Nu lever troende från hela världen sida vid sida. Vi behöver vara ödmjuka inför det vi inte vet, och sätta varandras lycka i centrum, skriver imamen Awad Olwan. Awad en av initiativtagarna till Guds Hus i Fisksätra och bloggar på Fredsbloggen.
Religion och vetande är två skilda områden, men nära sammanhörande. Vetenskapen fäller omdömen om företeelser som är insatta i bestämda orsakssammanhang. Men utanför den ramen finns företeelser där vetenskapen kommer till korta. Människan är skapad som tänkande, reflekterande och gränsöverskridande varelse, hon kan inte låta bli att bilda sig en uppfattning om frågor som ligger bortom objektens värld.
Och det är här som religionen kommer in i bilden. Gud har tagit fram religionen för att bland annat svara på frågor som människan inte har möjlighet att själv ta fram svaret på, som t ex frågan om uppståndelsen från det döda och frågan om själens odödlighet. Guds ord är alltid sanna.
Gud har uppenbarat i Toran att: ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig” och hälsat genom Jesus: ”att sanningen gör er fria” och meddelat i Koranen att ” … det som ser ut att vara sannolikt ersätter inte sanningen”. Där människans kunskap stannar, tar Guds kunskap vid.
Men eftersom människorna lever i olika klimatzoner, talar olika språk och lever i olika sociala sammanhang, räcker inte med en enda profet och en enda uppenbarelse. Därav mångfalden i religionen. Allt eftersom mänskligheten växer och sprider sig på jorden behövs det nya religioner, alternativt nya tillämpningar av samma religioner.
Mångfalden i människans värld förutsätter en motsvarande mångfald i religionernas värld. Religionerna är många, men sanning och dygd är de samma.
Grunden för det etiska livet är buden som Gud ingav till Moses vid berget Sinai. Det kallas ibland lagen och ibland förbundet, men visst handlar det om ett avtal där Gud, i utbyte mot hörsamhet lovar människan som aktar lagen ett gott liv här på jorden och ännu bättre liv i det kommande eviga livet.
Till skillnad från vetenskapliga omdömen tål inte religionens utsagor att verifieras. De kan aldrig eller sällan bevisas som sanna utom möjligen för människor som redan är troende. Och Bibeln säger att troende människor finns i alla tider och i alla läger. Och Koranen tillägger att troende människor är en och samma sort i alla tider och i alla religioner. Det är de som erkänner Gud som en, profeterna som många, och förbereder sig för mötet med Gud.
Tron börjar med ett ja till Gud.
[FÖR ATT LÄSA HELA TEXTEN, BESÖK FREDSBLOGGEN PÅ GUDSHUS.SE]
Awad Olwan
Awad – du skriver ”Religionerna är många, men sanning och dygd är de samma.”
Vilken sanning?
Jesus identifierar sig själv med sanningen – hur ser du på det som muslim?
/O
Men hur är det med otroende, ateister och agnostiker, de som inte erkänner Gud. De är inte en och samma med troende, enligt Koranen?
Nej, grunderna för det etiska livet är inte buden som det sägs Gud gav Moses. Först vet vi inte vilka de var, de återfinns i ett flertal olika versioner. Vilken är den sanna? Sedan kan inte en rimlig etisk grund föreskriva respekt för föräldrar, men inte mot barn. Eller förbjuda missbruk av guds namn, men inte förbjud av slaveri.
Du skriver inledningsvis: ”Mångfalden i människans värld förutsätter en motsvarande mångfald i religionernas värld. Religionerna är många, men sanning och dygd är de samma.”
Var hittar du denna i mångfald i muslimska stater. Det pågår mitt framför dina ögon en utrensning av kristna och andra icke-muslimer i länder som Syrien, Iran, Irak, Pakistan. Nyligen kunde vi läsa att ”Alla kyrkor i Mellanöstern bör förstöras”. – det skedet gav shejk Abdul Aziz bin Abdullah, Saudiarabiens stormufti förra måndagen, enligt olika medier.
I Turkiet fanns för 100 år sedan 20% kristna. Idag 0,03%. Mångfald?
Du skriver vidare:” Och Koranen tillägger att troende människor är en och samma sort i alla tider och i alla religioner. Det är de som erkänner Gud som en, profeterna som många, och förbereder sig för mötet med Gud.”
Men Koranen tillåter att ”otrogna” dödas, att de som vill praktisera ”mångfald” halshuggs, eller stenas?
Och Jesus – han är för en kristen ingen vanlig profet. Han är Guds son. Vad säger Koranen om det?
Synkretism, mångfald i religionen är inte detsamma som en mångfald av religioner.
Mvh, Torgny Rabe
Imamen får många kritiska frågor, men har en klok grundsyn. Med en sådan skulle religionsförföljelse upphöra, trosfrihet råda i muslimska länder som Saudi, Iran, Pakistan m fl, kyrkor kunna byggas där församlingar växer fram, sharialagarna ställas under en human lagstiftning. Frågan är bara om imamen någonsin kommer att få gehör för sina tankar i de muslimska ländernas troskollektiv.
Åsiktsbrytning under fred är ett imperativ. Trons självklarheter är i mycket en illusion. Vem var kristen under de två första århundradena efter Jesus? De kristna grenarna var många och det gudomliga med Jesus definierades på många olika sätt. Svenska kyrkan vilar mot den tradition som vann de ofta brutala troskonflikterna under tre- och fyrahundratalen. Under mitt eget sökande har jag funnit trefaldighetsläran ha en alltför vek bas. men är glad att bo i ett land där dessa tankar kan diskuteras utan fruktan för liv och lem.