Helena Myrstener skriver att vi måste börja engagera oss i de nya tiggarna. Om vi inte uppmärksammar de romer som drivs till Sverige för att överleva, vem ska då göra det? Vi måste sluta behandla tiggarna som ett problem och börja prata om de problem som skapat tiggeriet: Rasismen, diskrimineringen, människohatet.
Nej, jag kan inte bara gå förbi dem längre. Från min bostad, en sträcka på 500 meter till affären, räknar jag till sju tiggare. Det var rekord tror jag. Är även det ökande antalet tiggare ett säkert vårtecken? Alla gillar vi behagligare temperatur. Härvidlag skiljer vi oss inte från varandra.
Då fick ingen av dem någonting av mig. Inte ens min blick som ett tecken för att jag ändå hade sett dem. Med mig hade jag också ett barn. Han är van vid människor som nästan enbart kan liknas vid klädbylten på marken, att han inte längre tycks märka dem. Är det jag som lärt mitt barn att inte se? Nog måste det sägas – att nonchalera människor som sitter nästan direkt på marken också vid minusgrader och ber om din uppmärksamhet, det är fel. Men när vuxna nu inte reagerar, kan vi då hoppas på att våra barn ska stå upp för en bättre värld när de blir stora?
Nej, jag kan inte längre bara gå förbi. Jag lägger ut några tankar på Facebook om detta gatans folk . I stort sett inga reaktioner. Jag testar också att tala med en kollega om hon ger till tiggare.” Nej, det gör jag inte”, säger hon, ”det är en läskig företeelse, man vet inte om det är brottslighet som ligger bakom”. Det finns många frågor runt dessa människor på marken. Det man vet är att det ofta handlar om romer som drivs av svält och fattigdom till Västeuropa. Det man också vet är att det som ter sig som organiserat handlar om den organisering gruppen eller familjen som kommer hit själv gör.
Men vad ska vi göra då? Lägger jag pengar kan ju fler komma och Sverige bli ett attraktivt land för tiggare? Ja, det är möjligt. Alltid är det någon som ropar att kometen kommer. Självklart är fattigdom en stark drivkraft för människor. Jag läser i DN hur pengarna från gatorna här räddar människor i fattiga byar i Rumänien. Att kvinnan som tigger här t.ex. kan försörja sitt handikappade barn därhemma. Det låter som en manipulativ snyfthistoria, men jag förstår att detta är ”in real”.
Men okey, du kanske ändå inte vill ge något. Möjligheten att bli lurad finns ju trots allt kvar och du tycker inte om att bli lurad. Samtidigt så kan ingen blunda för att detta är utsatta människor. Som det är nu upplever jag att hela samhället verkar lamslaget i denna fråga. Ingen vet vad man ska göra. Några ropar på förbud. Ironiskt nog verkar det i dagsläget som att de enda som bryr sig om dessa människor är de som vill förbjuda dem.
Men finns det då något vi kan enas om att göra? Brydde vi oss om dessa människor skulle vi ju på allvar uppmärksamma romernas situation i Europa och seriöst utverka påtryckningar. Ska vi få våra politiker till att vilja ta upp romernas situation med regeringar i Europa så måste vi börja prata om dessa människor, så nära oss där vid våra fötter men ändå så långtifrån, och få upp frågan på agendan.
Frågan om romernas situation i Europa får inte vara hopplös. Vi vet att misstänksamheten och föraktet mot denna grupp av människor sitter djupt i folklagren. Detta är inget som ändras över en natt. Våra fördomar om denna grupp av människor tycks verkligen, i dag i Europa, hålla dessa människor fångna i ett stort armod. Rasismen förhindrar bokstavligen människor att leva sina liv och förtjäna sitt uppehälle i hemlandet. Det är ovärdigt. Det är inhumant. Det är omänskligt.
Människan där på marken är inget djur. Det är en människa.
ATT GÅ FRÅN ORD TILL HANDLIG
Ett svar på vad man kan göra
Läser följande i DN
De sitter på gatan åtta timmar om dagen – men vad händer sedan? DN har följt med tiggarna Claudia och Nico Sbircea hem. I ett skogsparti utanför Stockholm står två uppställda husvagnar. Därinne bor tolv rumänska tiggare.
