Publicistklubben kommer på måndag att ha en diskussion om det rykande aktuella näthatet. Medverkar gör Mats Dagerlind, företrädare för Sveriges största hatblogg Avpixlat, med starka band till Sverigedemokraterna.

Hatbloggar hör inte hemma i finrummen

Mattias Irving

Publicistklubben kommer på måndag att ha en diskussion om det rykande aktuella näthatet. Medverkar gör Mats Dagerlind, företrädare för Sveriges största hatblogg Avpixlat, med starka band till Sverigedemokraterna.

I en diskussion på Twitter försvarar Publicistklubben beslutet med att de värnar yttrandefriheten och hellre diskuterar med människor än om dem. Det är uppenbart att de inte betraktar Dagerlind som en mobbare i ett pågående mobbningsärende. Efter gårdagens omtumlande program av Uppdrag Granskning föreställer jag mig att Publicistklubben är tämligen ensamma om den uppfattningen.

Att värna yttrandefriheten får aldrig göras synonymt med att värna mobbarens rätt att fortsätta kränka. Det vore som att värna allemansrätten genom att skända naturen.

Näthatet har många dimensioner. Det har en uråldrig misogyn klangbotten som mobiliserar män från samhällets alla skikt, inte bara i sfären kring Sverigedemokraterna. Men det finns också ett organiserat näthat,vilket vi har vittnat om i åtskilliga artiklar på Dagens Seglora. ”Fotsoldater” kommenderas nu ut att hata och hota av sverigedemokratiske riksdagsledamoten Thoralf Alfsson. Avpixlat självt beskriver kvinnornas vittnesmål om hat och hot som överdrivna och spekulerar om diverse hemliga agendor för att skada och stigmatisera SD.

Att Publicistklubben väljer att lyfta fram en företrädare för en sådan konspiratorisk och extremistisk miljö är obegripligt. Det är en sak att på gott  journalistiskt manér ge utrymme åt flera röster när man skriver en berättelse. I Publicistklubbens tolkning verkar det innebära att vi bäst värnar yttrandefriheten genom att urskiljningslöst släppa in alla i debattens finrum.

Uppdatering: En längre debattartikel av Mattias om Publicistklubbens inbjudan av Avpixlat går nu att läsa på Medievärlden.

5 kommentarer på “Hatbloggar hör inte hemma i finrummen

  1. panoptikon skriver:

    Han blir bara ännu mer martyr nu , folk börjar ju tycka synd om Mats som blir mobbad av den journalistiska makten i Stockholm, själv tillhör han ju folket och de fåtal hjältar som granskar denna korrumperade elit och deras falska beskrivning av verkligheten.

    Undrar hur många som ser Mats och Avpixlat på det sättet ? tio procent idag ? femton imorgon? Skrämmande

  2. Citadell4 skriver:

    All stigmatisering är moraliskt felaktig. Just nu har densamma blivit ett standardverktyg inom journalistiken, må vilken åsikt som helst vara base, men samma låga metoder används av all på arenan idag. Vi går åt felhåll, från demokrati mot totalitär makt och åsiktsofrihet. Allt skall låta likadant annars…….
    Minsann har inte Irving rätt, det börjar likna 30;talets polariseringar igen, där alla tycker så illa om sina meningsmotståndare att ingenting kan hindra vandringen mot kaos.
    Det mediaklimatet bör alla aktörer inom media begrunda och fundera på idag.

  3. Mattias Irving skriver:

    Hej Citadell!

    Jag menar inte att stigmatisera, men vi måste kunna benämna saker för vad de är. Avpixlat består av en liten hemlig klick människor. Vi vet inte vilka de är. Men vi vet att de kör organiserade hotkampanjer för att tysta oliktänkare i medierna. De fortsätter konsekvent att spä på hatet också efter att de har sett vad deras inlägg leder till. Folk mordhotas utan att de ändrar linje i vad de publicerar. Tvärtom, de lägger skulden på offren istället och säger att de förtjänar vad de får, eller ännu värre, att de spelar offer för att misskreditera Sverigedemokraterna. Det betyder att de inte respekterar samtalets grundläggande premisser. Det innebär att de inte är lämpliga att samtala med. Vi kommer bara att bemötas av den propaganda vi redan har hört till leda.

