Familjen Kovacaj är romer från Kosovo och de har bott två år i Sverige, i Mariestad. Nu väntar de på migrationsmyndighetens transport tillbaka till Kosovo. Allt har rasat för dem.

Mamman har blivit sämre och sämre psykiskt och kan inte klara sig utan stödet från pappan, som försöker ta hand om både henne och barnen, samtidigt som han själv mår mycket dåligt.

Valdeza, dottern, fick under traumatiska förhållanden i Kosovo en skada i armen som är så svår att hon fortfarande efter två år inte kan använda den. Hon har ständig värk och behandlas på sjukhus. Om familjen skickas tillbaka kommer behandlingen att avbrytas.

Lillebror Samuel, fem år, har börjat gunga med sitt huvud fram och tillbaka på ett märkligt sätt. Han kan inte sluta och han blir bara allt tystare. Ismet har en ständig oro och ont i hjärtat, som han säger. Både Valdeza och Ismet uttalar att de inte kan leva längre om de måste flytta från sitt hem i Mariestad. Och nu är just detta ett faktum.

En av de Svenskar i Mariestad som har erfarenhet av att hjälpa papperslösa beskriver deras situation som mycket utsatt och psykiskt påfrestande.

– Nu är Valdeza ute och spelar fotboll med några andra barn, då lyser hon av glädje men när hon kommer hem vill hon bara gråta. Samuel kom just nu in och han nickar med huvudet hela tiden, ja du vet kanske hur störda barn ser ut, säger hen till Dagens Seglora.

Familjen Kovacaj är ett pågående utvisningsärende. Polisen har just nu cirka 20 000 utvisningsärenden som migrationsverket lämnat över. Av dem är ungefär 12 000 efterlysta och gömda. Resten befinner sig på kända adresser, men cirka 4500 av dem kan inte utvisas eftersom mottagarlandet vägrar ta emot dem.

Arne Carlsson