I söndags sände Dokument utifrån Special ett program med titeln Dagen som Norge aldrig glömmer. I en och en halv timme följde vi Anders Behring Breivik i spåren. Vi hörde offrens egna berättelser med en levande skärpa, från platsen på Utöya där de skjutits, men överlevt.

Det var såklart lätt att titta mer material på Youtube, allt från till statsminister Jens Stoltenbergs ikoniska tal på natten för dådet till ryska och iranska mediers analyser av Breivik. Till höger om det visade filmklippet rullar Youtube kontinuerligt upp nya förslag på filmklipp att se, beroende på vad du tittar på för stunden.

Men något hände när jag klickade på en video kallad ”Norway terror – fear the muslims? Give me a break”. Förslagen på nya filmklipp förändrades fullständigt. Istället för nya tips på begravningsceremonin i Oslo, eller något av de fantastiska talen vid manifestationen på Sergels torg, dök det istället nästan uteslutande upp länkar som ”What a billion muslims truly think”, ”muslim man verbally assaults grandma on the train”, ”Norwegian muslims want beheading for failing to observe fast in Islamic schools”, ”Norway and the dire effect of mass migration”. Från ett klick till ett annat i mitt intresse för terrordådet hade jag hamnat mitt på Utöyamördarens bakgård.

Det finns en enkel förklaring till detta när man vet hur Youtube och andra sajter räknar ut sina rekommendationer till en användare. Nyckelord i det aktuella videoklippet matchas mot samma nyckelord i andra videoklipp. Och när jag för första gången hamnade på ett filmklipp med ordet ”muslim” i titeln, förändrades Youtube fullständigt.

Filmen om muslimer som vill hugga huvudet av skolbarn visar sig vara ett nyhetsinslag i NRK, där välkänt islamofoba Hege Storhaug får chansen att oemotsagd kalla dylikt för ”mainstreamislam” och Siv Jensen på Breiviks gamla Fremskrittspartiet fyller i om problemet med massinvandringen.

Det otäcka är att sedan finns det ingen återvändo, inga klipp som leder tillbaka till den trevliga delen av Youtube längre. Jag grips av känslan att ha vandrat i en kräftbur. Bara två olycksamma klick bort från minnena från Utöya är hela Youtubeflödet igenkletat med Eurabiafilmer av grövsta tänkbara kaliber. Det är som att sakta sänkas ner i ett iskallt mörker.

I sina oreflekterade försök att skapa ett lättanvänt webverktyg spottar Youtube Utöyas offer i ansiktet. Men de är inte ensamma om den saken. Facebook huserar dussintals grupper där hatet flödar öppet, givetvis mot muslimer, och lika givet mot de svenska män och kvinnor (särskilt kvinnor) som ”sviker” de nationalistiska idealen genom att ifrågasätta hatet. Anmälningar mot grupperna gör sällan någon skillnad. Till och med de riktigt välkända hatnätverken som English Defence League ligger ostört kvar på Facebook, med höga medlemssiffror.

Genom självförstärkande mekanismer, där bara videoklipp av en viss typ visas, där Facebook rekommenderar grupper liknande sådana du redan är med i, där skapas den perfekta grogrunden för en breiviksk självradikalisering. Högerextremister har varit snabba att dra nytta av ny teknik, och särskilt i Youtubes fall är de många Eurabiavideorna både snyggt gjorda och pedagogiskt upplagda.

Youtube ägs av sökjätten Google, vars motto är ”don’t be evil”. Det är vad jag kallar en bitter ironi: Att vara störst i världen på information, och ha som motto att inte göra ont, och samtidigt agera som en nyttig idiot åt fascister som tillåts verka ostört under radarn.