Polisen i Malmö fortsätter att utmärka sig på ett negativt sätt. En av landets mest profilerade åklagare när det gäller vålds- och sexualbrott mot kvinnor och barn, Ulrika Rogland, slutar nu som åklagare i Malmö i protest mot polisen.

Rogland anser att polisen i Malmö inte anslår tillräckligt med resurser för denna typ av brott. Polisen gör inte ordentliga utredningar och inte ens hälften av vålds -eller sexualbrottsutredningarna kommer igång inom de tre månader som lagen föreskriver. Endast 13 % av utredda våldtäkter eller misshandel i nära relationer redovisas för åklagare så att åtal kan väckas trots att det finns utpekade gärningsmän.

Rogland blev nekad resurser i ett nyligen uppmärksammat mål angående omfattande sexuella kontakter med flickor på internet. Polisen sade nej till att förhöra flickor runt om i landet som kontaktats av en 32-årig man. Mannen blev dömd för grovt sexuellt utnyttjande av barn och fick två års fängelse. Men för Ulrika Rogland blev polisens nej till att åka ut från Malmö för att höra flickorna droppen som fick bägaren att rinna över. Nu vill hon inte längre samarbeta med polisen i Malmö. Det går inte att göra ett bra jobb, säger hon.

Att Ulrika Rogland slutar som åklagare är en stor förlust för kvinnor och barn i Malmö. Med hennes avgång försvinner också förtroendet för polisen. Vad kommer att hända om en våldtäkt sker på en kvinna eller ett barn i Malmö? Förmodligen väldigt lite eller ingenting. Det är inte ens säkert att det blir utrett.
Rogland menar att det har varit problem med resurser av och till under årens lopp men att läget nu blivit extremt. Att polisen i Malmö inte prioriterar de brott mot kvinnor och barn som ska vara de mest prioriterade är som att säga ”Hej och välkommen hit” till sexualbrottslingar. Det är en ohållbar situation som genast måste åtgärdas.

Den grundläggande frågan är självklart varför polisen inte vill avsätta pengar och personal till dessa brott. Hur värderas barn och kvinnor av denna kår? Har Skånepolisen problem, inte bara med rasism inom kåren, utan också med kvinnors lika värde? Det är i så fall en skrämmande bild av polisen i Malmö som tonar fram. En rent ut sagt kvinnofientlig polis. Staden blir en otrygg plats att vara i. En stad där kvinnors och barns säkerhet sköts med lillfingret.

Ulrika Roglands avgång kommer samtidigt som kvinnojourerna (Sydsvenskan 11 april) runt om i landet tvingas avvisa fler kvinnor. Över 2000 kvinnor nekades i fjol plats på grund av att kommunerna saknar bostäder för de kvinnor som inte kan återvända hem. Då blir kvinnor kvar på jouren trots att det ska vara en akut åtgärd. I flera kommuner i landet är kvinnojouren den enda lösningen som finns för våldsutsatta kvinnor. Kommunerna själva erbjuder inte någon fristad eller bostad utan kräver mer och mer att jourerna ska vara tillgängliga och utföra samhällets tjänster.

Kvinnojourernas situation och vetskapen om Skånepolisens låga prioritering av kvinnor och barn genom Roglands avgång, avslöjar en verklighet som är mycket ovänlig mot kvinnor och barn. En verklighet som gör kvinnor och barn till lovliga byten för den som vill kränka och förnedra. När kvinnor och barn inte längre är viktiga för ett samhälle är det fara å färde.