Malmö har skakats efter våldsdåden som kan kopplas till nynazismen. Platsen för naziattacken är Möllevången, den plats som för många är Malmös riktiga hjärta. Där är gatubilden både vit och färgstark. Där är drömmen om den integrerade staden i mångt och mycket förverkligad. Dit kommer människor från hela Malmö för att torghandla eller ta en öl. Möllevångstorget är också den naturliga samlingsplatsen för det politiska Malmö. Här växer barn upp mitt bland otaliga manifestationer och demonstrationer. Där öppnas gårdarna sommartid och musiken som hörs kommer från världens olika hörn.

Möllevången är en kosmopolitisk stadsdel. Det är himmelriket för de som drömmer om ett Sverige som inte bygger på etnisk identitet utan på at få höra till som den jag är. Det är därför en i många aspekter” vacker” plats. Framförallt för att den konkretiserar möjligheten att leva tillsammans oavsett härkomst.

Sådana platser utmanar. Malmö har länge varit en skräckens stad för de högerextrema, där allt kan skyllas på invandrarna. I denna stad har SD ett starkt fäste. Malmö må vara ett mål, eller det stora hotet för den nazistiska ideologin, som tycks organisera sig allt mer, inte minst i Skåne med flera lokalavdelningar för Svenskarnas Parti, men viljan att se mångfald som en rikedom är också genuint stark och äkta.

Rädslan för högerextremismen finns i Malmö. De många manifestationerna och demonstrationerna visar tydligt hur människor hämtar styrka hos varandra. När rädslans vind sveper fram gäller det att hålla ihop. Det är vad vi ser hända nu. Kraften och mobiliseringen i dessa manifestationer manar också på media i Malmö att skriva och belysa nazismen som ideologi. Per Svensson varnar i tisdagens Sydsvenskan 11 mars för vår naiva bild av ”nazisten”. Det finns en vilja att förklara människors beteende och handlanden som kan leda till att samhället bortförklarar den nazistiska ideologin hos individen, menar han. En vilja som kan slå fel.

Det är ”förödande att inte ta nazismen som politiskt kraftfält på allvar”, skriver Svensson. Detta kan också tolkas som en hälsning till den skånska polisen där det tycks finnas en stark ovilja att ta in den politiska verkligheten. Därmed blir polisen i nuläget minst lika farlig för invånarna i Malmö som högerextremismen. Den intellektuella kapaciteten och kunskapsinhämtandet måste höjas rejält inom polisen i Malmö, t.ex. när det gäller högerextremismens syn på feminism.

Det är inte rimligt att polisen utgör en samhällsfara för medborgarna genom att uppvisa uppenbara brister i förmågan att se sammanhang och koppla ihop händelser som tyder på att nazisterna skjuter fram sina positioner i samhället. Polisen i Malmö är redan ökänd genom rasistiska uttalanden och registreringen av romer och detta har inte direkt ökat förtroendet.

På Möllevångstorget står statyn ”Arbetets ära” av konstnären Axel Ebbe från 1931. Det är en hyllning till arbetarrörelsen och till det arbete som håller uppe samhället. Då som nu är arbete åt alla en viktig faktor för ett samhälles sammanhållning och framtid. På statyn ser man en grupp människor som lyfter upp ett granitblock I dessa dagar symboliserar denna staty alla de goda antirasistiska krafter som tillsammans lyfter upp och bär samhället och kämpar för dess framtid.