Ekumenik. Det där lilla ordet som kanske borde vara större, skriver Johanna Häggblom, som nyligen är hemkommen från Kyrkornas Världsråd i Busan. Johanna studerar teologi och är förtroendevald styrelsen i Svenska kyrkans Unga.

Ekumenik. Det där lilla ordet som kanske borde vara större. Ekumenik. Det är ett ganska vackert ord om man säger det högt. Men vad innebär det?

World Council Of Churches, Kyrkornas Världsråd, skulle kunna jämföras med FN. Det hela startades år 1948 och ett första världsråd hölls då i Amsterdam tillsammans med de 147 medlemskyrkorna man hade då. Idag är KV ännu större och tillsammans med sina 345 medlemskyrkor runt om i världen så arbetar KV tillsammans för en bättre världsvid kyrka där ekumeniken är i fokus.

Jag är nyss hemkommen från Sydkorea och staden Busan, där det tionde världsrådet precis ägt rum. Temat, bönen och affirmationen för detta möte var ”God of life, lead us to justice and peace”. ”Livets Gud, led oss till rättvisa och fred”. Orden ”fred” och ”rättvisa” var nog de ord som användes och hördes mest under de två veckor som mötet ägde rum. Att världen varken är rättvis eller fredlig idag är något som vi redan vet och också påminns om varje dag genom våra nyhetskanaler.

Ibland tror jag att vi glömmer hur stor vår kyrka är. Jag tänker på alla de människor jag fick möta under min tid i Busan. Jag tänker på killen från Kongo som lever mitt i en krigszon. Jag tänker på ungdomarna från Stilla Havet som dansade och sjöng i bön för deras, på grund av klimatförädringarna, sjunkande öar. Jag tänker på de nordkoreanska kvinnorna som överlevt flykten över till Sydkorea och som bara kan hoppas på att få träffa sina familjer igen. Allt detta, individerna och deras öden, ryms i vår världsvida kyrka. Detta innebär ett visst ansvar för oss.

Vi har även konflikten i Israel/Palestina, inbördeskriget i Syrien och den koptiska kyrkan som lever under förtyck i Egypten. Ja, det finns många exempel. Det handlar om rätten till liv och andlighet, oavsett religion. Det finns ingen tid att välja sida, alliera sig eller hata. Vi måste börja prata med varandra. 5000 personer som möts vart sjunde år genom Kyrkornas Världsråd är stort, men det räcker inte långt. Vi behöver inte arrangera ett nytt KV eller ett nytt FN, det kan få börja i det lilla.

Varje gång någon talade under mötet och ville hänvisa till oss deltagare eller till människor ute i världen så sade talaren nästan alltid ”bröder och systrar”. För någonstans så är det faktiskt så att vi hör ihop. Även i bibeln kan vi hitta många exempel på hur medmänniskor benämns som just bröder och systrar. Vi måste ta hand om varandra som om vi vore så också.

Vi har fått gåvorna ”fred”, ”rättvisa” och ”kärlek” av Gud. Ibland kan det vara svårt att tro på dessa gåvor – och till och med svårt att tro på Gud! Men jag tänker att de är gåvor just för att vi alla har fått möjligheten att agera utifrån dessa tre – och tillsammans kan vi skapa världsfred om vi så vill.

Vi måste öppna ögonen och se att det kan börja med de människor vi möter i våra liv, i våran stad, i vårat land. Det handlar om att vara ekumenisk i sitt eget liv och med dem man möter. Ekumeniken hade inte varit någonting utan handling, och vad är vår tro värd om vi inte kan agera med den kärlek som Jesus själv lärde oss? Allt vi är och är gjorda för att göra är i Gud. Fred och rättvisa är två av Guds namn. Det är faktiskt möjligt för oss att redan idag påbörja kampen för en rättvis och fredlig värld.

Johanna Häggblom