Idag berättar DN att alltfler unga kvinnor i allt högre grad trakasseras och utnyttjas sexuellt. En förråad attityd till sexbrott har fått fäste bland unga. DN presenterar också statistik som visar på en kraftig ökning av antalet dömda över en tioårsperiod.

Som vanligt är det vanskligt med statistik. De senaste åren har mycket skett inom juridisk praxis kring våldtäkt. Inte minst så har benägenheten att anmäla ökat kraftigt (från 10 000 till 17 000 anmälningar på tio år), och det tidigare begreppet ”hjälplöst tillstånd” har nyligen ersatts av det betydligt vidare ”särskilt utsatt situation” i lagtexten. Därför måste inte det ökade antalet dömda betyda att det de facto sker fler våldtäkter.

Tvärtom visar BRÅ att både antalet anmälda våldtäkter och anmälda fall av sexuellt ofredande har minskat något under föregående år. Det är ett trendbrott.

Nationella Trygghetsundersökningen 2011 uppger att 1,2% av kvinnorna och 0,3% av männen blev sexuellt tvingade, angripna eller ofredade under 2010. Utsattheten för sexualbrott var vanligast i den yngsta åldersgruppen, 16-24 år, där 3,2% uppgav sig vara utsatta. Undersökningen visar inte på några tecken på en uppgång i generell brottsutsatthet mellan åren 2005-2010.

Detta innebär inte på något sätt att DN:s artikel skulle vara obefogat alarmistisk. Den fokuserar på ett speciellt område, Söderort, där polisen berättar att nya mönster och attityder vuxit fram. Deras upplevelse av utvecklingen är att unga har fått en förråad syn på sexualitet. Det har blivit vanligt att ta foton på övergreppen och därefter genom hot att sprida bilderna tvinga till sig ytterligare tjänster.

Ordet ”orre” återkommer i artikeln. Tydligen kommer ordet från turkiskans ”orospu”, slang för ”prositituerad”. Det är namnet som unga killar använder på tjejer som anses ”villiga”, som det går bra att hota eller tjata till sig olika sexuella tjänster från. ”Orre” förekom i rapporteringen redan i Instagrammålet och får därmed ses som ett rätt etablerat uttryck, även om det var nytt för undertecknad.

Artikeln berättar också om hur en viss form av sexuella trakasserier har normaliserats så till den milda grad att de inte längre upplevs som kränkningar av de kvinnor som blir utsatta. Sådana trakasserier skulle naturligtvis vara svåra för BRÅ att fånga upp i sin statistik.

Gruppvåldtäkter blir legio i det mångkulturella Söderort. Turkiska slanguttryck normaliseras. Diskussionen ter sig vid en första anblick som öppet mål för diverse rasister att sparka in bollen i. Det vore ett svek mot samtliga grupper att i tystnad lämna walkover till rasisterna att äga den här diskussionen, och på sitt vanliga manér ställa grupper och människor mot varandra.

Därför är det särskilt viktigt att påvisa att detta fenomen är vanligt förekommande i hela västvärlden. Det är ingenting som med hedern i behåll kan läggas vid några enskildas fötter. Den praxis som artikeln beskriver går under namnet ”slutshaming”. Det handlar om att påföra skam på kvinnor genom att visa dem i utsatta situationer, helst nakna. Det återkommer i så kallad ”hämndporr” vars koncept är att män tar hämnd på sina exflickvänner genom att publicera privata bilder på nätet, med namn och adress.

Inget har betytt så mycket för slutshaming och hämndporr som Internet. I en krönika i webtidningen Jezebel berättar den amerikanska journalisten Charlotte Laws om en omfattande härva där nätets mest omdiskuterade hämndporrsajt slutligen släcktes ner efter en lång tids strid, fylld av hot, övervakning och trakasserier mot dem som försökt freda sina privatliv från sajten. Föreställningen om kvinnlig heder är i allra högsta grad levande där borta, i västerlandets symboliska mittpunkt. Den har redan drivit många kvinnor att ta sina liv sedan de förlorat hoppet om att någonsin kunna leva fria från trakasserier igen.

Passande nog ägnar P3 Nyheter idag omfattande tid åt att rapportera om den svenska hämndporren, en rapport från nätet som speglar DN:s rapport från skolmiljön. Det går inte att komma ifrån att dessa fenomen är intimt förknippade med varandra.

Vår långtgående aningslöshet om Internets baksidor måste få ett slut. Vuxenvärlden i form av polis, rektorer och föräldrar bär ett tungt ansvar för att unga idag lever i ett slags digital rättslöshet. Och mest utsatta är, som vanligt, kvinnorna.