I förra veckan avslöjade Uppdrag granskning att gästarbetare från Kamerun systematiskt utnyttjats för skogsplantering i Sverige. Det var ett upprörande reportage om en cynisk arbetsgivare, Skognicke AB, och ansvarslösa skogsbolag som skyllde ifrån sig på underleverantören.

Ändrade kontrakt, usla ackordslöner, olagliga avgifter, hot och trakasserier liksom utnyttjande av papperslösa är den förfärliga bild av skogbruket i norra Sverige som Uppdrag Granskning visade.

–  Det är ju rena människohandeln vi pratar om här, sa Tommy Andersson, avtalssekreterare i GS-facket som organiserar skogsarbetarna.

Tack och lov har GS-facket engagerat sig och drivit gästarbetarnas sak till central förhandling efter att lokala förhandlingar med underleverantören inte lett någon vart.

I torsdags kom så glädjebeskedet att arbetarna från Kamerun äntligen ser ut att få sina löner. Både fack och arbetsgivare på central nivå är överens om att ärendet ska drivas så skyndsamt som möjligt.

Det är inte första gången som gästarbetare i skogsnäringen farit illa. När Sveaskog förra sommaren skulle plantera tall och gran utanför Överkalix i Norrbotten anställde man inte folk på vanligt sätt. I stället anlitade man en entreprenör som i sin tur anlitade en entreprenör i Rumänien. Om detta kunde Dagens Arbete skriva.

På det här sättet smiter storbolagen undan sitt ansvar för arbetsmiljö, löner och fackliga rättigheter. De rumänska gästarbetarna hade lockats med höga löner och fina villkor. Inget av det stämde. Tvärtom blev de grundlurade och utnyttjades grovt. Två av dem omkom dessutom i en bilolycka efter ett tiotimmars arbetspass till usel lön. Ingen tog ansvar när den tragiska olyckan skedde.

Det är cyniskt och brutalt och vittnar om en skrämmande människosyn. Svensk skogsnäring håller på att bli ett modernt slaveri.

Staten är den stora skogsägaren. Men den näst största institutionella ägaren är Svenska kyrkan. Kyrkans främsta tillgångar är jord, skog och fonder. Kyrkan äger ca 390.000 hektar produktiv skogsmark. Avkastningen från skogsnäringen går till de så kallade prästlönetillgångarna och är en oerhört viktig inkomstkälla för kyrkan.

I Luleå stift äger kyrkan 60.000 hektar mark och cirka 32.000 hektar av denna består av mark att bedriva skogsbruk på. Skogen ger en årlig intäkt på mellan 10 och 12 miljoner kronor. I Härnösand stift bedriver egenomsförvaltningen skogsbruk på över 69.000 hektar mark och säljer skogråvaror som timmer, massaved och rotposter till omkringliggande industrier.

Kyrkan är alltså i högsta grad en stor aktör inom skogsnäringen. Det kan därför vara berättigat att ställa frågan om hur den sköter sig som skogsägare. Miljöhänsynen har länge varit föremål för debatt och kyrkan har antagit miljömässigt hållbara riktlinjer för sitt skogsbruk. Men hur är det med etiken gällande arbetsmiljö och arbetsvillkor? Har kyrkan någon policy för anlitande av entreprenörer och anställande av gästarbetare? Har kyrkan också använt sig av den cyniska entreprenören Skogsnicke AB?

– Prästlönetillgångarna i Luleå stift har inte anlitat Skogsnicke AB vid något tillfälle, svarar stiftsjägmästaren i Luleå stift, Anders Landström. Stiftet har också en policy för anlitande av entreprenörer, där både miljömässig hänsyn liksom anställningsvillkor tas i beaktande.

Inte heller Härnösands stift har anlitat Skogsnicke AB.

– Skogsbruket är certifierat enligt PEFC vilket bl.a. innebär krav på att våra entreprenörer ska vara PEFC certifierade. Det innebär bland annat att entreprenören ska följa kollektivavtal. När det gäller anlitandet av entreprenörer som i sin tur kan ha utländsk arbetskraft så regleras det i certifieringsbestämmelserna för entreprenörer, berättar stiftsjägmästare Max Enander i Härnösands stift.

Utmärkt! Problemet är att också staten och de stora skogsbolagen har dessa och andra omfattande certifieringssystem och etiska riktlinjer för sitt skogsbruk. Ändå kan slavliknande gästarbetarsystem uppdagas. I jakt på lönsamhet får alltför ofta etiken stryka på foten.

Här kan Svenska kyrkan vara föredöme. Kyrkan bör som stor skogsägare ta initiativ till en konferens om skogsbruksetik där arbetsvillkoren, inte bara miljöhänsynen, står i centrum.

Vi vill inte se fler fall av vidrigt utnyttjande av utländsk arbetskraft i skogarna.