Nytt år. Nytt tänkande? I Ekots lördagsintervju 4/1 av blivande ärkebiskopen Antje Jackelén säger hon att det finns en sida av den kristna tron som är offentlig.

Inte bara vackra ord

Helena Myrstener

Nytt år. Nytt tänkande? I Ekots lördagsintervju 4/1 av blivande ärkebiskopen Antje Jackelén säger hon att det finns en sida av den kristna tron som är offentlig. Det finns frågor där kyrkan ska göra sin röst hörd. Tron är aldrig enbart privat. Biskopen nämner miljöfrågan, rättvisefrågor, att värna ”främlingen” och människovärdet. Det sistnämnda kan man aldrig kompromissa med säger hon. I intervjun oroas Jackelén över SD:s framgångar i det stift där hon verkar nu, Lunds stift.

Hennes ord är välkomna och borde få konsekvenser. Men vad betyder det då att göra sin röst hörd? Kyrkan ska vara politisk, säger biskopen, och stå i dialog med samhället, politiken och naturvetenskapen. Jackelén ser som sin egen uppgift att göra detta, nämner hon. Det är glädjande. Här är hon stark på många sätt. Hon tillträder dessutom tjänsten som ärkebiskop detta år som kallas för supervalåret. Året då mycket står på spel kring rasismens framfart både i Sverige och i Europa.

Men att göra sin röst hörd borde också betyda att hela kyrkan nu mobiliserar och organiserar sig på ett bredare och nytt sätt för att kunna slå igenom. Det är nödvändigt om det ska vara möjligt att betona och prioritera opinionsbildning på bred front. Att ta ställning för öppenhet och människovärdet får absolut inte bli bara vackra ord utan måste genomsyra kyrkans organisation. Det är alltså dags att agera med olika medel i just de frågor Jackelén nämner, men även i andra som rör sexism, feminism, värnandet om barn och unga, hbtq mm.

Att ”kyrkan ska göra sin röst hörd” är ett sätt att formulera denna mobilisering. Dock finns det något osäkert över detta. Istället borde det heta att kyrkan måste skruva upp tonläget mot orättvisor och utanförskap för att Svenska kyrkan ska bli någon att verkligen räkna med. Någon att ta ställning för- eller emot, någon som människor blir arga på eller upprymda av, någon som irriterar och skaver, påminner och tjatar.

Att arbeta opinionsbildande tar tid. Mycket tid. För att kunna skruva upp tonläget på olika sätt måste tid och resurser avsättas. Detta går inte att anställa bort med informatörer och kommunikatörer. Här handlar det inte om att ”sälja” kyrkan genom diverse reklamprylar eller föra ut Svenska kyrkan på en s.k. marknad.

Här handlar det istället om att förändra attityder, politiska beslut, kämpa och manifestera på olika sätt. Nu behövs det avsättas tid för grupper av människor som t.ex. i storstäderna är beredda att sätta sig ner och skriva debattartiklar. Som i sina tjänster får jobba med nättidningar, bloggar, poddradio och på andra sätt med sociala medier. Med konst och kultur. Som arbetar med hemsidor där debatt och samtal kan föras, där människor enkelt kan ställa frågor som berör tro och liv. Som finns på gator och torg i demonstrationer eller manifestationer. Som uppvaktar politiker, journalister och näringsliv. Som nätverkar med olika samarbetspartners.

Finns det några som vill tänka nytt och offensivt. I så fall: Go for it! Världen kallar.

1 kommentar på “Inte bara vackra ord

  1. Patrik Öbrink skriver:

    Men inte värna de ofödda barnen förstås. De saknar värde …