Uteslutna HBT-troende skapar alternativ till den årliga Jesusmanifestationen: ”Vi vill skapa ett forum där alla ryms, och då menar vi alla”.
Förra året fick varken Kristna Studentrörelsen i Sverige (KRISS) eller projektet Religion hjärta HBT deltaga i den årliga Jesusmanifestationen. Arrangörerna förklarade först beslutet med att de såg dessa som del av en politisk kampanj som inte passade på den arenan. Samtidigt reagerade många på att abortkritiska grupperingar tilläts delta utan att kallas politiska.
Flera av dem som förra året skrev under en debattartikel för att uppmärksamma Jesusmanifestationens agerande planerar i år att arrangera ett eget seminarium i Stockholm på dagen för Jesusmanifestationen, under namnet Manifestera Jesus.
”Vi vill uppmärksamma en mångfaldig Jesus. Vi tror att berättelsen om Jesus rymmer en mängd erfarenheter och livshistorier, vilka alla är värda att berättas. Vi vill skapa ett forum där alla ryms, och då menar vi alla”, skriver de på sin Facebooksida.
Manifestera Jesus säger sig se ett behov av att tydligare lyfta fram mångfalden bland Jesustroende: ”Vi vill uppmärksamma en mångfaldig Jesus. Vi tror att berättelsen om Jesus rymmer en mängd erfarenheter och livshistorier, vilka alla är värda att berättas”, skriver de i sitt credo. På en nystartad blogg med titeln ”Din bild behövs” inbjuder de läsare att bidra med sin egen bild av Jesus.
De kan inte mena allvar. Med de ”uteslutnas” definition på en plats där ”alla” ryms (och då menar de ”alla”!) skulle de bli tvungna att acceptera även montrar för syskonäktenskap (som redan idag är legalt mellan halvsyskon på dispens – eftersom den släktskapen inte alltid är känd innan man inledde relationen). Sveriges vackraste kärleksnovell (”Gård i utkanten” av Thorsten Jonsson) handlar om (hel-)syskon i en fysisk relation, och nazisterna var som bekant emot syskonäktenskap. Behövs det fler argument för att den montern inte ska uteslutas?
Nej, jag antar att de inte menar ”alla” i DEN bemärkelsen. Men varför skriver de då så? Alla (och då menar jag ”alla”) drar faktiskt sina gränser utan att nödvändigtvis vara kärlekslösa. Åtskilliga hbt-are ifrågasätter t.ex. polysar. Och lika rimligt som jag på 90-talet tyckte det var med pastorala medgivanden och undantag beträffande genuint homosexuella, lika orimligt anser jag det vara att som Svenska kyrkan idag förneka man-kvinna-förbundets särställning (det får ju inte ens ha ett eget namn!) eller förneka vitsen med att ha just en pappa, utöver själva avlingen alltså. (Eller vitsen med att ha just en mamma).
Kristna måste, anser jag, vara moderat heteronormativa som Jesus i Matteus 19: man-kvinna, far-mor ÄR Skaparens grundritning och den som har ett val ska välja ditåt vid familjebildning. Kristna måste likaså, anser jag, hävda att provocerade aborter i princip är fel (apropå den beviljade montern). Men detta behöver och ska inte hindra empati eller blick för de pastorala undantagen (jfr Jesus i Matteus 19)!