    Är det inte klokt att åtminstone fråga Avpixlat att bli laglydiga först och sluta trakassera publicistklubbens egna medlemmar, innan de får komma in i finrummen? Avpixlat förmedlar ju konspirationsteorier om att alla är emot dem. Och som alla vet går det inte att motbevisa konspirationsteorier. Det är inte så det funkar. PK skänker dem bara ytterligare en plattform för Avpixlat att berätta för världen att de saknar plattform.

  4. John Nilsson skriver:

    Mattias,

    WWJD? (What Would Jesus Do?)

    Alltså, tog Jesus avstånd från någon enda människa, oavsett vad den stod för eller hade gjort?

    I Erich Fromms ”The Dogma of Christ” kan man läsa om den sociala situation som kristendomen fick fäste i:

    ”The lowest stratum of the urban Lumpenproletariat and of the oppressed peasants, the so-called ”Am-Ha-aretz” (literally land folk), stood in sharp opposition to the Pharisees and their wider following. In fact, they were a class that had been completely uprooted by the economic developement; they had nothing to lose and perhaps something to gain. They stood economically and socially outside the Jewish society integrated into the whole of the Roman Empire. They did not follow the Pharisees and did not revere them; they hated them and in turn were despised by them. Entirely characteristic of this attitude is the statement of Akiba, one of the most important Pharisees, who himself stemmed from the proletariat: ”When I was still a common [ignorant] man of the Am Ha-aretz, I used to say: ‘If I could lay my hands on a scholar I would bite him like an ass [=åsna, min anmärkning].'” The Talmud goes on: ”Rabbi, say ‘like a dog,’ an ass does not bite,” and he replied: ”When an ass bites he generally breaks the bones of his victim, while a dog bites only the flesh.” We find in the same passage in the Talmud a series of statements describing the relations between the Pharisees and the Am Ha-aretz”.

    Vilken revolutionär rörelse underifrån har inte haft element av hat mot överheten i sig – oavsett vilka övriga värderingar och ideologier de grundat sig i? Och hur tror du att de skriftlärda och fariséerna uppfattade Jesu anklagelser och verop mot dem, som de är återgivna i Matteus 23:1-36? Dagens näthat ter sig ju nästan som en mild västanfläkt vid en jämförelse, och det vore väl knappast svårt att etikettera det som ”hate speech”, ”hets mot folkgrupp”, ”uppvigling” eller liknande – åtminstone inte om man tillhörde någon av de utpekade grupperna.

    Fromm skriver vidare lite längre fram i texten (min emfasering):

    ”It has been necessary to describe the opposition within Palestinian Judaism between the aristocracy, the middle classes and their intellectual leaders on the one hand, and the urban and rural proletariat on the other, in order to make clear the underlying causes of such political and religious revolutionary movements as early Christianity. […] The conflict between the middle class and the proletariat within the Pharisaic group increased, as Roman oppression became heavier and the lowest classes more economically crushed and uprooted. To the same extent the lowest classes of society became the supporters of the national, social, and religious revolutionary movements.”

    Jämför detta med vad Filippa Mannerheim skriver i dag på Newsmill (min emfasering igen):

    Det är knappast någon hemlighet att vår gemensamma välfärd monteras ned i rasande takt, att arbetslösheten ökar med klassklyftor och psykisk ohälsa som följd. Bäst-före-datumet för tidigare samhällsmotton som solidaritet och gemenskap har för länge sedan passerats och ersatts av trendigare termer som ”affärsplan” och ”egoboost”. De som ska granska makthavarna dansar istället tryckare med dem på sina 40-årspartaj.

    Attityden sipprar uppifrån och ned genom samhällskroppen och har skapat en hierarkisk låtsasdemokrati där medias ”vi” – i den mån det finns – inte längre inkluderar mig och de runt omkring mig utan handlar om några få utvalda.”

