Enhetskultur kan inte bli svaret på frågan hur vi ska leva fredligt tillsammans. Så löd en av punkterna på den nordiska konferensen Politik och Teologi, som hålls vart tredje år. I år var Island värd. Bland de svenska gästerna var Elisabeth Gerle, professor i etik och etiker vid Svenska kyrkans forskningsenhet. 

Allt är politik och teologi. Ändå är livet mer än vad staten kan leverera, menade Aristoteles. Anne-Louise Eriksson, forskningschef Svenska kyrkan, var en av föreläsarna vid en nordisk konferens med temat Politik och teologi. Hon påminde om att kombinationen Gud och politik kan vara livsfarlig. Eriksson knöt sedan an till Aristoteles tanke om att livet är mer. Liksom teologi handlar politik om en vision för livet. Det politiska livet handlar emellertid också om makt. Dessa maktspel kan inte negligeras. Politik för vem? Vilkas visioner? För vad? är frågor som alltid måste ställas.

Men hur vi talar om Gud är också politiskt, något som inte minst tidiga feministteologer lyft fram. Rosemarie Radford Ruthers bok ”God talk” är en klassiker. Eriksson kritiserade samtidens politiska teologi för att vara alltför abstrakt. Hon efterlyste en teologi för behövande kroppar, för gräsrötterna i kyrkan. Som människor inför Gud behöver vi teologi för behövande människor.

Vart tredje år hålls en nordisk konferens kring systematisk teologi. I år var Island värd.

Tage Kurtén från Åbo menade att det moderna samhället framställer det sekulära som objektivt medan det religiösa beskrivs som subjektivt och jävigt, en definition som tycks prägla inte minst svensk myndighetsutövning. Men detta är myndigheternas ideologiska position som är till för att utöva makt och rätten att definiera, menade han. Insikten att det är en ideologi, ett maktspel, håller långsamt på att tränga igenom.

Betyder det att vårt samhälle nu är postsekulärt? Kurtén och andra menade att även talet om det det postsekulära kan vara ett sätt att definiera åt andra och tvinga på människor en livssyn de inte delar, ungefär som när Karl Rahner talade om anonyma kristna. Istället efterlyste han en teologi som söker sig bortom uppdelningen mellan sekulärt och religiöst.

Den viktiga frågan handlar om hur vi ska kunna leva fredligt tillsammans, menade Jayne Svenungsson, från Stockolm. Hon hävdade att den enhetskultur som formats av kristen protestantism och den sekulära, moderna ideologin är långt ifrån objektiv. Tvärtom framstår den alltmer som ett sätt att behålla makten i det offentliga och motverka mångfald.

Religiösa inslag i det offentliga bör därför inte försvinna, menade hon. Men vi behöver påminnas om att de är provisoriska. Såväl religiös som sekulär fundamentalism måste tillbakavisas. Vi lever alla som människor mellan nuets ändlighet och framtidens oändlighet. Något av det mest spännande i samtiden är hur alltfler sekulära filosofer talar om behovet av att återupprätta det heliga.

Svend Andersen från Aarhus landade i sin politiska teologi hos filosofen John Rawls och hävdade att en kristen etik idag måste försvara välfärdsstaten gentemot ekonomismen.

För Luther är uppgiften för det politiska inte bara att upprätthålla fred och ordning utan att verka för ett gott liv för människor. Som exempel på detta lyfte Andersen fram Luthers kritik mot höga räntor. Men Svend Andersen kunde inte förstå varför Dietrich Bonhoeffer plötsligt är så inne. Jag tror det beror på att Andersens tänkande rör sig i relation till en stabil stat, medan många av samtidens mest brännande frågor handlar om människor utan stat, utan papper.

Då blir Bonhoeffer som motståndsman viktig. Han levde i en tid när staten blivit en tyrann, inte en garant för trygghet utan en fiende för alla som inte hörde till den ariska rasen. Under en kort tid hade dessa fördelar, men på sikt betalade även de ett fruktansvärt pris. För judar, romer och homosexuella var det en katastrof.

Idag behöver vi därför en politisk teologi som av staten kräver rätt för människor att kunna bli och vara medborgare oberoende av etnicitet, religion eller sexuell inriktning. Vi behöver också en teologi som värnar den som inte är medborgare.

Att konferensen inleddes och avslutades med föreläsningar som lyfte fram de folkliga protesterna på Island, den s.k. Kitchenware Revolution, var ingen tillfällighet. Genom att slå på grytor och pannlock protesterade människor utanför parlamentet för att kräva regeringens avgång och juridisk granskning av statsministerns och bankernas agerande.

Arnfridur Gudmundsdottir från Islands universitet var en av huvudarrangörerna för konferensen. Hon var också en av de 25 partipolitiskt oberoende personer i den kommission som utarbetat förslag till en ny konstitution för Island efter finanskrisen.

Finanskris och migration är bara två av de brännande frågor som utmanar välfärdsstaten och kräver att teologin vågar tänka nytt och hämta tankefigurer från olika discipliner. För att värna ett gott samhälle behöver vi som teologer samarbeta med alla människor med god vilja.

Elisabeth Gerle
professor i etik
etiker vid Svenska kyrkans forskningsenhet