Sökandet efter en framkomlig, hållbar väg för världen är sökandet efter ekonomisk rättvisa för de fattiga, det är samma grundfråga, samma rop på Guds frälsning. Jag är övertygad om att vi behöver ett annorlunda ekonomiskt system än det som vi har idag, skriver Magnus P. Wåhlin, präst och ekoteolog.

Blir man lycklig av pengar? Blir man extra lycklig om man har mycket pengar? Är man en särskilt lyckad person om man har mer pengar än vad andra har? Är pengar meningen med livet? Spelar det egentligen ingen roll hur man skaffar sig sina pengar? Har Gud satt oss här på jorden för att vi ska bli så rika som möjligt? Är det Guds plan att vi ska utnyttja jorden och varandra så att vi kan bli riktigt rika? Är pengar och frihet samma sak? Måste man ha pengar för att kunna vara fri? Kan tillväxten vara för evigt? Hur kan vi nå fram till ett legitimt välstånd, ett välstånd som inte berövar oss vår framtid? Oj, så många frågor!

Jag skrev för inte så länge sedan en bok som hette ”En annan värld är möjlig! –Teologi i klimatkrisens tid. När jag hade skrivit den och sedan var ute i olika kyrkliga sammanhang och berättade om min bok blev det tydligt att jag var tvungen att gräva djupare i orsakerna till att vi som mänsklighet har hamnat i en klimatkris. Jag kände ett behov av att se närmare på ekonomiska frågor eftersom jag tror att vårt sätt att se på ekonomi påverkar den situation vi nu befinner oss i. Faktum är ju att vår jakt på det goda livet idag undergräver vår välmåga i morgon. Sökandet efter en framkomlig, hållbar väg för världen är sökandet efter ekonomisk rättvisa för de fattiga, det är samma grundfråga, samma rop på Guds frälsning. Jag är övertygad om att vi behöver ett annorlunda ekonomiskt system än det som vi har idag. Jag är övertygad om att om vi ska kunna lösa klimatkrisen kommer det att kräva djupgående förändringar och att vi måste ifrågasätta marknadsekonomins strukturer.

Jag har själv upplevt mig vara snärjd av Mammon, jag har själv strävat efter maximala inkomster för att kunna köpa vad jag vill och göra vad jag vill. Jag kan inte säga att jag alldeles frigjort mig från den lasten eller ska man kanske säga: den synden? Synd är ett svårt begrepp men kanske handlar det om just det när man bara ser till sig själv och skiter i andra? Eller är det någon slags sjukdom som drabbat den rika delen av världen, detta att vi inte kan få nog? Denna märkliga idé om att rikedomen alltid kan växa, ohämmat, som om vi levde i en värld med outtömliga resurser. Visst vet vi väl alla att det inte finns några resurser som aldrig tar slut? Ja, det skulle förstås vara Guds kärlek då, men jag menar sådana resurser som kan förmera vår rikedom. Vi vet ju att vi lever på en planet med ändliga resurser och ändå tror vi på ett så barnsligt och naivt sätt att resurserna aldrig ska sina och att vi ska bli rikare och rikare i all evighet.

Det blir lite som med kejsarens nya kläder, alla vet men ingen vågar säga. När ska vi se den första nationella ledaren som säger att det är dödfött att jaga efter mer rikedomar? Den ledaren kommer inte att bli omvald, sådana saker vill vi som väljare inte lyssna på. Vi behöver desperat nya sätt att göra ekonomi. Världen blir inte bättre med rådande system, den blir sämre. Dessutom är jag övertygad om att den ekonomiska krisen och klimatkrisen måste lösas tillsammans. Resursfrågan gör att dessa två systemkriser hänger samman och de kan inte skiljas åt. Om vi löser klimatkrisen utan att noga titta på vårt ekonomiska system kommer vi att förr eller senare hamna i klimatproblem igen. Det är helhetsgrepp som behövs. Men trots att vi vet allt detta kan man konstatera att det i vårt samhälle inte finns något politiskt mål som är överordnat tillväxten, tillväxt finns till och med som mål i svensk lagstiftning!

Jag är fortfarande fast i det ekonomiska systemet, jag handlar saker som jag kanske egentligen inte behöver, jag äter för mycket kött, jag reser för mycket, jag skänker för lite till olika organisationer och så vidare. Men långsamt håller jag på att bli frisk. Långsamt försöker jag komma på vad det är som egentligen är viktigt i livet och hur jag ska kunna förmedla detta till mina barn. Jag tror vi alla kan behöva hjälp med att komma vidare och komma ur allt det vi sitter fast i, för det är svårt, åtminstone för sådana medelklass-, akademikertyper, som jag, men jag tror det är svårt för alla egentligen.Vi behöver hjälp att bli friska!

