Jag har ofta undrat över varför det är så tyst bland Svenska kyrkans präster, varför det hos oss inte finns ett mer levande samtal om tro och andlighet utifrån egen erfarenhet och egna tankar. Spelar risken att hamna inför domkapitlet en roll för denna tigandets kultur i vår kyrka? Jag har börjat tro det, skriver Gun-Britt Karlsson, företagsläkare, aktiv i Svenska kyrkan i Stigtomta-Vrena församling och (S)-ledamot av stiftsfullmäktige i Strängnäs stift.
På senare år har det upprört mig hur domkapitlen fungerar. När jag blev invald i stiftsfullmäktige i Strängnäs stift 2009 begärde jag att få protokollen från domkapitlet, som en del i att sätta mig i stiftets arbete.
Det som upprör mig är att i domkapitlets protokoll läsa detaljerade redogörelser för enskilda anställdas tillkortakommanden, misstag och konflikter, där de anklagade nämns vid namn. Dessa protokoll är offentliga, går direkt till pressen och dagarna efter kan man läsa om saken i lokaltidningen, dock oftast inte med namns nämnande. Pressen är mer hänsynsfull än domkapitlet. Även i fall där anseendet hos en präst anses ha skadats, men ” inte skadats i avsevärd mån” offentliggörs hens namn. Jag kan inte se annat än att därmed skadas hens anseende” i avsevärd mån”.
På vilket sätt underlättas möjligheterna för anställda att komma till rätta med sina problem genom att de offentliggörs? Varför sekretessbeläggs inte den här typen av material? Det måste definitivt finnas mer varsamma sätt att hantera personalproblem!
Domkapitel bedömer även om präster uttalar sig rätt i trosfrågor. Vad jag förstått av präster som utsatts för sådan prövning, utgör detta en mycket stor påfrestning, även i de fall de blir frikända. Jag har ofta undrat över varför det är så tyst bland Svenska kyrkans präster, varför det hos oss inte finns ett mer levande samtal om tro och andlighet utifrån egen erfarenhet och egna tankar. Spelar risken att hamna inför domkapitlet en roll för denna tigandets kultur i vår kyrka? Jag har börjat tro det.
Min slutsats har blivit att domkapitlen inte fungerar konstruktivt i Svenska kyrkan och jag föreslår därför att de avskaffas.
Gun-Britt Karlsson
Jag tror att Gun-Britt tar upp en väsentlig fråga. Om inte anställda och medlemmar vågar visa upp både tvivel och nya tankar om vår tro, vårt andliga liv och vårt uppdrag, ja, då är det något som i grunden är fel. Vi har en mycket stor överbyggnad i vår kyrka och domkapitlen är den del av denna byråkrati. Som kostar pengar och lätt blir en hämsko för ett dynamiskt samtal och ett vibrerande andligt liv. Kyrkan har en historia som förskräcker. Bevare oss väl för nya bannbullor, bokbål och utdömda hårda straff för att människor vågat yttra sig i trosfrågor. Människor ska inte behöva vara rädda för att yttra sig i trosfrågor. Dessutom vore det skönt om vi för alltid kunde frigöra oss från myndighetsstämpeln när det gäller det inre livet.
Avskaffa domkapitlet! Men ersätta med vad? Hur ska biskop och domkapitel utöva sitt tillsynsuppdrag över stiftets församlingar? Det handlar inte bara om präster… Det känns snävt att begränsa domkapitlets ansvar och roll till det.
Jag förstår Gun-Britt precis det hon skriver om protokollen. Hur många som blivit uthängda offentligt i dessa och fått livet förstört efteråt. Mikael Mogren skriver att det behövs en högre instans för de utsatta, helt rätt.
Tack Ulf för dina tankar, du sikatar på den stora överbyggnaden som domkapitlen är:Du är inte den förste att skriva om det. Pengar som det kostar att driva domkapitlen kan komma till bättre nytta inom diakonin och hjälp till fattiga och sjuka.
Hoppas nu att det Gun-Britt tar tag i gör någon nytta och många tänker om. Må Gud hjälpa oss så det blir rätt.