Smärtpunkter. Ett sammansatt ord kommer till mig den första dagen. Jag är kväkare och när jag formulerar detta drabbas jag av en djup skuld över att påstå att jag är. Allt jag har är mina erfarenheter och mina erfarenheter är fjättrade vid en skampåle.
Jag är människa. Jag är ett övergivet barn. Jag är Cecilia i världen och vem som döljer sig bakom mitt namn vet jag inte. Om jag prövar att skriva Kristus. Om jag prövar att skriva förlåtelse. Om och om igen skriva det som måste skrivas.
Vägskäl. Smärtpunkter. Bryt ner orden.
Väg. Skäl. Smärta. Punkt.

Du kom till min trädgård och bad mig skriva om tomheten, om tomrummen. Tiden som pågår i tomrummen. Du sa till mig att det verkliga är tomheten. Tomheten. Tomrummen är verkligheten även när vår existens hotas. Det vi fyller tomrummen med är inte verkligt och sant. Leva i tomrummet så att verkligheten är verklig. Att vara verklig och sann. Du satt här en stund och bad mig skriva, sen gick du och lämnade mig ensam kvar.

Läs redaktionens text om den nya avdelningen Fragment, och om poesi på Dagens Seglora.