I måndags kunde Dagens Seglora berätta om hur det stundande ärkebiskopsvalet kommer att gå till. I tisdags skrev jag en ledare i ämnet och undrade bland annat om diakonernas roll i detta val liksom varför bara präster kan bli ärkebiskop.
Det visade sig att frågan inte är helt enkel.
Först ett tillrättaläggande (som jag redan gjort i ledaren). Jag hade missat att diakonerna numera har rösträtt i biskopsval. Diakonerna hade inte rösträtt i senaste ärkebiskopsvalet men 2009 ändrade man ordningen och gav diakonerna rösträtt i följande biskopsval. Därför blir det nu både präster och diakoner i Uppsala stift som kommer att ha rösträtt i ÄB-valet.
I frågan om vem som kan bli vald till ÄB är det inte lika klart. Det verkar vara en tolkningsfråga.
I Kyrkoordningen kap 30 §2 står det att ”Till biskop får bara den vigas som har valts till biskop i ett stift och är prästvigd.” I teorin kan alltså en icke prästvigd men döpt medlem kandidera men om denna person skulle bli vald måste hen först prästvigas för att kunna bli ärkebiskop.
Det är också så att efter nomineringsvalet ska alla de kandidater som fått mer än 5 procent av rösterna behörigförklaras och då bör de vara präster för att kunna komma ifråga som biskopar och intyga att de kan samarbeta med alla och viga alla. Det verkar ganska otroligt att någon skulle bli prästvigd hux flux bara för att man är ÄB-kandidat.
Förr kunde icke prästvigda men döpta personer kallas att bli biskop, som exempelvis Stockholms stifts förste biskop Manfred Björkquist. Han saknade teologisk examen och hade aldrig verkat som präst.
Ännu en oklarhet gäller diakonerna. Kan diakoner som numera både vigs till sitt ämbete och dessutom har rösträtt i biskopsvalen också bli valda som biskop/ärkebiskop och då utan att behöva prästvigas? Rimligen borde det vara så.
Det tredje som rört upp en del känslor var min ledares krav på att alla stift ska ha lika stor makt i ärkebiskopsvalet. Från Uppsala stift hävdas att ärkebiskopen fortfarande har visst tillsynsansvar i en avgränsad del av stiftet och att Uppsala stifts präster och diakoner därmed bör ha rösträtt.
Det känns som en krystad förklaring. Nyordningen med en särskild biskop för Uppsala stift bör rimligen få konsekvenser också för valordningen. Det finns ingen anledning till att Uppsala stift ska särbehandlas i valet till ärkebiskop längre. Det är en rest från en svunnen tid.
Du glömde att man bara får prästviga den som godkänts i prästexamen.
Det är ingen tolkningsfråga. Domkapitlet får i prästexamen bara pröva den som 1. har genomgått den utbildning och praktiska tjänstgöring som har fastställts av kyrkostyrelsen, och
2. ska tjänstgöra som präst i stiftet eller inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen.
Om det finns särskilda skäl får domkapitlet besluta om undantag från bestämmelserna i första stycket
31 kap. 5 och 6 par kyrkoordningen.
Till Per: Det stärker ju min uppfattning att det numera bara är präster som kan bli biskopar/ärkebiskop. Det där med tolkningsfråga har vi fått från ärkebiskopens pressekreterare som skriver i ett mejl att kyrkoordningen kan tolkas som vi gör (att bara präster kan bli biskop), ”men det betyder helt enkelt bara att man inte kan vigas till biskop förrän man har prästvigts – dvs det är fullt möjligt att VÄLJAS till biskop (eller ärkebiskop) utan att vara präst, men man måste prästvigas innan biskopsvigningen.”.
Därmed är det ju en tolkningsfråga om man vill påstå att varje döpt medlem kan komma ifråga att bli biskop/ärkebiskop.
En särskild biskop för Uppsala stift är inte helt och hållet entydigt. Stiftets biskop är ordförande i stiftsstyrelsen i Uppsala. Men ärkebiskopen är ordförande i Domkapitlet som utövar tillsyn över präster och diakoner. ÄB är dessutom tillsynsansvarig för tre kontrakt i Uppsala stift: Uppsala, Enköping och Sigtuna.
Ärkebiskopens roll i Domkapitlet rättfärdigar väl i viss mån att präster och diakoner i Uppsala stift för göra sin åsikt känd. Skulle man inte hålla med om det så är det i alla fall lämpligt att de tre kontrakt som har ärkebiskopen som ”sin” biskkop ha möjlighet att rösta.
Till Kajsa B: Tack för din kommentar. Ja det är kanske rimligt att de tre kontrakt som har ÄB som sin biskop ska få rösta. Eller ännu bättre vore att man gjorde fördelningen de båda biskoparna mer logisk – varför kan inte Uppsala stifts biskop ansvara för HELA stiftet?
”gjorde fördelningen mellan de båda biskoparna Mer logisk”.
Ja – det var vad som skedde med kyrkoordningen 2000. Under 1990-talet delegerade Bertil Werkström, Gunnar Weman och KG Hammar några av sina stiftsbiskopsuppdrag till Tord Harlin. Det var ”ologiskt” enligt Svenska kyrkans ordning att stiftsbiskop var överordnad annan stiftsbiskop. Och kyrkomötet antog bättre ”logik”. * Med Helles praktiska fördelning av tiftsbiskopsuppdrag i Uppsala stift, så är det ”logiskt” att göra kyrkosekreteraren till biskoplig ledamot i såväl biskopsmöte som i läronämnden. Ärkebiskopen kan få bli stiftsbiskop i ”Svenska kyrkans icketerritoriella utlandsstift”, ty hur kan man vara stiftsbiskop i (SVenska kyrkans nationella) organisations delstruktur som kyrkoordningen inte tillåtit inneha prastoralt ansvar? * För övrigt har inte alla Svenska kyrkans präster rösträtt i biskopsval. Endast de som utövar den i pastorala ansvarsorganisaionsstrukturen ”församling”. Denna sakupplysning fick Per Westberg inte fram, ej heller kyrkoordningsföreskrivna maktfördelningsordningen i Svenska kyrkan, dvs att flera maktcentra fattar samstämmiga beslut.