Guds ekonomi med betoning på fred, rättvisa och ömsesidig förståelse framstår mer och mer inte som en utopi utan en nödvändighet för att rädda världen. Och det är framförallt vi i den rika västvärlden som behöver tänka om, skriver Eskil Jonsson.

I min förra essä skrev jag om hur kyrkans profetiska roll för fred, rättvisa och enhet ”bortrationaliserats” genom bl.a. kyrkosplittring och institutionalisering, men som måste återfås genom en djupare förståelse av vad det innebär att vara kyrka i världen. Den trinitära ekonomin eller Guds ekonomi förklarades som ett ”kärleksfullt mottagande och givande”. Även vår förmögenhet kan då faktiskt vara en andlig gåva eftersom vi skall ”tjäna varandra var och en med den gåva man fått av nåd (economy of grace)”. Men rikedomen kan också innebära ett ”slaveri” och därför tänkte jag särskilt utveckla hur Guds ekonomi kan ses som en ”befrielseteologi för rika”.

I skriften Economy of Love (1) som fredens och kärlekens ekonomi förklarar jag hur grundorsakerna till våld och krig oftast handlar om ekonomiska orättvisor och girighet. Bristen på förtroendeskapande åtgärder i fredstid är också det som leder till militära uppladdningar och provokationer, som nu i Östersjöregionen. En annan mycket viktig grundorsak är att det är den rika industriella världen som orsakat klimatförändringarna och som därmed skapat stora ekologiska orättvisor gentemot de som drabbas av ökenspridning och översvämningar. Dessa kriser är därför inte något som kan hanteras var för sig.

Fred i världen måste ses som en oerhört stor tillgång för all välfärd och lycka. Men de politiska och militära makterna tycks inte se fred som ett normaltillstånd utan det är snarare konflikter och fattigdom som till och med kan anses normalt som drivkraft för utveckling. Fred kan inte bombas fram och kriget mot den så kallade ”terrorismen” kan ju inte heller vinnas genom sanktioner eller militärt bistånd, som ju mestadels leder till nytt våld och förtryck. Ändå är det alldeles för vanligt att hämndaktioner eller militär upprustning verkar vara helt naturligt för de många nationer som backas upp av religioner som ändå har fred och försoning som trosgrund.

Vad som är än mer uppenbart är att en globalt hållbar utveckling är omöjlig om vapentillverkare och militärmakter fortsätter att ödsla tusentals miljarder dollar av den ekonomisk tillväxten på att förstöra den för andra. Att rätt förvalta fred och välfärd handlar alltså framförallt om en världsvid militär nedrustning. Om kyrkan och religionerna skulle kunna enas om att leva ut försoningens vittnesbörd skulle vi vara betydligt närmare fred i världen.

Sak samma gäller med ekonomin. Den välfärd som uppnåtts måste förvaltas och fördelas rättvist. Så är det inte idag. Chicagoskolans ekonomiska teorier som i dag styr den ekonomiska globaliseringen och som betonar ökad konkurrens mellan marknadens egocentriska aktörer utan hänsyn till andras intressen har av författaren Naomi Klein i The Shock Doctrine(2) beskrivits som ett ”ekonomiskt krig”. Den drabbar nämligen särskilt de svaga, sjuka och arbetslösa och leder till stora flyktingströmmar till Väst. Politiska regenter över hela världen sjunger ändå marknadskrafternas lovsånger och predikar en ”religion” som blivit som ett ”opium för folket” och som förslavar sina konsumenter. Denna konsumism och materialism skapar en känsla av tomhet och hopplöshet som inte minst drabbar dagens unga som söker meningen med livet.

Vi är alltså fångade i en lömsk filosofi av ständig materiell tillväxt som är som en farlig drog. Mammon tycks ha fått ett allt fastare grepp som producent av denna drog. Marknadslagen har institutionaliserats i en mängd handelsavtal, ekonomiska system, och maktstrukturer och som vi i Väst kommit att ta för givna utan större protester från allmänheten. Den politiska motorn i den ekonomiska globaliseringen drivs med skattesänkningar mest för de högavlönade och privatisering som bränsle för fortsatt tillväxt. Att hushålla och rättvist förvalta begränsade resurser har idag utbytts mot ständigt nya skuldkriser, som till stor del orsakas av skatteflykt, korruption och gigantiska militärbudgetar.

Guds ekonomi med betoning på fred, rättvisa och ömsesidig förståelse framstår mer och mer inte som en utopi utan en nödvändighet för att rädda världen. Och det är framförallt vi i den rika västvärlden som behöver tänka om. Vad jag menar då är att religionerna och inte minst den västerländska kyrkan behöver förkunna en befrielseteologi även för rika. Guds ekonomi och förståelsen av en treenig Gud utgör en sådan teologi, men som ansetts utgöra ett hot mot tron på framgång och välstånd. Det här utgör ett tydligt exempel på vad det är som händer när vi tappar bort andliga verkligheter i ett sekulariserat samhälle. Men om vi betraktar världens resurser, såväl mänskliga som naturliga, inte som privat eller statlig egendom utan mer riktigt som gåvor, som vi fått (av Gud) till låns, och som skall användas tillsammans med andra och för kommande generationer, så blir det mera tydligt att det är fråga om en befrielseteologi. Den som har fått mycket skall också utkrävas mycket.

Under senare år har Kyrkornas Världsråd arbetat med att ta fram ett nytt missionsdokument (3) som nu presenterats vid generalförsamlingen i Sydkorea. Här talar man också om att mission handlar om en djupare förståelse av vad kyrkan är som en treenig Gud, som en solidarisk och kärleksfull gemenskap (koinonia). Denna djupare profetiska förståelse utmanar till kärlek och solidaritet, som om vi skall vara ärliga, inte utgjort riktigt tydligt centrum i kyrkans trosbekännelse från 300 talet när kristendomen blev statsreligion.

När vi ser bakåt i historien så tycker jag det blir klart att den religiösa människan i alla tider har varit upptagen med offer till Gud och Kejsaren i form av gigantiska tempel, avlatsbrev, katedraler, skulpturer, maktstrukturer m.m. Jesus har visat oss vilket offer Gud egentligen vill ha och gjort klart att det är de fattiga som är Guds sändebud även när de kommer som tiggare och flyktingar till den rika världen. Att tro på Gud blir då liktydigt med att säga ja när de ber om hjälp. Det är också det offer som Jesus vill ha enligt domsöndagens ”befrielseteologi” (Matt. 25:31-46). Med dessa ord ser vi Kristi återkomst överallt redan idag.

Eskil Jonsson

(1) Jonsson, E. 2013, Economy of Love, A Culture of Peace, Justice and Unity Author House, London
(2) Klein, N. 2007, The Shock Doctrine, The Rise of Disaster Capitalism, Picador, New York
(3) ”Together Towards Life: Mission and Evangelism in Changing Landscapes” 2013, World Council of Churches, Geneva