Författaren Kristian Lundberg har kommit ut med en ny bok, ”En hemstad” (Wahlström & Widstrand) – en berättelse om att färdas genom klassmörkret.  ”En hemstad” är berättelsen om Lundbergs egen barn- och ungdomstid i ett Malmö som ingen ville kännas vid under 1970- och 80-talen, som ingen vill kännas vid i dag, skriver Helle Klein i sin recension i Sydsvenskan i dag.

”Jag tänker på Lars Ahlin. Det Ahlinska credot ”Sjung för de dömda!” ljuder starkt också hos Lundberg. Och precis som för Ahlin finns den kristna berättelsen som klangbotten”, skriver Helle Klein i sin entusiastiska recension av Kristian Lundbergs nya bok ”En hemstad”. Recensionen publiceras på Sydsvenskans kultursidor i dag.

Klein ser ”En hemstad” som ett slags requiem för livet, en dödsmässa där fraser som ”Vad är då en människa?”, ”Herre förbarma dig!”, ”En människas värde är okränkbart” upprepas om och om igen. Psaltaren och Job citeras flitigt, de två böcker i Gamla Testamentet som tydligast talar utifrån den drabbades perspektiv.

Lundbergs berättelse är en golgatavandring i dödens och förnedringens landskap men den är på ett förunderligt sätt ändå hoppfull, menar Klein. Kärlekens kraft finns där trots allt och nåden, nåden som alltid hos Lundberg är konkret. ”Nåden är en hand. Ibland är nåden en hand.”

”Långfredagsmörkret behärskar ”En hemstad” men mistluren ljuder och säger: Människovärdet står på spel. Sjung för de döda! Glöm aldrig. Gör motstånd”, skriver hon i sin recension som kan läsas i sin helhet här.