I höstas röstade alliansen nej till att ge mer pengar till skolor i socialt utsatta områden. Förslaget kom från Socialdemokraterna. I förra veckan meddelade skolminister Jan Björklund att man nu tänkt om. Skollagen måste ändras. Nu ska kommunerna väga in elevernas förutsättningar och behov när resurserna fördelas. Många kommuner har inte en sådan resursfördelning idag. Barn och unga i detta land har alltså inte haft samma chans i skolan. Kunskapsresultaten har också sjunkit i snabb takt. Skolverkets rapport denna månad visar att det finns inget som tyder på att denna utveckling skulle stanna av.

Vårt samhälle blöder och det är en skam. Våra barn, som vi har skyldighet att värna och leda, sviks av vuxenvärlden. Stefan Löfven har nu kallat till nationell samling om skolan. Jan Björklund tackade nej till att vara med men gör nu istället denna kovändning. Omvändelse under galgen alltså för att försöka rätta till de värsta misstagen.

Beslutet kan komma att utnyttjas av rasistiska krafter. Skolor och stadsdelar kan komma att ställas mot varandra om man vill argumentera mot ett mångkulturellt samhälle. Vi måste därför tala mera om det oerhört svåra för en människa att lära sig ett nytt språk, en ny kultur och nya traditioner. Erkänna och förstå den press det innebär för en ung människa att stå inför kravet att så fort som möjligt bli så svensk som möjligt. För det är ju det som majoritetssamhället till syvende och sist kräver: Tala svenska! Bli svensk!

Ibland verkar det i debatten som att människor helst över en natt ska ta in ett nytt land och ett nytt språk. Det ställs obarmhärtiga och orimliga krav utan eftertanke och någon som helst förankring i verkligheten. Men med ett språk följer en hel förståelse av världen. Byter man då land och språk ska en helt ny värld bli begriplig. Det är något som tar lång tid och som man måste få verktyg för att kunna göra.

Dessa höga krav utövar skamlig makt över många människor idag som leder till social och individuell oro. Barn och unga lär sig att de inte har någon position i samhället, att de står utanför. Att leva i ett land och veta att man helst borde vara någon annan och bli betraktad som om man befann sig i ingenmansland, leder inte direkt till ett ökat självförtroende och en känsla av att framtiden är möjlig. Barn och unga som däremot tillhör majoritetsgruppen lär sig istället att de har en position i samhället. De står inte utanför. Deras identitet är den rätta.

Skolledning och politiker i Malmö har under våren bestämt sig för att lägga ner Rosengårdsskolans högstadium. Beslutet blev en riksnyhet. Detta var återigen ett tecken på skolans misslyckande här i Sverige men också ett tecken på de problem, anser jag, som följer av segregationen. Av att stå utanför och inte ha någon erkänd position i samhället. Man är ”invandrare” och därmed ett ”problem”.

Jag blev både chockad och förfärad när jag fick höra talas om Rosengårdsskolans öde. Det blev ett verkligt kvitto på den situation som råder i Sverige. Nu ska eleverna bussas iväg till andra skolor. Det kommer att ställa krav på lärare och skolledning att faktiskt kunna hantera den mångkulturella skolan.

Vi kan inte bara tillåta att unga människor i Sverige idag går förlorade. Vi överlever inte om vi inte sörjer för barns och ungas framtid. Alla måste ses som en resurs i samhället. Jag vet inte vad politikerna kommer att kasta in för olika förslag nu om skolan. Förslag som man naturligtvis också vill tjäna röster på.

Löfven talar om lärarens roll. Javisst, det är jättebra. Lärarförbundet kräver höjda lärarlöner för att ge läraryrket högre status. Javisst, jättebra. Jag har inga åsikter om det. Det jag däremot har åsikter om gäller de elever som har mycket att kämpa med och som jag försökt beskriva här. De som ska försöka hitta sin väg i det svenska majoritetssamhället. Klart är att skolan idag är mångkulturell och detta måste hanteras. Annars är inte den ”ljusnande framtiden” vår.

Häri ligger en enorm och spännande utmaning för hela samhället. En utmaning där barn och unga ses som kompetenta istället för med brister. Kompetenta därför att fler erfarenheter och språk tillförs oss. Utmaningen ligger också i att vara beredd att anpassa sig till människor som avviker från olika normer. Anpassa sig därför att detta kan ge nya perspektiv, mer tillit in i samhället och öka förståelsen för att vi är olika. Det kan väl bara vara berikande?