Ett församlingsblad kan aldrig mäta sig mot ett genuint mänskligt möte. En tillgänglig församling är en fråga som är större än öppettider och information, skriver Emilia Lindstrand.

Snart är det kyrkoval. Som tjänsteman i Svenska kyrkan får jag väl erkänna att det nästan blivit ett svärord: Kyrkoval. Det ska göras affischer, schemaläggning för röstmottagare, skrivas spaltmeter om nomineringsgrupper i församlingstidning och så den svåra frågan: hur får vi folk att bry sig, att gå och rösta?

Att lyssna in och anpassa efter betyder inte att förlora identitet, att tumma på det specifikt egna, att vara populistisk eller vända kappan efter samhällets och medias vindar. Den som är trygg i sin egen identitet, tro och kultur behöver inte vara rädd att möta det eller den som är främmande. Det är den otrygge som vaktar gränserna, som bygger murar, som kastar sten, skriver Emilia Lindstrand.

Professionalisera inte gudstjänsten, Gud skiter i ytan, skriver Emilia Lindstrand. Det är genom genuint engagemang, inte genom flotta och felfria kulisser för syns skull, som kyrkan blir levande och alla känner sig välkomna att delta.

Svenska kyrkan präglas av en diffus procedur för konflikthantering och ansvarstagande. En genomsyrande oro för att inte verka ”snäll” bäddar för godtycke, skriver Emilia Lindstrand.

Emilia Lindstrand skriver om hur de nya förslagen till syndabekännelse har tagits emot i hennes församling. Förlåtelsen och välsignelsen är oerhört viktiga delar och upplevs ofta som centrala för gudstjänstbesökaren. Människan behöver riten: för att lämna och ta emot, för att tydliggöra osynlig förändring inuti sig själv, skriver hon.

Jag önskar en närmare kyrka, en kyrka där det bara är att ramla in och bli mött och sedd och hjälpt. Jag är rädd att vi går åt andra hållet, skriver Emilia Lindstrand, receptionist i Farsta.

Svenska kyrkan möter en framtid där alla behov kanske inte kan tillgodoses av anställd personal. Hur tar vi tillvara på de nya frivilliga krafterna, undrar Emilia Lindstrand.

Församlingsbladen har tagit vägen från kopiator och tipp-ex till In Design och noggranna val av typsnitt. Men det ser inte likadant ut och det är stor skillnad mellan de församlingar som hänger med, och de som är kvar i 1997, skriver Emilia Lindstrand.

I flera annonser för tjänster i Svenska kyrkan står att sökande ska vara medlem och ”respektera Svenska kyrkans grundläggande värderingar”. Jag tänker: det räcker inte!, skriver Emilia Lindstrand.

Kyrkopolitik innebär långa, sega möten som pågår längre än vad som känns nödvändigt eller ens rimligt, skriver Emilia Lindstrand, receptionist i Farsta församling och ung kyrkopolitiker. Ändå spelar varje röst i kyrkovalet roll, varje kryss vid ett namn kan göra skillnad.