Vi lever i en tid då en del människor lever i överflöd men de allra flesta saknar det de behöver. Vi lever i en tid då en del människor kan kosta på sig nästan vad som helst medan andra kämpar för att få ihop till ett mål mat. Orättvisan i vår värld är slående. Måste det vara så? Ska det vara så? Ja, ibland kan jag undra eftersom så många av oss i den rika delen av världen inte verkar bry sig ett spår om hur andra har det. Det viktigaste tycks vara att se till sig själv, att försöka förmera de tillgångar man redan har till nästan vilket pris som helst. I USA uppgår nu antalet fattiga till 49,1 miljoner människor. I det vi ofta kallar världens rikaste land är klyftorna större än någonsin och det verkar som om dessa klyftor nu växer i många rika länder i världen. I de fattiga länderna har dessa klyftor funnits under lång tid. I Sverige ökade de senaste 20 åren den fattigaste tiondelen av befolkningen sina inkomster med 1.7 procent medan den rikaste tiondelen ökade sina med 63 procent. Världens dollarmiljardärer som är cirka 1000 personer har idag tillsammans en rikedom som överstiger de fattigaste 2,5 miljardernas gemensamma rikedom. Det är vansinne!

Visst kunde man tro att människor är mer upplysta än så, än att bara se till sitt eget bästa. Men när jag ser på mig själv och ser mig omkring verkar det vara mycket svårt att se längre än näsan räcker. Man kunde också tänka sig att kristna som ju har läst en del i bibeln borde kunna förstå att vi behöver ett annat sätt att organisera vår ekonomi än vad som nu är fallet. Bibeln är ju väldigt intresserad av hur vi handskas med vår ekonomi, hur vi gemensamt tar hand om varandra och denna värld som Gud har skapat. Bibeln säger till och med att kärleken till pengar är roten till allt ont! Ja, faktum är att om inte vi kristna tänker att vi behöver ett annorlunda ekonomiskt system kan man undra vem som ska göra det. För i vår heliga skrift, som vi säger att vi försöker hålla oss till, kan man faktiskt inte undgå att se att Gud vill ha det på ett annat sätt. Faktum är att bibeln talar mer om våra pengar och ägodelar än om något annat ämne överhuvudtaget! Vi som tror på Jesus kan inte undvika hans tydlighet. När han i Nasarets synagoga börjar sin verksamhet säger han att han har kommit för att frambära ett glädjebud till de fattiga. Om kyrkans evangelium inte är ett glädjebud för de fattiga, ja då är det inte Jesus evangelium.

Som lutheraner behöver vi se att vi lever i den ständiga reformationen. Kyrkan behöver ständigt reformeras, ständigt söka Guds vilja i den tid hon lever i. Kyrkan kan inte stanna upp och konstatera att hon funnit sanningen. Sanningen äger bara Gud och vi har att söka den, tolka den i varje ny tid. Det känns som om det pågår ganska lite reformation i Svenska kyrkan, väldigt lite förändras, mycket ska vara som det alltid varit. Också Svenska kyrkan har, anser jag, lämnat Luther bakom sig. Inte minst då det gäller ekonomismen som breder ut sig i vårt samhälle och i vår kyrka. Svenska kyrkan handlar på börsen, med räntor och aktier. Är det rimligt? Enligt Luther var katolska kyrkans största synd att hon gjorde religionen till en handelsvara. Genom avlatshandeln blev religionen en handelsvara. Luther menade vidare att ränta och kapitalism var djävulens verk. Visst kan det kännas som om religionen ekonomiserats också i Svenska kyrkan? I denna medelklasskyrka som värnar så nogsamt om sina ekonomiska resurser och vill se dem förmeras på ”marknaden” genom att handla med aktier man inte fullt ut kan kontrollera finns en risk att också vår religion blir en handelsvara, att också vi gör oss skyldiga till den synd Luther kritiserar. Också vi behöver vara vaksamma.

Den senaste tidens debatt om alltför höga löner i Svenska kyrkan är uppfriskande tycker jag. Vi behöver naturligtvis på allvar se över våra egna system om vi på allvar vill vara en motkultur mot den alltmer ekonomiserade och konsumistiska tid som är vår. Hur gör vi då? Låt oss tala om saken!

Magnus P. Wåhlin