Rättvisare fördelning borde vara högsta prioritet för kyrkans arbete mot fattigdomen, skriver Eskil Jonsson, ekonom och debattör i kyrkans närhet.
Kyrkornas Världsråd KV har sedan 2006 arbetat med ett nytt missionsdokument – TOGETHER TOWARDS LIFE – som nu presenterats som beslutsunderlag inför dess generalförsamling i Korea 2013.
Dokumentets utmaningar är också grundligt teologiskt motiverade, mot bakgrund av kyrkans gemensamma identitet uttryckt som Kristi kropp med olika lemmar som är ömsesidigt beroende. Att vara en profetisk kyrka handlar om att vittna om enhet, kärlek, försoning, fred och rättvisa i enlighet med det kristna evangeliet om räddning för hela världen.
Det är ett mycket radikalt dokument som bland annat går till häftigt angrepp mot marknadens och politikernas tro på globalisering och ekonomisk tillväxt som det främsta målet för fred och utveckling. Det kommer säkert att vålla mycket debatt då många av Västvärldens kyrkor knappast kommer att hålla med.
Det kan ju tyckas märkligt att en hel del av kritiken i dokumentet gäller marknadsideologin när det är just ekonomisk tillväxt som de fattiga skulle behöva. Men det stora problemet är ju att den så kallade tillväxten alltsedan 80-talet egentligen handlat väldigt mycket om en ökad konsumtion som finansierats genom en orimlig skuldökning. Den har också inkluderat den kraftiga ökningen av militärindustri och vapenexport för att klara sysselsättningen i Väst. Men kritiken drabbar även länder i Syd och Öst som kan lägga ner enorma belopp på krig och försvar, men struntar i de som svälter.
Det är också främst de relativt rikare grupperna i världen som haft möjlighet att få mycket förmånliga lån. De fattiga har lovats framgång i affärer men fått låna till extremt höga räntor och blivit vräkta eller t.o.m. begått självmord när man inte kunnat betala de höjda hyrorna, räntorna och amorteringarna.
Att hjälpa dessa människor idag utgör en stor del av de lokala församlingarna diakonala engagemang. Vad missionsdokumentet därför indirekt säger är att kampen mot fattigdomen egentligen borde föras som en politisk kamp mot rikedom och överflöd, ungefär som ”Occupy Wall Street”.
Många av den moderna ekonomins ”evangelister” har hämtat sina tankar från den så kallade Chicagoskolan i USA och de teorier som belönats med Nobelpris av Sveriges Riksbank. Dess teser, strategier och modeller har introducerats i snart sagt hela världen och ibland under rätt brutala omständigheter. På det sättet skiljer den sig inte mycket från en statligt styrd planekonomi, som ju också drabbade dem som fanns utanför det kommunistiska systemet.
Det är denna nya skolas företags och marknadstänkande som även inspirerat den moderna religiösa globaliseringen av församlingstillväxt och framgångsteologi och som främst spritts till Latinamerika och Afrika. Vi kan nog säga att vi idag lever i ett marknadssamhälle och inte bara en marknadsekonomi. Nästan allt räknas i ”varor” som kan säljas och köpas.
”Mission from the margins” kallas den nya missionsstrategi som KV-dokumentet utmanar till. Det är de utblottade och marginaliserade på hela jorden som predikar för oss att vara tecken för Guds rike. Och som därmed hör till den profetiska kyrkan. Det är uppenbart att i den tid av kriser vi lever i beträffande ekonomiska orättvisor, konflikter, klimathot och inte minst hotet mot muslimer och invandrare idag så handlar utmaningarna att vara en profetisk kyrka.
Den stora frågan för t.ex. Svenska kyrkan är huruvida dessa utmaningar får bli föremål för debatt i lokala församlingar när de får konkurrens från debatten om hur kyrkans egna maktstrukturer skall se ut. När arbetet nu börjar med att omsätta kyrkomötets beslut i praktiken borde man börja med att studera det nya missionsdokumentet.
Eskil Jonsson
