Gud beskrivs i termer av ett givande och tagande av kyrkofäderna. En kärleksfull ekonomi som lider i sin helhet när någon av dess lemmar skadas, Eskil Jonsson beskriver den teologiska ekonomin som en tvärdisciplin, och formulerar dess uppmaning till global solidaritet i kärlekens namn.

När den senaste klimatrapporten från IPCC presenterades nyligen var den viktigaste slutsatsen att det är människan som orsakar klimatförändringarna. Men det är ju inte riktigt sant eftersom det snarare är den rikare delen av mänskligheten som utgör det stora hotet mot ekologisk rättvisa

Världens supermakt USA har skulder på 16700 miljarder dollar, vilket hotar att försätta många miljoner skattebetalare i ett skuldslaveri. Skulderna har fått finansiera flera krig och jakten på vinster, skatteflykt och nya lån utgör också det allvarligaste hotet mot världsekonomin.

Det är då viktigt att komma ihåg att kyrkans profetiska roll i världen har sina rötter i de judiska slavarnas befrielse ur Egypten och de bibliska profeternas kritik mot förtryck, slaveri och ekonomiska orättvisor. Det är förstås heller inte svårt att se att Jesu profetiska undervisning om Guds rike handlar om kärlek, medmänsklighet, jämlikhet och rättvisa inte bara i en kommande värld utan redan i vår tid. Man skulle därför faktiskt kunna tala om fattiga, flyktingar, judar, romer och andra utstötta som Guds ‘egendomsfolk’ i vår tid.

Bortrationaliseringen av kyrkans profetiska identitet

Som jag visar i en nyligen publicerad bok(1) har emellertid kyrkans profetiska identitet som tecken för fred, enhet och rättvisa allvarligt försvagats(2). Redan på 300-talet, när Kejsar Konstantin i det Romerska imperiet gjorde kristendomen till statsreligion, har den kommit att legitimera såväl den politiska, som den religiösa och ekonomiska makten. Särskilt sedan den moderna upplysningen och industrialismen från 1700-talet och framåt har västvärlden betraktat resten av mänskligheten och naturens resurser som en viktig källa för sin egen välfärd och konsumtion.

Även kyrkans ekumeniska identitet har påverkats negativt genom ökat fokus på oberoende, självständighet och individualism. Vi känner bl.a. till pietismens och frikyrkornas framväxt sedan 1800-talet, vilket dock lett till en ökad institutionell fragmentering av både kyrkan och missionen. Tron på rationalitet har lett till en enorm organisatorisk expansion i många olika samfund, rörelser och sekter, men som samtidigt inneburit både maktkonflikter och konkurrerande lärosystem som hotat kyrkans profetiska roll. Under efterkrigstiden har det internationella biståndet splittrats i ett oräkneligt antal öronmärkta projekt som tyvärr stärkt givarnas makt och ofta hindrat mottagarnas eget ansvar.

När detta är sagt vill jag ändå understryka att det funnits glädjande och inspirerande bevis på motsatsen hos de många martyrer som fått lida och dö för att vi andra skulle få fred och rättvisa. Välbekant i vår tid är t.ex. när den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer protesterade mot förintelsen av judar och andra, som ansågs utgöra ett hot mot Tredje Rikets och den ariska rasens framgång och effektivitet, samtidigt som en del andra teologer hänvisade till Luthers tvåregementslära och menade att Hitler var sänd av Gud.

På ett liknande sätt måste kyrkans profetiska utmaningar idag i högre grad handla om en mer radikal kritik av effekterna av globaliseringen av den ekonomiska rationalismen till snart sagt varje del av världen. Som ett resultat av denna utveckling betraktas även kyrkor, missionssällskap och andra institutioner mer och mer som ”företag” som skall styras effektivt för att växa och därmed marginaliseras de lokala församlingarnas ansvar för ekumenik och global solidaritet.

Hur ska då inte minst den rika kyrkan i världen göra motstånd mot denna ekonomismens tidsanda för att befrias från slaveriet under Mammon?

