I själavårdssamtal uppmanades ungdomen flera gånger att klä av sig naken inför prästen som han känt sedan flera år. Den unga mannen upplever att han utsatts för ett övergrepp medan prästen kallar det hela för en ”oortodox samtalsmetod”.

Så har det hänt igen. Bland handlingarna från landets domkapitel hittas ytterligare ett vittnesmål om sexövergrepp. I själavårdssamtal ska en präst vid flera tillfällen ha fått en ungdom i församlingen att klä av sig och sedan smekt honom. I beslutet från domkapitlet framkommer att prästen och den unga mannen haft en långvarig relation men att det är under senare år som han börjat gå i de här själavårdssamtalen. Uppgifterna om vad som har hänt bakom de stängda dörrarna går isär men fastställt är att den unga mannen vid flera tillfällen uppmanats ta av sig kläderna under samtalen. Prästen menar att det hela skett i samförstånd dem emellan och att hans eget motiv med samtalsmetoden var att ”naturliggöra människans kropp och avdramatisera X relation till sin egen natur”. Den unga mannen hävdar däremot att han uppmanats att klä av sig naken och att han utsatts för ett övergrepp. I vittnesmål till domkapitlet berättar han att prästen även frågat om han kan tänka sig att få erektion och onanera.

Ärendet är avgjort både i domkapitlet och Svenska kyrkans överklagandenämnd. Prästen har förklarats obehörig att utöva vigningstjänsten, lämnat sin kyrkoherdeanställning och tagit ut ålderspension. I domkapitlets yttrande i ärendet står att det ”ingår inte i kyrkans själavårdsamtal att konfidenten klär av sig naken”. Överklagandenämnden redogör utifrån tidigare beslut om den makt- och beroenderelation som uppstår i själavård. Att de som uppsöker en präst eller diakon ofta befinner sig i en utsatt position. I det här aktuella fallet är den stora åldersskillnaden och långvariga relationen andra faktorer som skapar maktobalans. Förhoppningsvis avskräcker domen andra representanter inom kyrkan från att använda den så kallade ”oortodoxa samtalsmetoden” samt påminner dem om det ansvar de har för att konfidenter inte utsätts för övergrepp.

I handlingarna från domkapitlet och överklagandenämnden framgår ingenstans om händelserna har polisanmälts. Jag känner inte till alla omständigheter och vet inte om ärendet kan bedömas som misstänkt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Det är dock viktigt att alla misstänkta brott polisanmäls och inte bara utreds av kyrkan och dess egen domstol. Det finns flera uppmärksammade fall där unga personer som uppger att de utsatts för övergrepp inte har fått stöd i att göra en polisanmälan. I en intervju med biskop Thomas Söderberg i VLT i maj i år framkommer att ärendet inte är polisanmält, trots att Svenska kyrkans riktlinjer vid sexuella trakasserier uppmanar till det.

Biskopen säger till VLT att det är den utsatta mannens ålder som gör att kyrkan avstår polisanmälan, att han inte är minderårig. Kyrkan väljer alltså att avvika från de egna riktlinjerna och hindra en möjlig rättslig prövning. Jag hoppas att ungdomen som utsattes för nakensamtalen får all hjälp han behöver för att bearbeta det han upplevt, och att kyrkan gjort allt den kan för att ge honom stöd i att göra en polisanmälan. Själavård ska ske i en trygg miljö och det är prästen och diakonens ansvar att sätta gränser och se till att konfidenten inte utsätts för övergrepp i Guds namn.

Angelica Karlsson, journalist och medlem i Svenska kyrkan