Ett marknadstänkande har letat sig in i politiken. ”Fri konkurrens” ska råda också mellan politiska åsikter, för att den demokratiska ”marknaden” ska fungera. Men yttrandefrihet har vi främst för att ge röst åt de förtryckta, syftet är inte att ge andra lagligt skydd att hetsa och hota. Lagen kan döda samvetet, skriver Eskil Jonsson.

Vi har i media i sommar kunnat läsa om FN förbundets kritik mot Sverige för att inte agera kraftfullt mot hatbrott och rasistiska organisationer. På Svenska FN-förbundets hemsida kan man nu läsa följande: ”Större inflytande för frivilligorganisationer och fortsatt FN-kritik mot strukturell rasism och diskriminering – så kan årets förhör med Sveriges regering i FN:s rasdiskrimineringskommitté sammanfattas”.

”Antalet hatbrott ligger kvar på en hög nivå, rasistiska organisationer sprider propaganda på internet, marginaliseringen av samer och romer fortsätter och arbetslösheten bland utlandsfödda är två till tre gånger högre än bland människor som är födda i Sverige”.

”Kommittén underströk att dess kritik mot Sverige kan tyckas hård, men att Sverige måste bedömas mot landets höga standard på antidiskrimineringsområdet”.
Aleksander Gabelic som är ordförande i Svenska FN förbundet säger:

– Vi har kunnat konstatera att 72 procent av hatbrotten handlar om rasistiska brott och det är en alarmerande hög siffra, kopplat också till att domstolarna inte på ett bättre sätt ansvarar för den lagstiftning som trots allt finns.

FN kräver nu alltså större inflytande från frivilligorganisationer och människorättsorganisationer som reagerar mot rasismen, eftersom de har en moralisk utgångspunkt för att verka för fred, solidaritet, rättvisa och medmänsklighet. Här har förstås kyrkan i världen också en viktig roll mot bakgrund av sin profetiska och diakonala roll att värna om de mest utsatta.
Den svenska regeringen har emellertid tillbakavisat kritiken och menar att lagstiftningen om ”hets mot folkgrupp” borde vara tillräckligt.

Hur är det möjligt att Sverige utsätts för denna kritik från FN? Vi som sägs vara så upplysta och toleranta?

Ja, det kan nog vara så att den marknadsekonomiska fundamentalismen som hyllar konkurrensen mellan olika egenintressen och som anses vara den enda vägen till samhällets fred och tillväxt också har lett till ett slags neutralitetsextremism. Denna extremism innebär att vi kommit att acceptera en ”fri” konkurrens även mellan alla olika politiska intressen, åsikter och ideologier och som då betraktas som helt legitima och t.o.m. nödvändiga på en demokratisk marknad.

Det kan då få som konsekvens att vi blir försvarslösa mot den nationalism, rasism och religionsförföljelse som nu expanderar i oroande hög grad i hela världen faktiskt. Och denna tidsanda sprids i samma utsträckning som den marknadsekonomiska rationalismen eller fundamentalismen.

Den leder även till ett försvar av en rationalistisk och institutionaliserad yttrandefrihet, som då även måste tillförsäkras rent rasistiska organisationer.

Gränsen tycks då gå endast vid användande av öppet våld. Men att förespråka våld, uttala sig hotfullt mot t.ex. tiggare och flyktingar eller demonstrera mot rasism behandlas mer eller mindre likvärdigt av polismyndigheterna, eftersom det bara handlar om olika intressen eller olika yttringar av extremism (höger och vänster). Man kan då nästan få uppfattningen att i samhället finns vissa människor som vill ha fred, medmänsklighet och rättvisa, men som demokratiska medborgare måste vi även acceptera att det finns andra människor som är rasister och vill utvisa alla som inte är rena etniska svenskar.

Och om främlingshatet skulle öka från 13% till över 50% så blir det väl som på 1930-talet. På den tiden kunde en diktator t.o.m. kunna mörda och förinta judar, romer, handikappade med flera, enligt en statsideologi med arisk och nordisk överlägsenhet och effektivitet, eftersom han var demokratiskt vald. Men Sverige slapp bli anfallet tack vare sin s.k. ”neutralitet”.

Men varför har vi då fått en lag om yttrandefrihet?

Nu menar jag förstås inte att lagen om yttrandefrihet ska avskaffas. Men man borde nog titta närmare på hur den kom till för att förstå riktigt hur den ska tillämpas.
Lagen om yttrandefrihet har sina rötter i den s.k. Upplysningen som kom under 1700 talet med bl.a. protester mot kungen, staten, kyrkan och kapitalet med dess makt och myndighet över dem som ingen röst hade.

Yttrandefrihetslagen kom alltså i grunden till för att ge röst åt de förtryckta och inte minst åt kvinnorna som inte heller hade rösträtt. Den största politiska förändringen i Sverige kom väl först i början av 1900 talet när kvinnoorganisationer, arbetarrörelser och folkrörelser krävde rösträtt, rättvisa och jämlikhet. Vi vet förstås att detta inte skedde utan möda och t.o.m. även med våld från dem som innehade makten.

När vi nu kommit in i början av 2000 talet tycks vi emellertid ha förlorat den ekonomiska demokratin i och med att Marknaden fått en makt som staten inte ens kan stå emot. Ekonomismens globalisering har lett till ständigt ökade inkomstklyftor och arbetslöshet, för vilket politikens profeter bara har en medicin nämligen ”ökad konkurrenskraft”. Och media frossar i debattduellernas underhållningsprogram, där just konflikter och maktkamp tycks utgöra det främsta dragplåstret snarare än fred, samverkan och dialog. Och politikerna står nästan helt handfallna när Sverige håller på att slitas sönder.

Hur har då neutralitetsextremismen uppstått?

Hur kan det vara så att Upplysningens en gång sunda förnuft och rationalitet hos den moderna och fria människan nu ersätts av neutralitetsextremismens demoraliserade yttrandefrihet som ger rasister och nazister luft under vingarna? Eller kanske är det just tron på ekonomiska egenintressets rationalitet och politikens lagiska rationalism som gjort att vi helt enkelt tappat bort vår moraliska impuls att protestera mot rasism, våld och vapenskrammel.

Men varför även i det humanistiska Sverige? Är det så att neutralitetsextremismen hänger ihop med postmodernismens relativism? Kan det också vara så att denna rationaliseringsprocess gjort Sverige mest sekulariserat i världen och därför lett till att vi tenderar att ignorera vårt samvetes moraliska impuls och istället svara ”vi behöver nog se över våra rutiner”. Följer man bara lagar och regler till punkt och pricka så anser vi oss skuldfria. Om t.ex. Försvarsmakten vill komma undan ”vapenembargot” mot diktaturen Kina, så löser man det genom att skaffa en bulvan i Kungliga Tekniska Högskolan och kallar det för forskning. Omoraliskt visserligen men tillåtet enligt lagen. Lagen dödar alltså samvetet.

Dessa fenomen som jag beskrivit skulle den världskände sociologen Prof Zygmunt Bauman nog kalla för ”outrationalisation of the moral impulse”. Men hans tankar verkar inte det postmoderna Sverige vara riktigt mottaglig för.

Det är alltså hög tid för en ny ”väckelserörelse” för upprustning av fred, moral och rättvisa, om vi nu vill kallas ”upplysta” och rädda världen.

Eskil Jonsson