Den antirasistiska sajten Inte rasist, men… har varit utsatt för en fyra dagar lång DDoS-attack. Attacken började i anslutning till att sajten publicerade ett inlägg som avslöjade att Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder givit ett antal felaktiga uppgifter i tv-programmet SVT Debatt.
– Vi är övertygade om att det handlar om människor som stödjer SD och avskyr vår bevakning av SD. Dessa människor skulle kunna stävjas om ledande SD-politiker vore konsekventa i sitt fördömande av antidemokratiska handlingar, men så är inte fallet, skriver sajten om attacken i ett inlägg på sin Facebookgrupp.
Inlägget om Björn Söder publiceras nu istället i sin helhet på den antirasistiska sajten politism.se.
Jimmie Åkessons stabschef Linus Bylund skriver på Twitter att han tror att det med största sannolikhet är en fascist som har attackerat sajten.
Uppdatering: Sedan Politism.se återpublicerade inlägget om Björn Söder har sajten utsatts för attacker under dagen, berättar Stiftelsen Expo.
– När man kritiserar Sverigedemokraterna kommer någon form av digital vedergällning ofta som en konsekvens. Det har man även sett med enskilda som hängts ut på Avpixlat efter att de kritiserat Sverigedemokraterna, säger Eric Rosén på politism.se till Expo.
I somras, medan jag sitter i kardinalens bibliotek i en europeisk kulturmetropol och studerar katolsk motstånd mot nazismen, får jag läsa insinuationer på Seglora smedja om att det finns ett orsakssammanhang mellan att man publicerat påståenden om att jag som SD-kandidat i kyrkovalet skulle skriva i “nazistiska tidningar” och en överbelastningsattack. Man kan ta sig för pannan för mindre.
Axel, DDoS-attacken mot Dagens Seglora och Seglora smedja sammanföll i tiden med en publicering som visade hur du skrivit i nazistpress och deltagit på identitära möten. Nu sammanfaller inte mindre än två DDoS-attacker med andra sajters publiceringar av antirasistiskt material.
Jag är anhängare av att man diskuterar sakliga frågor med sakliga metoder, och under en del av mitt liv fungerade det i stort så i Sverige. De sista decennierna har det istället blivit så, att en del känner att deras idéer är på tillbakagång, och då angriper man personer som företräder nya idéer: försöker skuldbelägga, smutskasta och drar ner andras karaktär osv. Även för en del “kristna” tycks det åttonde budet sakna all relevans.
Jag kan som präst inte välja bort att svara på människors frågor, oavsett vilka politiska tankar de kan ha. Om jag skriver en artikel om kristendomen och kyrkovalet i ett seriöst sammanhang, i egenskap av den kyrkans man jag är, då blir det i Seglora att jag “skriver i” vad man kallar “nazistpress”. Man antyder sympatier som jag inte har och undanhåller läsarna vad det i verkligheten handlar om. – Jag har skrivit kritisk journalistik i 30 år och gått på möte hos alla möjliga åsiktsriktningar. Men om jag lyssnar på “identitärer” då har jag “varit i möte med antisemiter” – trots att jag många gånger tagit avstånd från antisemitism. Åter igen plockar man bort avgörande fakta och försöka konstruera kopplingar som inte finns. Enbart för att skada mig som person. De patriotiskt-demokratiska idéer jag står för rår man inte på.
Axel,
att du kallar tidningen Nationell Idag för ett ”seriöst sammanhang” hjälper nog inte din sak. De beskrivs även av SD som ”kryptonazistiskt”. Kanske för att partiet Nationaldemokraterna till stor del består av avhoppare som tycker att SD är för mesiga.
Jag känner för övrigt inte igen din verklighetsbeskrivning, men är väl förtrogen med din utmålning av oss som ”skuldbeläggande, smutskastande” etc. Det har ju blivit en förutsägbar sista försvarslinje för många av dem som vi granskat genom åren. Men eftersom vi alltid har varit noga med att bara rapportera vad andra sagt och gjort, så biter de orden av förståeliga skäl dåligt.
Att gå på möte med antisemiter är per definition, och enligt identitetslagen, att gå på möte med antisemiter. Att synas i en sådan miljö med prästkrage och skriva under artiklar i sådan miljö med ”präst i Svenska kyrkan” är att ge de miljöerna legitimitet. Det kan vara oförhappandes, men det är icke desto mindre oundvikligt.
Att jag skriver om kyrkovalet och kristendomen i t ex Nationell Idag innebär inget som helst ställningstagande till tidningens politiska profil – lika lite som Paulus framträdade på Areopagen (Apostlagärningarna kap. 17) innebar något “legitimerande” av de filosofiska riktningar som fanns närvarande där. Det seriösa i sammanhanget ligger i tidningens öppenhet för vad jag har att säga.
Skulle jag kunna gå på ett möte med antisemiter? Naturligtvis skulle jag kunna det, både i egenskap av präst och skribent. Skälen skulle kunna vara att dialog kan vara ett bra sätt att lära sig något själv, att utmana andras tänkande och att kanske rent av få en eller annan på bättre tankar.
Nu har jag faktiskt aldrig varit på något “möte med antisemiter”. I den samling med den identitära rörelsen som jag deltog i sades inte ett ord om raser, ej heller om judar. Påståendet “möte med antisemiter” är ett påhitt, ren lögn. Varför upprepar då Seglora och andra gång på gång den citerade formuleringen? Syftar den till något annat än att till att antyda att jag skulle ha sympatier för något som jag inte har sympatier för? För Seglora tycks allt bli en hänsynslös politisk kamp mot dem som tänker olika än man gör själv. Vad som är sant eller inte sant bryr ni er inte om. En ursäkt är på sin plats.