Inget mänskligt är främmande för Kristus – därför finns han också i utsattheten och kallar oss att våga vara med honom – också där! Därför engagerar vi oss i Malmökyrkan inte bara på fängelserna och på sjukhusen och i en mängd sociala projekt, utan också på Migrationsverket, i Region Skåne, i asylprocesser, i Stadsmissionens olika verksamheter, i Sinnesromässor och i Noaks Ark. I arbetet  för att öka kunskapen om religion, respekt för oliktänkande och betydelsen av den tro som kan fylla en människas liv, också i tider av utanförskap, legitimeras enligt min mening all form av längtan, så även Wallins Paradis, skriver Mats Egfors, prost i Malmö, i en replik till prästerna Helena Myrstener och Peter Englund som på debattplats drivit att Malmö skulle ta emot fotograf Elisabeth Ohlson Wallins omdiskuterade altartavla Paradiset.

Malmö är en mötesplats för människor av många olika kulturer och religiösa tillhörigheter. Samtidigt leder okunskap kring människors tro och bristen på respekt för religiösa och kulturella olikheter alltför lätt till missförstånd och konflikter.

Fastän ingen människa ska behöva uppleva antisemitism, islamofobi eller någon form av homofobi kränks dagligen människor i vår stad för sin tros skull eller på grund av sin sexuella läggning. En ständig ökning av invektiv och hot på såväl Facebook som på hemsidor med homofobiskt eller rasistiskt innehåll har gett eko i pressen och i såväl nationella som internationella medier beskrivs Malmö som en religiös oroshärd präglad av utanförskap.

Vilka bilder kan vi själva identifiera oss med? Som kristna är vi väl förtrogna med de centrala texterna om utanförskap; om inbjudan till delande (Lk: 24) eller när Jesus säger sig varit en av dem som suttit i fängelse, varit naken, sjuk, hungrig ( Mtt: 25) eller för den delen övergiven och utlämnad som i passionshistoriens tidlösa berättelser. Men kanske handlar det ytterst om att kunna finna former som innebär att man inte bara kan identifiera sig med sin egen grupp.

Inget mänskligt är främmande för Kristus – därför finns han också i utsattheten och kallar oss att våga vara med honom – också där! Därför engagerar vi oss i Malmökyrkan inte bara på fängelserna och på sjukhusen och i en mängd sociala projekt, utan också på Migrationsverket, i Region Skåne, i asylprocesser, i Stadsmissionens olika verksamheter, i Sinnesromässor och i Noaks Ark.

Svenska kyrkan i Malmö delar varje år ut 60 000 portioner mat till behövande, bokar 8 000 själavårdssamtal per år, delar ut kläder från klädförråd, håller med duschar, värme och skydd för vintern. Vi arbetar mot barnfattigdomen som är en realitet i vår stad där barn saknar varma kläder, skor och där man längtar till måndagens skolmat eftersom det inte finns något att äta hemma.

Varför? Därför att Kristus finns inkarnerad i utsattheten, vill lösgöra oss från den egna identifikationen till förmån för den andre. Hungrig, naken, i fängelse, sjuk,homo, trans, bisexuell, men heller inte bara där utan överallt och i just de ögonblick där utsattheten manifesterar sig.

I detta arbete i vår stad för att öka kunskapen om religion, respekt för oliktänkande, olika tolkningsmöjligheter och betydelsen av den tro som kan fylla en människas liv, också i tider av utanförskap, legitimeras enligt min mening all form av längtan, så även Wallins Paradis.

Mats Egfors
Prost, Malmö