Dagens Segloras tidigare chefredaktör, Helle Klein, intervjuas i en stort uppslagen artikel i Svenska dagbladets kulturdel denna söndag. Klein beskrivs som präst, debattör, chefredaktör och fotbollsnörd. Reportern Erica Treijs och Helle Klein samtalar om behovet av att ständigt ryta till då människovärdet hotas och samtidigt knappt orka med allt hat. Klein talar om sin besvikelse över en kyrka som är alltför tyst om främlingsfientlighet, islamofobi och antisemitism. Här ett utdrag ur artikeln.

”Helle Klein är fortsatt på väg, ständigt igång och viker varken med blicken eller i argumentationen. En rak och ofta tuff debattör som med full kraft ger sig in i de snårigaste diskussionerna.

– Det är väl en slags galenskap och skaparvilja i symbios, mitt kall är att bilda opinion och förmedla evangelium. Jag kan inte vara likgiltig, det kan vara ett aber. Ibland säger min man att jag ska lugna ned mig, men det är min livskraft som tar sig det uttrycket, säger hon.

Tar aldrig orden slut och du blir trött på dig själv?

–Absolut. Redan som liten fick jag min mor att förstå att jag var tvungen att stanna hemma från skolan ibland. Bara ligga tyst i sängen och läsa dikter.

Tranströmers pregnanta rader. Bob Hanssons ”nyspråk”. Kristina Lugns svarta humor. Allt detta – och senare i livet även veckolånga ”retreats” i tystnad – är Helle Kleins språkliga och själsliga reningsbad.

– – –

Vilket är det högsta pris du fått betala?

– Att konstant bli uthängd, hur ska man orka? Det finns dessutom ett hat mot kvinnor som tar plats i offentligheten och det retar inte bara extremister, utan många män. Samtidigt får jag en hel del kärlek också och så länge mitt arbete ger en enda människa hopp så vill jag fortsätta.

Och när det trots allt blir för mycket?

– Då trillar jag ned i ett svart mörker. Läser.

– – –

– Chefredaktör på Dagens arbete, det är ett viktigt jobb i dessa tider med massarbetslöshet, varselvåg och en arbetsmarknad där tryggheten urholkas allt mer. Här kan jag göra skillnad. Kyrkan får vänta.

Cirkeln sluts kring Helle Klein som ännu en gång höjer sin röst. Hon har vässat pennan. Och är glad.”

Här kan du läsa hela söndagsintervjun med Helle Klein i Svenska dagbladet.