Den västerländska kyrkan har en profetisk utmaning i att förkunna befrielse från rikedomens slaveri och kräva jämlikhet, solidaritet och rättvisa. Detta budskap går ju som en röd tråd hos nästan alla Bibelns profeter och framförallt hos Jesus. I Sverige har det nu blivit riktigt tydligt att hela politiken inför extravalet nästa år kommer att handla om global rättvisa eller nationell egoism.

Tidigare har det främst varit enstaka profeter som predikat krav på ekonomisk rättvisa och jämlikhet som en del av det kristna budskapet. Samtidigt har kyrkorna och missionerna genom sin tystnad och följsamhet tidigare tolererat slaveri och kolonialism. I nutid har den ekonomiska globaliseringen med dramatiskt ökande inkomstklyftor särskilt under senare decennier inte heller vållat några större utbrott från predikstolarna. Forskarna varnar nu för klimatförändringar med skrämmande proportioner, men på samma sätt som rikedomen var möjlig p.g.a. slaveriet så har den idag svårt att ifrågasätta den globala kapitalismens beroende av låglöneländer. I modern tid har denna exploateringsekonomi på ett nästan vetenskapligt sätt försvarats med hjälp av den s.k. ”hästskitteorin”, d.v.s om man matar hästen så kan de hungriga ”fåglarna” plocka åt sig mer. Det statliga biståndet särskilt sedan 1960-talet har i princip fungerat på liknande sätt i hopp om att biståndet skulle leda till ekonomisk utveckling även för de fattiga. Men det är nog snarare tvärtom.

Efter Berlinmurens fall 1989 formulerade FN de s.k. Milleniemålen för att bekämpa fattigdom genom att avreglera marknaderna. Det kalla kriget var slut och nu skulle resurserna som använts för militär rustning istället kunna användas för att utrota hunger och fattigdom. USA med Världsbanken började nu genomföra åtstramningar av offentlig sektor, privata skattesänkningar och odling av exportgrödor i de fattiga länderna för att stimulera den ekonomiska tillväxten (Structural Adjustments Programmes). Det skulle också ge de fattiga länderna utländsk valuta för att kunna betala för sina biståndslån och för importen från industriländerna. Men detta har emellertid snarare lett till snabbt ökande tillväxt i de rika länderna på de fattigas bekostnad.

När det gäller dessa frågor om rättvisa och jämlikhet har kyrkan en gudagiven skyldighet att protestera. Ökade klyftor med hjälp av den ovan beskrivna hästskitteorin är trots detta vara det sista som kommer att överges trots allt vackert tal om västvärldens demokrati. Enligt Oxfam så skulle 100 personer med den högsta inkomsten i världen kunna försörja de fattigaste flera gånger om. Därför är det inte minst av demokratiska skäl viktigt att förändra det ekonomiska system som hela tiden skapar ökade klyftor och gör de rika än rikare. Det krävs inte minst för att motverka social oro, konflikter, förtryck och ekonomiska kriser. Den franske ekonomen Thomas Piketty (2014) har också visat att världen inte sedan 1800 talet haft större inkomstklyftor än vi har nu.

Hur har då kampen mot fattigdomen gått?

Enligt nationalekonomisk statistik har visserligen fattigdomen i stort minskat, men mycket beror på nya statistiska metoder att beräkna fattigdomen och att den nationella statistiken inte fokuserar på den ojämna fördelningen. Det finns tydliga tecken på att den extrema fattigdomen och hungern finns kvar särskilt i Afrika söder om Sahara. Arbetslösheten har stigit med kraven på ökad lönsamhet och konkurrenskraft på den globala marknaden. Den ekonomiska tillväxten har skett framförallt i storstäderna, medan många fattiga och arbetslösa på landsbygden, som saknar utbildning eller anställning, har skapat stora inkomstklyftor och arbetslöshet. Samma urbaniserande utveckling ser vi förstås även i Europa när t.ex. arbetslösa romer från Östeuropa flyr till Sverige för att tigga för sin överlevnad.

Få politiker och affärsmän på toppnivå verkar dock riktigt bry sig om att diskutera några mer radikala politiska eller ekonomiska strukturförändringar som kan skapa ökad jämlikhet. Än mer allvarligt är förstås den ökande främlingsfientligheten och rasismen som följer i spåren av fattigdom och arbetslöshet. Inför dessa hot och konflikter ropar man mest på ökat försvar i likhet med transnationella företag som kräver ökad säkerhet för sina investeringar. Vi behöver alltså förstå på djupet hur t.ex. slaveriet, kolonialismen och nationalismen har sina djupare rötter i globala ekonomiska orättvisor. Det är förstås också detta som utgör ett stort hot mot ett hållbart samhälle.