    ”Am Ha-aretz” (eller ska vi säga ”trasproletariatet” eller varför inte ”kommentarsfältsmännen”), var nog inte inbjudna i ”finrummen” på Jesu tid heller, om man säger så, men vem var det som Jesus vände sig till och vilka var det han försvarade i första hand? Vilka var det han talade med om Guds kärlek, vilka var det han gick till mötes och lade tid och energi på att upprätta? Och vilka var det han vände sig emot? Vad tror du egentligen han menade med sina ord till de skriftlärda och fariséerna, som återges i Markus 2:17: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”?

    Att du kritiserar de (i detta fall Publicistklubben) som vill ge dagens ”Am Ha-aretz” möjlighet att uttrycka sig i ord (och inte genom vapenmakt vilket de lär försöka göra om de blir tillräckligt desperata)… …ja, vad tycker du att det säger om vilken position du befinner dig i och vilken roll du spelar i dagens samhällssituation? När alla vägar för uttryck i ord och bild har stängts för dem som befinner sig längst ner i samhällshierarkin, när alla relativt civiliserade uttrycksmöjligheter har tagits ifrån dem – vilka medel tror du då att de kommer att ta till för att göra sig hörda? Eller tror du att du kommer att ha ”vunnit över” dem till din sida, bara för att du har tagit från dem alla demokratiska möjligheter att få göra sig hörda? Men du kanske inte bryr dig om det? De ska bara ”hålla käft”, typ, och besvära dig så lite som möjligt?

    Jag försvarar det inte, men om du idag tar ifrån dem deras pennor och tangentbord, kanske du i morgon kommer att stå inför deras knivar. Om du idag tar ifrån dem deras röster, kanske du i morgon kommer att se in i deras pistolpipor. Varför inte bemöta dem/oss som människor istället; människor i behov av respekt, ett lyssnande öra och möjligheter till kontakt, dialog och utveckling? Kort sagt: Varför ställer du dig på maktens lomhörda sida, gentemot de som i dagens samhälle tillhör de ”resurssvaga”? Var det verkligen det som Jesus gjorde, när det begav sig? Du skriver ju ändå på en webbsida som (delvis?) är finansierad av Svenska kyrkan och som påstår sig vilja ”bredda, pröva och fördjupa tankar om tro i ljuset av samtidens brännande frågor”. Ja, om det finns någon sanning bakom dessa ord, så kan du väl i alla fall vara vänlig och låta denna kommentar få ”komplettera” din ovanstående artikel…

    Ja, jag blir trött och arg på människor som du. Du har möjligheten, du har plattformen, du har den språkliga förmågan, och du borde ha överblicken, men… …nej.

    Alltså, varför lyfter du inte blicken en smula, och riktar din uppmärksamhet mot de som innehar den verkliga makten i ”världsligt” hänseende: storföretagen, bankerna och de övriga politiska, ekonomiska och militära allianser och makthavare som har kraft att påverka samhällsutvecklingen och levnadsvillkoren på ett mera övergripande plan? För att sammanfatta: Varför bryr du dig mera om hur individer reagerar på givna förutsättningar, än om vem eller vad som bestämmer hur dessa förutsättningar ser ut? Varför bryr du dig mer om att ”hålla rent i finrummen”, än att försöka ”bereda plats” för så många som möjligt av oss, och ge oss tillgång till rum med ”högt i tak” för våra egna livsberättelser, för dialog med andra och för eftertanke i lugn och ro?

    Jag tror att du har för låga tankar om vissa, och för höga tankar om somliga andra. Jag, å min sida, tror fortfarande att vi alla har möjligheter att utvecklas och förändras till det bättre. Det är mitt hopp.

  5. John Nilsson skriver:

    Hmmm… Något i det här känns inte bra idag…

    Jag kan ha gått ut för hårt mot dig, Mattias Irving. Jag är orolig för att jag har gått för långt i det ovanstående. Jag är fortsatt kritisk, men det finns lager av frustration i det jag skrivit ovan, som inte har med dig att göra. Bara så att du vet.