Jag har följt samtalet i Dn och på Stockholms gator
Socialdemokraterna Tro och Solidaritet i Stockholms innerstad.
Har därför beslutat att gå från ord till handling vi kommer att inbjuda kvinnorna i denna grupp till en mötesplats i Immanuel kyrkan Kungstensgatan 17 på torsdagar 15.30 tillsammans med dom inventera vilka behov dom har här i Stockholm.
Ett behov som vi har möt ett behovet av en plats där man kan i lugn och utan oro duscha.
Torbjörn Sundblad 0723011706
Detta inlägg är redigerat (länk borttagen) – fastän initiativet är mycket lovvärt och något vi självklart hyllar, så är inte kommentarsfältet en plats att göra reklam för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. -Red
Även i Nyköping har vi haft frusna tiggare på gatorna i vinter. Det har rört och engagerat många och lokaltidningen har gjort bra reportage, kyrkorna har bistått en del, kommunen har beslutat att inte ge hjälp. Ingen av oss kan längre blunda för romernas svåra situation i våra syskonländer i EU.
Om vi menar allvar med att frågan måste lösas politiskt, då behöver vi agera politiskt. Jag uppmanar alla att skriva till några av dessa :
– vår EU-kommisionär Cecilia Malmström: http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/malmstrom/ som har ansvar för migrationsfrågorna i EU
– rumänska ambassaden: stockholm@mae.ro
– vår EU-minister Birgitta Ohlsson http://www.regeringen.se/sb/d/12715
– våra EU-parlamentariker: http://www.europaparlamentet.se/view/sv/svenska_ledamoter.html
Jag är övertygad om att en stark opinion har betydelse för att på sikt skapa förhållanden som gör att människor slipper tigga.
I inlägget nämns varken Gud, Jesus eller bibeln.
Stort tack Gun-Britt Karlsson och Torbjörn Sundblad för attni går från ord till handling både genom att vilja bilda opinion och skapa mötesplatser för kvinnorna och samtala om vilka behov som finns.Romernas situation måste uppmärksammas!!!Men Nyköpings kommun oroar mig…
Niclas : jag tyckte hela krönikan hängde ihop ungefär så här: tiggarna = Jesus = de mest utsatta
Gud= den som vill liv, rättvisa, medkänsla, barmhärtighet och upprättelse. Som jag fattat bibeln….
Det är bara en liten rännil av de fattigaste i Europa som kommer hit. Vår nationsgräns sätter stopp för många. Många fler skulle kunna hitta vägen hit om vi öppnade våra gränser=våra hjärtan. Vi är en rik överklass i världen. Men ack så snåla, rasistiska och fördomsfulla.
Gun-Britt Och den som inte känner Jesus, hur ska han eller hon förstå det?
Min ”kritik” riktar sig inte enbart mot den här artikeln, än mindre mot artikelns innehåll. Men i Bibeln finns det en grundläggande tanke om det kommande Gudsriket vars utbredande vi är kallade att arbeta för. Det ska vi (som kyrka och enskild präst i det här fallet) också kunna motivera teologiskt!
Niclas, tack för att du förtydligade din förra kommentar.Vi är kallade att arbeta för Guds rike här och nu och min text om att inte gå förbi tiggarna kan sägas vara ett led i detta.Denna text är ett sätt att omsätta evangeliet: att verka för upprättelse och befrielse för romerna. Jag anser inte att jag alltid behöver nämna Gud eller Jesus i mina texter. Min förståelse och tolkning av evangeliet finns ofta, ofta,inbakat i mina texter.
Som jag skrev till Gun-Britt, den som inte känner Jesus kan ha svårt att se detta. Frågan borde vara, vad (eller rättare sagt vem) är det som motiverar mig till detta? Det bör också framgå och vara grunden för artikeln också explicit. Så kan vi också vara tydligare, som kyrka med vem som inspirerar.