Orättvisor och motsättningar i dagens Burma sopas under mattan, men är mer synliga än någonsin. Mellan flyktingläger och växande turism skriver prästen Karin Öhagen om glimtar från ett land i förändring.
För två veckor sedan kom jag hem från en resa till Burma där militärregimen som styrt landet i decennier börjat visa tecken på vilja till demokratisering. Situationen i Burma är komplex. Samtidigt som regimen styrt med järnhand har också flera av landets etniska minoriteter kämpat för självstyre.
Jag var väldigt spänd på att se vad som hänt sedan jag var där för tre år sedan. Och jag såg stora tecken på att landet blivit öppnare. Folk vågade säga lite mer och de engelska tidningarna var inte fullt lika censurerade som sist. Även turistnäringen börjar ta fart.
Under de två veckor jag var i Burma reste jag runt i landet och såg stora kontraster. Oroligheter och väpnade konflikter kändes overkliga i semesterlunket vid Ngpali Beach där vår resa började. Där byggs det nya hotell i rasande fart för att kunna ta emot nya turister och många av byarnas främsta näring, fiske, kompletteras nu med båtutflykter och snorkling för turister.
En timmes flygresa från den idylliska stranden Ngpali Beach finns flyktingläger där den muslimska minoriteten rohingya och buddhister tvingas bo sedan deras hus och senare hela byar brändes ned i juni. Hjälporganisationer på plats i Sittwe har i perioder inte kunnat göra sina jobb för att de hotas av människor som tycker att de bara ska hjälpa en folkgrupp & inte alla. Att hitta ett flygbolag som ville flyga turister till Sittwe var inte lätt och receptionisten på vårt hotell i Ngpali låtsasringde diverse flygbolag framför våra ögon för att sedan meddela att samtliga flyg dit var inställda. Efter enträgna försök kom vi till Sittwe där vi genom en vän fick möjlighet att se flyktinglägren med egna ögon. Utsattheten där är påtaglig men turister hindras från att se vad som pågår eftersom det är så svårt att ta sig dit.
Till den gamla huvudstaden Rangoon strömmar däremot turisterna. Utsattheten är inte lika uppenbar som i Sittwe men går att se om man är uppmärksam.
På ett av hotellen jag bodde på i Rangoon satt stora affischer där det stod att sex med barn är ett brott. På samma hotell bodde en västerländsk medelålders man som flera nätter delade rum med olika väldigt unga burmesiska tjejer. Min sambo och jag påtalade detta för hotellpersonalen, som inte ville kännas vid att det var ett problem med prostitution- inte ens när det var troligt att tjejerna var under 18 år.
Demokratisering är en sårbar process. Att människor med goda intentioner är närvarande i förändringarnas tid är viktigt. Burma är ett fascinerande och vackert land med en omvälvande historia. Jag rekommenderar varmt att resa dit och det finns många sätt att bidra positivt när man är där om man är medveten hur man spenderar sina pengar.
Uppmaningen jag fick av människor i Burma när jag var där för tre år sedan var att berätta vad jag sett när jag kom hem. Mycket positivt har hänt sedan dess men behovet av att omvärlden ställer krav på demokratiseringen kvarstår. Öppningen av landet är positiv men utvecklingen får inte ske på befolkningens bekostnad.
