slöjan (Jag gör som jag vill med hur slöjan tolkas)är kvinnor som både har kort kjol och chadora (såg senast en igår) Självklart måste varje kvinna själv få bestämma vad slöjan betyder, oavsett de ser den som förtryck eller befrielse. Det finns redan en mängd liknande företeelser i vårt svenska samhälle, där kvinnor ser samma sak som diametrala motsatser, så det blir ingen skillnad rent fenomenologiskt. Det viktiga är inte slöjans vara utan valfrihetens vara som gäller.

  4. Ulf Gustafsson skriver:

    Susanne
    Det vore intressant att höra hur du respektive Yazbeck Haddad vill förändra synen på mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter.

  5. Krister Janzon skriver:

    Susanne, Tack för din kloka artikel!

    Patrik, jag uppskattar oftast vad du skriver, men tycker att denna din kommentar är oväntad och märkligt enögd.

  6. Lars van der Heeg skriver:

    Patrik:
    Det handlar inte om slöjan i artikeln utan rätten att få definiera sig själv och då även få definiera bruket av slöjan på den egna kroppen, vilket nästan är en diskussion analog med diskussionen om kvinnans rätt till abort, vilket vi nu ser som en självklarhet: ”Jag bestämmer över kläderna på min kropp.”

    Anser du inte att kvinnor själv ska kunna avgöra sin syn på slöjan oavsett vilken den åsikten blir? Det kan bli att den krävs försvinna, det kan bli att kvinnor vill kunna ha den kvar.

    Finns det inte återigen en risk att det är vi män som talar om vad kvinnor skall tycka, om vi kräver att den skall tas bort.

    ”Du man! Säg till dina hustrur och dina döttrar och till [alla] (troende) kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sliter av sig sina ytterplagg på så sätt att de lättare blir igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade. Mannen är ständigt förlåtande.

    Om en muslimsk kvinna själv, inte hennes man, vill att hon bär slöja, vad är då problemet?

    (Att jag som man kommenterar hur viktigt det är att kvinnor ska få se på sina kläder blir en aktiv motsägelse, så därför tystnar jag nu.)

  7. Micke Terstedt skriver:

    Mycket bra Susanne.
    Kommentaren från Patrick tydliggör vikten av ditt inlägg

  8. Slöjan är bara en symbolfråga, den representerar något mycket mer än bara rätten att välja sina egna kläder. Som skillnaden mellan att elda upp kläder och att elda upp en svensk flagga, eller mellan att elda upp papper och att elda upp en Koran. Att vissa kvinnor är beredda att klä sig i en patriarkal förtryckarsymbol (som också symboliserar annat, jag vet) gör inte saken ett dugg bättre. Jag läste just om Gertrud Stein och hennes hjälp till Vishy-regimen, blir den regimen bättre av den anledningen? Jag kommer aldrig att förstå hur man så kan svika människor från andra kontexter. Att bara komma på tanken med olika rättigheter för olika människor? Helt makalöst. Dunka varandra i ryggen ni. Jag söker åsiktsfränder i kampen för allas lika rätt och värde någon annanstans.

  9. Lars van der Heeg skriver:

    Med andra ord menar du, Patrik:

    Kvinnor har bara rätt till egen samhällsanalys, när de drar samma slutsatser som den du gör som humanist och man. Är det så? Hur många andra än Lokatt skrev på Humanistbloggen igår? Hur många män? 3 av Lokatt, resten av män, åsikter som dessutom gick långt ifrån Dannefjords varning för Dogmatisering).

    Om du har att välja på Bahareh Andersson (Newsmill igår) och Yvonne Yazbeck Haddad så får du två olika synsätt och det är just där du fortfarande missar poängen. Och även om både du och jag är ”moderna män” så är det inte främst vi som ska uttala oss om huruvida det är rätt eller fel med slöja utan det är de muslimska kvinnorna som måste leda den debatten, där vi kan bli en garant för att den debatten blir av, vilke syn på slöjan den än slutar. Som debattvan medlem av Förbundet Humanisterna borde det inte vara något problem. Låt Islamsk feminism ta den väg den själv vill oavsett Bahareh eller Yvonne vinner.

    När Estland blev fritt från Sovjet så var tydligen ”Miss Estland” bland det första man ordnade, eftersom man tidigare inte ens fått vara tarvlig sex-symbol, därefter kunde man satsa på mer seriös feminism. (Källa estniska vänner)

  10. […] att de inte gillar mänskliga rättigheter för alla? Jag ställer samma fråga som ställdes på Dagens Seglora häromdagen: ”Är internationella kvinnoorganisationer villiga att ge rum för den sorts verkliga […]

  11. Svante Nevéus skriver:

    Att införa förbud mot slöjbärande på offentliga platser är att gå för långt. Däremot så ska man inte bära slöja till uniform, myndighetsutövning eller om man t.ex. är lärare. Slöja kan bäras på fritiden. Det är svårt att veta vilka kvinnor som bär slöja av fri vilja och vilka som bär det av rädsla för repressalier från närstående.

    Det går inte att komma ifrån att krav på slöja är ett problem med islam. Det handlar mer om att kontrollera kvinnor och markera vilka kvinnor som så att säga tillhör gruppen muslimska män. Det är fanatiskt att kräva att det alltid måste synas på en muslimsk kvinna att hon är muslim. Det är tydligen inte lika viktigt att det måste synas på muslimska män att de är muslimer, men de får ju oftast gifta sig med ickemuslimska kvinnor, det finns de som anser att muslimska kvinnor bara får gifta sig med muslimska män.

    Självklart ska muslimer få fortsätta vara muslimer oavsett om de är kvinnor eller män. Men de som vill lämna islam, kan de verkligen göra det? Eller är trycket så starkt att de helt enkelt inte vågar lämna, att det socialt sett är mer eller mindre omöjligt? Alla människor ska ha en individuell rätt till att anta, behålla eller lämna en religion eller annan livsåskådning.

    Att en majoritet i Sverige tillhör svenska kyrkan kanske har att göra med sådant som att det i praktiken är en statskyrka och att man måste göra en aktiv handling för att gå ur om man är medlem. Skulle det krävas en individuell årlig aktiv handling (inbetalning av medlemsavgift) för att vara med i sv kyrkan så skulle medlemstalet nog rasa ytterligare.