Det börjar bli bråttom nu. Vintern står för dörren. Ordnas det inte fram sovplatser eller härbärgen riskerar romska tiggare att frysa ihjäl. Människoliv står i fara. Både Stadsmissionen i Malmö och Diakonicentralen i Lund slår nu larm (Sydsvenskan 10/11).

Kommunerna säger att detta inte är deras sak. Enligt socialtjänstlagen ser de sig förhindrade att hjälpa. Lagen blir en ursäkt för att inte gripa in och regler tillåts gå före människors liv och hälsa. EU-migranter som inte studerar, har någon försörjning eller permanent uppehållstillstånd kan idag inte få någon hjälp i Sverige. Människor är totalt strandsatta och står helt och hållet utanför alla system.

Lagar omfattar inte dem som bäst behöver skydd.

Ja, för låt oss tänka på dem som människor. Våra medmänniskor. Ordet tiggare avhumaniserar och reducerar människor till objekt. Att de är föräldrar som liksom andra föräldrar kämpar för sina barns framtid genom att komma hit, vill några inte se utan odlar istället myterna runt dem. Myter som går ut på att det fejkas handikapp och att det är organiserade kriminella nätverk som ligger bakom. Eller myten som går ut på att ”hjälper vi dem är Sverige snart invaderat av tiggare”.

SD har redan tagit beslutet att göra ”utländskt tiggeri” till något olagligt. Även Moderaterna vill kriminalisera. Sådana beslut saknar medkänsla och empati. Framförallt förnekar man då den fattigdom som finns i Europa och hur situationen ser ut för många romer. Det går inte att säga något annat om Moderaterna och Sverigedemokraterna än att de fortsätter på den rasism som så längre förföljt romer och förhindrat dem sina mänskliga rättigheter och ett drägligt liv med framtidstro.

Bela Kiraly, rom från Slovakien, säger till en journalist på Sydsvenskan: ”Jag vill be det svenska folket om ursäkt för att vi är här. Vi vill inte besvära, men vi är tvungna att försörja våra familjer. Hade vi kunnat göra något annat så hade vi gjort det”. Det Bela säger talar för sig själv. Fattigdom, hopplöshet och utsatthet driver människor runt i Europa. Det handlar om människor som redan från början är födda in i ett utanförskap.

Vintern är på ingång. Denna blir ett prov på hur det står till i Sverige med vår medmänsklighet och solidaritet. Vill vi kalla oss för mänskliga eller inte? Eller vill vi trampa i rasismens fotspår, bli känslokalla och sortera ut människor?

Alla goda krafter måste nu höja sin röst. Snart slår vinterkylan till. Människor är extremt utsatta i sina tält eller dåliga husvagnar. Kyrkan måste fortsätta att envist göra kommunpolitikerna uppmärksamma på vad som händer ute i vintermörkret.