Den stora klimatutmaningen är inte att upphöra med utsläppen, utan att formulera en tilltalande vision om en ny, utsläppsfri framtid, som är bättre än det nuvarande och som utlovar något som vi saknar idag, skriver Mattias Irving
– vi ser nu effekterna av klimatförändringen mycket tydligare. Det rör sig inte längre om ett avlägset hot. Så säger Richard Klein, forskare på SEI och en av huvudförfattarna till den nya klimatrapporten från IPCC.
De senaste åren har mer data kunnat samlas in. Hypoteserna har bekräftats och utbroderats, men tonfallet är identiskt med de tidigare rapporterna: Vi måste agera nu, och om vi inte gör det väntar en katastrof som vi inte ens kan överblicka.
För första gången tar rapporten också upp risken för konflikter i klimatförändringarnas fotspår. Det är ett framsynt konstaterande. Rysk mobilisering i Ukraina fick hela världen att ställa sig på tå, och en närmast enig svensk politik att återigen diskutera upprustning.
En truppförflyttning destabiliserade hela den europeiska säkerhetsdebatten. Vad kommer då inte att ske när land efter land ser sina naturliga biotoper utplånade av vädrets makter, och svälten breda ut sig?
Ett stort pedagogiskt problem för IPCC är att många är svåra att motivera genom utsikten att undvika ett framtida negativt scenario. Det är lättare att mobilisera kring en positiv vision för framtiden. Så har alla stora rörelser för samhällsförändring lyckats. De har fyllt sina medlemmar med tillit genom ord som rättvisa, frihet och jämlikhet. Hur ska IPCC lyckas med detta?
Vi vet att det är oerhört viktigt att få ner utsläppen. Det är bråttom. Men det kommer inte att få oss att agera mer nu än för tio år sedan, när klimathotet på allvar började lyftas i medierna.
Den stora klimatutmaningen är inte att upphöra med utsläppen, utan att formulera en tilltalande vision om en ny, utsläppsfri framtid, som är bättre än det nuvarande och som utlovar något som vi saknar idag.
Istället för att diskutera i termer av att dra ner på transporter och riskera en mer avskärmad värld bör vi formulera och ge gestalt åt visionen om en bil- och bullerfri värld där transporter inte längre måste ha inslag av trafikolyckor, viltolyckor och bullervärden.
Istället för att diskutera behovet att dra ner på kolkraften bör vi påtala de många fördelarna med att kunna producera egen el lokalt, vara mer motståndskraftig mot strömavbrott och prishöjningar, minskade kostnader för röjning kring luftburna ledningar och givetvis en renare luft.
Istället för att diskutera avhållsamhet från kött bör vi glädjas åt de framåtskridande experimenten med odlad och utskriven mat, som kan frigöra miljontals djur från liv av lidande, öppna upp enorma landytor för nya användningsområden och drastiskt minska utsläppen från djurindustrin.
IPCC lämnar inget utrymme till övers för tvivel. Vare sig vi vill det eller ej står vi inför omvälvande förändringar. En viss smidighet i tanken är absolut nödvändig. Men det är inget som vi inte har kunnat med förut. Tyvärr har vi ju genom historien uppvisat en närmast enastående förmåga att mobilisera och ställa om våra länders produktion och forskning när krisen, i form av väpnad konflikt, har stått för dörren.
Nu är krisen av ett annat slag – på samma gång allvarligare och mer hoppfull. Vi löser den genom att masstillverka solceller, inte bomber. Det första landet att förstå och driva igenom det kommer att ha ett stort försprång på den resa som vi alla redan är förutbestämda att göra.
