Om bara några år är det femhundraårsdagen för Luthers 95 teser. Det är dags att formulera nya teser som skriver in kyrkan i rollen som samhällskritiker och bevarare av människovärdet, skriver ekonomen Eskil Jonsson.
1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser i protest mot påvens avlatsbrev som skulle finansiera St Peterskyrkan i Rom och samtidigt säkerställa frälsning för de troende. Om fyra år är det alltså jämt 500 år sedan detta hände och som sedan ledde till den s.k. Augsburgska bekännelsen 1530 som utgör grunden för bl.a. Svenska kyrkans bekännelse idag. Efter 500 år borde det vara dags för nya teser och en reviderad bekännelse. Utifrån dagens politiska, ekonomiska och religiösa kontext behöver vi agera på samma radikala sätt som Luther en gång gjorde.
Luthers profetiska roll även som samhällskritiker var ju mycket vass när han predikade mot den råa kapitalismen och försvarade de fattiga som inte kunde köpa några avlatsbrev. Idag har den ekonomiska globaliseringen institutionaliserats och sanktionerats av nästan hela samhället. Systemet med utsläppsrättigheter i industrin är bara ett exempel på hur särskilt de rika i Väst kan köpa sig ”frälsning” medan de fattiga i Syd drabbas värst av klimathot och exploatering på grund av den rika världens ständiga krav på tillväxt.
Här är några teser för en profetisk kyrka:
1. Omvändelsen måste bli en fråga om samhällskritik! Omvändelseförkunnelsen har traditionellt begränsats till den enskildes privata bekännelse av sina synder och en omvändelse till en personlig tro på Jesus. Men omvändelsen borde även innebära en protest mot orättvisa politiska och ekonomiska maktstrukturer, som vi är en del av och som lett till förtryck, krig, slaveri, svält och orättvisor?
2. Den kristna tron handlar även om civilisationskritik! Det är den Västerländska egocentrismen och sekulariseringen med tron på globalisering, ekonomisk tillväxt, konsumtion, framgång och individualism, som lett till att tron privatiserats och rationaliserats till en fråga om kyrkotillväxt. Det gäller inte minst tillväxten av framgångsteologin med sina rötter i USA. Man ska heller inte utesluta att det är privatiseringen av tron som lett till globaliseringen av det nyliberala marknadssamhället.
3. För att kunna vara tecken för Guds rike med fred och enhet krävs ökad samverkan med andra samfund och religioner. I grunden har vi alla en tro på en nådig och barmhärtig Gud, på samma sätt som Luther, och vi hälsar varann med önskan om fred (Shalom, Salam eller Peace), även om vi inte lever i enlighet med denna tro. Det är förstås nödvändigt även med tanke på den främlingsfientlighet och rasism som brer ut sig i hela Europa.
4. Kyrkan måste skiljas från staten på riktigt! Idag definieras Svenska kyrkan i en särskild lag som beslutats av riksdagen som bl.a. innebär att dess tro och förkunnelse skall vara ”evangelisk-luthersk”. Därför har kyrkoordningen mest blivit en fråga om maktstrukturer och vad kyrkan skall göra som välfärdsaktör och folkkyrka, inte vad den skall vara som profetisk kyrka i världen.
5. Slå ihop den kyrkopolitiska uppdelningen i ”skapelse och frälsning”! Frälsningen gäller ju både människan och naturen, som är en förutsättning för kyrkans profetiska roll för såväl ekologisk som social och ekonomisk rättvisa.
Inför 2017 måste vi få igång en öppen debatt även om framtidens trosbekännelse. Det var ju Luthers ide att alla troende skulle få möjlighet att läsa och förstå Guds ord. Och Bibelns profetiska budskap om ekonomiska orättvisor är t.o.m. mer omfattande än orden om tro och bön. Hur möjligt är detta att tillämpa om kungen och riksdagen fattat beslut om vad tron innebär?
Vi behöver alltså självkritiskt studera hur luthertolkningen kan ha påverkats av den moderna (och postmoderna) Västerländska kulturen på ett sätt som skiljer sig från betoningen på nåden allena och kyrkans profetiska roll för fred, enhet, jämlikhet och rättvisa.
Eskil Jonsson
