Den nya påvens sociala evangelium berör. I detta förespråkar Franciskus en kyrka som lever i anspråkslöshet och som sätter de fattiga och utsatta i främsta rummet. Det han talar om är också en kallelse till den rika världen att leva i enkelhet och i solidaritet med de fattiga. Ingen kan tvivla på påvens allvar i detta.

Nyss har Franciskus visat var skåpet ska stå genom att stänga av en tysk biskop som levt i utsvävningar med flygresor i första klass och överdådiga husrenoveringar. Dessutom visar påven genom sitt eget exempel på den väg han vill förespråka. Han har som biskop levt ett anspråkslöst liv. Han har avstått från att flytta in i det biskopliga residenset och istället bott i en enkel lägenhet, lagat sin egen mat och använt allmänna färdmedel.

Vi behöver ledargestalter som lever som de lär. Som utmanar för att ett hållbart socialt samhälle ska bli möjligt och på det sättet banar väg för framtiden. Vi behöver kyrkliga ledare som vågar vara tydliga exempel och som står för den kristna kärleksläran. Är då Svenska kyrkan också beredd att formulera ett socialt evangelium och själv leva efter det? Den katolska kyrkan är nu på väg att förändras genom den nya påven.

Den katolska kyrkan finns i länder med påtaglig och extrem fattigdom. Men vi vet att fattigdomen finns också här, både andligt och materiellt. Den tid vi lever i borde kalla även Svenska kyrkan till att göra en liknande resa som den katolska kyrkan gör just nu och i denna lyfta fram grupper och människor som lever i utsatthet och sårbarhet. Och i detta också våga peka på dess orsaker.

Påven har träffat en längtan. En längtan efter en kyrka som lever som hon lär. Som är beredd att lämna bekvämligheten och gå en annan väg. Vart Svenska kyrkan är på väg idag är svårt att greppa. Många olika frågor och verksamheter är igång samtidigt och breddar kyrkan. Samtidigt behöver hon leva i tydlighet när det handlar om människor som har det svårt och som på många sätt lever utan några privilegier. Ingen ska behöva sväva i ovisshet om var Svenska kyrkans fokus finns.

Därför behövs ett socialt evangelium. Ett evangelium som vågar kritisera orättvisor och systemfel och som uppmuntrar till kyrkans eget liv i anspråkslöshet och som dessutom finns nära utsatta människor. Som ger röst åt de som sällan får höras. Som berättar människors berättelser om oro och bekymmer för hur livet ska gå ihop.

Det jag talar om är ett passionerat evangelium som griper in i planeringar och beslut, budgetar och prioriteringar. Som förankras bland anställda och medarbetare. Ett evangelium som får konsekvenser på olika sätt. Som kanske svider när det kommer till egna tidigare fördelar och tankar på vad pengar och resurser ska användas till men som i slutänden befriar.

Den allvarligaste andliga sjukdomen för kyrkan är självupptagenhet, säger den nya påven. Det stämmer till eftertanke även för en evangelisk-luthersk kyrka i Sverige.