I kärva ekonomiska tider dras svångremmen åt hårdast på dem som saknar röst att säga ifrån. Åtgärderna försvaras genom hänvisning till demokratiskt stiftade lagar och regler. Men när vi följer en lag bryter vi mot en annan, skriver Eskil Jonsson. Detta är samtidigt den största utmaningen för en kyrka idag som vill vara ett tecken för Guds rike: Att älska och kritisera.

I dagens Europa blir vi ofta påminda om finanskriser, arbetslöshet och recession som fört våra tankar till 30 talets depression. I det läget får alltså polisen i uppdrag att deportera utlänningar som saknar formellt uppehållstillstånd. Det känns hotfullt på mer än ett sätt. Detta sker tydligen oavsett hur det kommer att drabba hotade människor som tvingats fly från krig, konflikter och misär, som till och med kan vara orsakade av militära interventioner från Väst.

Vi vet alltför väl vad som hände efter 30-talets depression. Judar, romer, homosexuella med flera sågs nämligen som det största hotet mot det tyska rikets tillväxt och expansion. Den ”slutgiltiga lösningen” ledde till att cirka 13 miljoner människor, varav ungefär hälften judar, mördades genom nazistiska brott mot mänskligheten. Utrotningen legitimerades genom vetenskaplig forskning som skulle visa på den nordiska rasens överlägsenhet som främsta drivkraft för den moderna utvecklingen. Situationen i dag är inte helt olik den på 30-talet.

Irka Cederberg redogör ingående i sin bok Född och Fördömd från 2010 (Leopard Förlag) hur EU-utvidningen nu har lett till ökad antiziganism. Efter murens fall 1989 och den snabba globaliseringen av den nyliberala marknadsideologin från USA och Västeuropa utöver resten av världen, har inte minst romer från Östeuropa i stort antal sökt sig till ”friheten” i hopp om att få det bättre. Vad som nu har hänt är att arbetsgivarna i skydd av den ”fria inre marknaden” har fått större frihet att göra sig av med oönskad arbetskraft för att stärka konkurrenskraften.

Västvärldens penningpolitik och skattesänkningar för rika har sedan 80 talet lett till att en mycket stor del av ekonomin går till försvaret, polisen och säkerhetsföretag som skall skydda statens och företagens intressen. EU:s villkor om lån till krisande ekonomier som Grekland, Italien och Spanien innebär vidare kraftiga nedskärningar i den sociala ekonomin med ökad arbetslöshet och sociala orättvisor som följd. Risken är alltför uppenbar att människor med utländsk bakgrund som inte kan visa upp klara papper kommer att utvisas först, och de bakomliggande drivkrafterna handlar om att man inte anser sig ha ekonomiska resurser för att ta hand om dessa flyktingar.

Sverigedemokraterna är då inte sena förstås att ställa upp på regeringens sida och hävda att lagen måste åtlydas. I en artikel i SvD den 22 februari skriver SD-politiker i Stockholm att det kan ”verka stötande för vissa” att behöva göra detta och att ”polisen inte identifierar illegala invandrare för att det är särskilt roligt eller för att vara taskiga – de gör sitt jobb med att efterfölja de lagar som vi i demokratisk ordning gemensamt har stiftat”. Men hur är det med laglydnaden när det gäller deklarationen om Mänskliga Rättigheter och Barnkonventionen som Sverige också skrivit under. Det finns många artiklar här som Sverige nu bryter emot utan att polisen och domstolarna ingriper. Dessa regelverk har ju inte bara tillkommit för rättslösa i andra länder.

Trots marknadsfundamentalismens avsky för statlig inblandning i ekonomin finns den inskriven i EU:s konstitution och kan tydligen inte göra undantag för medmänsklighet. Ett land som internationellt varit känt för sin humanism riskerar nu att snabbt utvecklas till en känslokall polisstat. Kärlekens lag sätts då ur spel genom den naiva tron på evig tillväxt och konsumtion för de som finns i ”innanförskap”. Det är hög tid att vi börjar tänka självständigt, kritiskt och kärleksfullt som till exempel journalisten Nina Björk gjorde i TV2-intervjun ”Min sanning” häromkvällen.

Detta är samtidigt den största utmaningen för en kyrka idag som vill vara ett tecken för Guds rike: Att älska och kritisera!

Eskil Jonsson
Ekon dr, forskare och debattör