Vinstjakten och den orealistiska tron på ständig ekonomisk tillväxt, som borde vara ett medel tycks istället ha blivit det främsta målet. Det övergripande målet att producera olika nyttigheter för alla har i stället reducerats till enbart medel för att ”öka ägarnas förmögenhet”, som det t.ex. står i den svenska aktiebolagslagen.

Finns då ingen ekonomisk teori för jämlikhet och rättvisa i världen?

Den traditionella hushållsekonomin talar emellertid om hushåll och ömsesidigt ansvar. Liksom andlig, social, ekologisk eller feministisk ekonomi handlar den på djupet om social gemenskap och ömsesidigt beroende istället för en slavisk ekonomi där det är egna individuella intressen som gäller. Både klassisk ekonomi och ekologi har sina rötter i det grekiska begreppet oikos som betyder familj eller hus och handlar om en hushållning av både människans och naturens resurser.

När vi idag talar om ekonomisk tillväxt tänker vi emellertid på materiell tillväxt och finansiering snarare än tillväxt i fråga om social tillfredsställelse. Från t.ex. forskare inom feministisk ekonomi brukar man särskilt angripa patriarkala maktstrukturer eller att den officiella ekonomiska statistiken (BNP) inte tar hänsyn till sociala, andliga eller kulturella värden. vilket egentligen är en förutsättning för den materiella tillväxten. Ekologiska filosofer brukar särskilt ifrågasätta den kapitalisitiska ekonomins totala dominans. Den tar ingen hänsyn till knappa naturresurser, som istället exploateras på bekostnad på våra barns och barnbarns bekostnad. Ekonomer inom social, teologisk eller andlig ekonomi kritiserar förstås också bristen på rättvisa och jämlikhet.

Varför har det då blivit så här trots västvärldens alla ansträngningar för att skapa frihet och demokrati?

I den svenska rapporteringen om kampen mot fattigdomen, har nedgången i den globala ekonomin ansetts utgöra en av huvudorsakerna. Men ingenting sägs i dessa rapporter om att nedgången kan ha berott på ökade inkomstklyftor, ökade statsskulder för att finansiera militär upprustning, skatteflykt eller på bankernas och finansinstitutens enorma girighet och ibland även korruption som inte ens lett till åtal. Även kyrkans ledare har i stort sett hållit tyst antagligen för att det inte anses vara en teologisk fråga. Det är otroligt!

Men är det inte en utopisk vision att tro på världsfred, jämlikhet och ekonomisk rättvisa?

Så kan det vara men om man vill tro på räddning för hela världen måste nog den extrema rikedomen utrotas både av sociala, ekonomiska och ekologiska rättviseskäl. Den orsakar ju ett gigantiskt slöseri och överkonsumtion redan idag och utgör ett mycket allvarligt problem även ur miljösynpunkt. Rikedomen hos några skapar också en avundsjuk efterfrågan hos lägre inkomstgrupper att ta snabba lån för att klara en lyxkonsumtion som man egentligen inte har råd med och heller inte ens behöver. Vad som skulle kunna ge högre tillfredsställelse särskilt för alla kvinnor och barn som drabbas av krig och fattigdom är förstås fred, som samtidigt är en förutsättning för all hållbar utveckling och tillväxt.

Men vilka politiker vågar kräva att rikedomen bekämpas? Det är väl knappast möjligt om man vill behålla makten i mer än en mandatperiod, eftersom det snarare är ”Marknaden” som i dag styr vad som är politiskt möjligt och ropar efter ”krona för krona”.

Kyrkan som en ”moralens gemenskap” borde alltså bekämpa den extrema rikedom och girighet om vi vill vara tecken för Guds rike. Utan att ifrågasätta den förödmjukande hästskitteorin går det inte att bekämpa fattigdomen och skapa jämlikhet. Det evangeliska budskapet om befrielse behöver förtydligas varje vecka i gudstjänster, styrelsebeslut och samtal om tro och liv. Jämlikhet och rättvisa är ju djupast sett en fråga om trohet mot Guds Ord.

Eskil Jonsson