Guds ekonomi

Det som jag menar krävs är framförallt en djupare förståelse av vad kyrkan är. Det är inte främst vad kyrkan skall besluta och göra eller vad den skall tro på. Bibeln lär oss att att kyrkans mission är att vara ”nådens förvaltare” och tron är en gåva från Gud som vi får ta emot gratis utan förtjänst och dela med andra. Tron är t.ex. inte något som vi personligen måste hålla för sant eller en lära vi måste tro på för att gå i kyrkan och kallas kristna. Jag ska här ge min syn på vad det kan innebära för kyrkans profetiska roll i det som kallas för Guds ekonomi (oikonomia, economy of grace eller frälsningsplan)(3).

Inom det som kyrkofäderna kallat för treenigheten förklaras ”utbytesrelationerna” mellan Fader, Son och Ande som en trinitär ekonomi. I allt väsentligt handlar det också om att ta emot och ge ut (receiving and giving, stewardship eller indwelling) i ett kärleksfullt förhållande. Förståelsen av Gud är då , den sammanhållande och kärleksfulla kraften mellan dessa ”gudspersoner”, som också kan ses som förvaltare av Guds nåd och kärlek. Denna bild utgör alltså en skarp kontrast till en teokratisk och befallande Gud. På liknande sätt förklaras kyrkans identitet av Paulus (I Kor. 12) som en Kristi kropp med olika lemmar. Om en lem lider så lider hela kroppen. Det handlar alltså inte om teoretisk enighet i läran utan om en kärlekens och solidaritetens gemenskap (community of believers).

Samma kärleksförhållande som i den trinitära ekonomin (oikonomia, av oikos som betyder hus, hushåll eller familj) kan vi se i varje del av skapelsen eftersom alla varelser (människor, växter och djur) lever i ett ömsesidigt beroende. En djupare mening av detta begrepp kommer fram i ordet oikodomé, som betyder ‘berörd’ och handlar om empati med den andre (Gud)(4).

Inom den ekologiska filosofin talar man numera på ett liknande sätt om naturens och människornas inbördes relationer som en ”ekologisk humanism” där ”Spirit, Humanity and Nature” är ömsesidigt beroende(5).

Men i vår sekulariserade värld är vi mer eller mindre dömda till en privatiserad gudsbild, där individualism och fragmentering försvårar ett ömsesidigt beroende och där naturen är separarerad från det andliga. Det ser vi inte minst när det handlar om olika länders möjligheter att ta ett gemensamt ansvar ifråga om ekonomiska kriser och klimathot.

Med en vidare förståelse av Guds ekonomi öppnas en ny värld där även andra religioner, mänskligheten och naturen är inkluderad. Gud finns i allt, vilket gör det angeläget för kyrkan i Väst att även lyssna även till andra religioner och kulturer. Även här handlar det alltså om ett ömsesidigt tjänande (stewardship eller servanthood). Det är också så att andra religioner och kulturer än de västerländska och moderna ofta har en starkare tradition ifråga om social sammanhållning och ömsesidighet.

Detta inbördes beroende gäller också relationerna mellan de områden vi kallar andligt och världsligt, lag och evangelium eller skapelse och frälsning. De kan inte åtskiljas. För övrigt krävs också ömsesidighet ifråga om fred och ekonomisk rättvisa som handlar om samverkan, trovärdighet, förtroende och tillit. I en kommande essä kommer jag att utveckla detta vidare.

I denna essä har jag försökt visa hur kyrkans profetiska mission har marginaliserats genom inverkan från den moderna tidsandans politik och ekonomi. Det är alltså med en djupare förståelse av Guds ekonomi, eller kärlekens ekonomi, som jag menar att kyrkan har en mycket viktig profetisk mission i världen.

Eskil Jonsson

(1) The Power of the West in the Economy of Grace, Eskil Jonsson
(2) Postmodern Ethics, Zygmunt Bauman
(3) God as Economist, Douglas Meeks
(4) God’s Stewards, Helge Brattgård
(5) Ecological Humanism, Henryk Skolimowski